Riksfronten

Föreningen Sveriges framtid grundades 1989 i av Leif Larsson, tidigare ