Kunskapsbristen finns även på svenska lärosäten

I tisdags kväll var jag och många med mig inbjudna av Judiska ungdomsförbundet i Sverige (JUS) för att lyssna till organisationens presentation av deras nya rapport ”Vi är inte välkomna här”. JUS, som är en partipolitiskt obunden ideell paraplyorganisation vars syfte är att stärka judiskt barn- och ungdomsliv i Sverige, har under våren 2025 samlat in underlag, enkätsvar och vittnesmål från ett 60-tal judiska studenter och anställda vid Sveriges universitet och högskolor. 

Undersökningen visar att judiska studenter och anställda vid svenska universitet och högskolor känner en tydligt ökad otrygghet efter den 7 oktober 2023. Många har upplevt eller bevittnat antisemitism på campus och flera av respondenterna väljer att helt dölja sin judiska identitet. Även om underlaget i studien är förhållandevis litet är resultatet och vittnesmålen i linje med annan forskning som presenterats i närtid. I Brå:s rapport ”Antisemitiska hatbrott - Samtida erfarenheter från judiska församlingar och organisationer” delger representanter för judiska församlingar och organisationer upplevelsen att uttryck för hat och annan antisemitism har eskalerat efter Hamas terrorattack den 7 oktober 2023. Offentliga, synligt judiska personer samt barn och unga upplevs vara särskilt utsatta.

Två saker som ovan nämnda rapporter tar upp, och som jag själv som föreläsare på Expo känner igen mig i, är att kunskapen om vad som är antisemitism och dess olika uttryck är ytterst bristfällig i samhället. Det behövs ökade anslag och en kraftfull satsning på utbildning i dessa frågor. Inte bara bland barn och unga, utan i samhället i stort. JUS visar i sin rapport att judiska studenter även på universitet och högskolenivå upplever att lärare, skolledare och annan personal har ytterst begränsad förståelse för vad som är antisemitism och JUS efterfrågar kompetenshöjande insatser.  

En annan återkommande och mycket allvarlig sak som berörs i rapporten ”Vi är inte välkomna här” är den låga tilltro som finns hos svenska judar gällande att samhällets institutioner och rättsvårdande myndigheter utreder, hanterar och hjälper de som utsätts för antisemitism och hatbrott. Samma misstro och känsla möter jag i min roll även hos andra utsatta minoritetsgrupper. Den bristande tilltron är djupt problematisk och hotar att erodera förtroendet till polis och rättsväsendet, vilket i sin tur leder till att färre väljer att anmäla och en ökad otrygghet och misstro slår rot. Detta är en varningssignal för demokratin som sådan. Ett glapp mellan upplevd otrygghet och erkänd utsatthet och när en minoritetsgrupp upplever att deras rättigheter och säkerhet inte skyddas, då försvagas både tilliten till samhällsinstitutioner och möjligheten till full delaktighet i det demokratiska livet.  

Antisemitism och hatbrott såsom hets mot folkgrupp är inte en fråga om enskilda incidenter – det är ett strukturellt problem som måste tas på största allvar. I en samtid då regeringen gör stora satsningar på polis och rättsväsendet, som får ökade befogenheter och resurser i budget efter budget, måste judar och andra minoriteters rop på hjälp och stöd få ett mycket större gehör. En bra start är att tilldela ökade resurser till polisens hatbrottsenheter, så att hatbrott kan utredas skyndsamt och med hög kvalitet och stärka Åklagarmyndighetens kapacitet att väcka åtal i hatbrottsmål, så att fler fall når domstol. Det skulle inte bara gynna den judiska gruppen utan alla de minoritetsgrupper som lever med risken att utsättas för hat och hets.

Niclas Nilsson är utbildare och researcher på Expo.

Niclas Nilsson