Ytterhögern sätter världen i brand

Hur hanterar den globala ytterhögern kriser som krigen i Ukraina och Gaza? Den frågan skulle jag besvara på en konferens förra veckan. Jag och en av mina kollegor mötte experter och forskare från norra Europa för att diskutera utvecklingen inom den globala ytterhögern. För 10–15 år sedan var vi inte så många som brydde oss om hotet från högerextrema, nationalistiska och populistiska grupper. Nu är forskningsrapporterna i ämnet fler än någonsin. Allt fler civilsamhällesorganisationer jobbar med frågan. Det har rent av blivit en folksport att försöka gissa vad Trump och hans högerradikala administration egentligen håller på med och hur det kan påverka oss.

Frågan var intressant. Vi har lärt oss att extremister och populister trivs bäst i kaos och otrygghet. Men kanske har vi nu en situation där allt tumult faktiskt kan vara till nackdel för dem. Donald Trump har gjort anspråk på Grönland, höjt tullar och vänt Europa och Ukraina ryggen. Det har skapat en spricka mellan Trumpadministrationen och den europeiska ytterhögern. Italiens premiärminister Giorgia Meloni odlar relationen med USA och försöker positionera sig som bryggan mellan Europa och USA.

Samtidigt ställer sig en företrädare för Dansk Folkeparti i Europaparlamentets talarstol och ber president Trump att dra åt helvete. I den svenska ytterhögern är förvirringen total. Några hatar på USA, andra säger att man förstår att han kanske vill ha Grönland trots allt.

Så låter det. Det är svårt att få ihop en sammanhållen linje.

Samma sak har det varit i synen på Rysslands krig mot Ukraina. De flesta av ytterhögerns partier har till slut ställt sig bakom Europas stöd till Ukraina. Men inte alla. Och bland partiernas gräsrötter sprids pro-ryska budskap som underminerar partitopparnas ukrainavänliga linje.

Om man gillar att se glaset som halvfullt så finns det faktiskt möjligheter här. Ytterhögern har en förmåga att framställa sig som ostoppbar, men finns inte här en svaghet att exploatera för andra partier? Ytterhögern är splittrad och förvirrad i en tid av kris. Det borde man kunna utnyttja.

Samtidigt var det något som skavde med frågan. Kriserna har ju inte uppstått ur tomma intet. Det är inte tillfälligt dåligt väder vi pratar om här. Det är i själva verket ytterhögern och dess grundläggande idéer som är motorn i de geopolitiska kriserna som rasar i vår omvärld.

I USA bockar Vita huset av punkt efter punkt i det högerradikala och auktoritära Project 2025-manifestet. Vi har i flera artiklar och poddar kunnat visa att djupt antidemokratiska idéer bubblar i MAGA-rörelsen. Tullkriget är en konsekvens av en nationalistiskt präglad handelspolitik. Trumps fantasier om att annektera Kanada och Grönland – och inte minst hans vansinniga plan för Gaza – innebär ett direkt hot mot idéen om en regelstyrd världsordning.

Situationen i Gaza är en kris som just nu präglar den internationella politiken. Och det är extremhögern som driver på dödandet. I början av maj antog Israels säkerhetskabinett en ny strategisk plan för kriget mot Hamas. Genom en ny offensiv ska Hamas besegras, gisslan befrias och Gaza intas. Sedan dess har Israels krigföring intensifierats. Trots risken för massvält har regeringen hindrat hjälpsändningar.

Det har fått fruktansvärda konsekvenser. Tiotusentals civila har dödats. En stor andel av dem barn. Många fler är skadade, traumatiserade eller försvunna. Närmare två miljoner Gazabor räknas i dag som internflyktingar. Under onsdagen lanserade Netanyahu sina krav för att avsluta kriget. Det är inte över förrän gisslan är tillbaka, Hamas är demilitariserat och Donald Trumps plan för Gaza är igång. Trumps plan för Gaza. Det är alltså idéen att Gazas befolkning ska ”få möjlighet” att lämna Gaza helt. I praktiken kommer det med mycket stor sannolikhet innebära en storskalig etnisk rensning.

Det är ett pågående folkmord vi ser. Det är också de flesta av världens ledande experter i ämnet eniga om. Källor inom underrättelsetjänsten har vittnat om att militären vet hur många civila som ska dö i attacker mot civila hem, man väljer ändå att utföra attackerna. Folkmordsuttalanden från israeliska ministrar. Avsiktligt undanhållande av mat, vatten, tak över huvudet och sanitet. Uppmaningar om att upphöra med hetsande retorik och att tillåta nödhjälp som Israels regering ignorerat. Ett omfattande dödande av civila. Varje folkmord som vi bevittnat historiskt är unikt och måste bedömas utifrån sina specifika omständigheter. I decennier har Israel i antisemitisk retorik jämställts med Nazityskland och Israels ockupation och krigföring jämställts med Förintelsen. Så grumlas minnet av Förintelsen och folkmordet på Europas judar relativiseras. Det vi ser i Gaza kan inte likställas med Förintelsen men det får inte hindra oss från att tala klarspråk om vad som pågår här och nu. Den sammantagna bilden av situationen i Gaza tyder på att Israel har en avsikt att utsätta palestinierna i Gaza för ”allvarlig fysisk eller psykisk skada” eller ”levnadsförhållanden som är avsedda att orsaka dess fysiska förstörelse, helt eller delvis”, som det heter i folkmordskonventionen.

Ansvaret för det ligger på en regering som utgörs av politiker från de mest extrema delarna av den israeliska högern. Den har systematiskt avhumaniserat palestinier, ignorerat internationell rätt och utmanar det egna landets demokratiska grundpelare.

Samtidigt driver Ryssland sitt krig mot Ukraina med imperialistiska och nationalistiska motiv. Putins ideologi är svår att sätta fingret på. Ryssland har utvecklats till ett autokratiskt politiskt system präglat av ultranationalism, imperialism, militarism, nära samverkan mellan kyrka och stat, stenhård politisk repression och en personkult kring Putin. Vad ska man kalla det? Fascism menar vissa. Andra menar att ett mer passande begrepp är Ruscism, en slags egen rysk version av traditionell fascism, bland annat baserat på idéen om Ryssland som ett ödesbestämt imperium med rätten att inordna sina grannar i sin sfär. Grunden till denna idé lades av den ryske konservativa tänkaren Ivan Ilyn under 1900-talets första decennier. Enligt många bedömare är han i dag en av Putins stora ideologiska inspirationskällor. Och det är baserat på hans konservativa, imperialistiska idéer som Ryssland fortsätter sitt krig mot Ukraina. Ett krig som tvingat miljontals människor på flykt, raserat städer och hem, traumatiserat en hel generation och lett till att hundratusentals människor skadats eller dödats.

Vi skulle kunna bygga på listan av kriser. Ta klimatkrisen till exempel. Den ska vi inte skylla på någon annan än oss själva. Men på det politiska planet har ytterhögern även där systematiskt satt käppar i hjulen för de flesta försök att lyckas nå klimatmålen. Den senaste trenden är att ytterhögern hoppar av det internationella samarbetet i Världshälsoorganisationen WHO. Så nästa gång en pandemi dyker upp riskerar vi att vara ännu sämre på att hantera krisen än förra gången.

I ett uppmärksammat tal i FN 2018 presenterade Donald Trump sin vision om en ny världsordning. Framtiden tillhör inte globalister, menade han. Den tillhör ”patrioter”. Såna som han. Såna som Netanyahu och Putin.

Det är där vi är nu.

”Patrioternas” tid.

De lovade trygghet och säkerhet. Istället sätter de världen i brand.

Daniel Poohl är vd på Expo.

Daniel Poohl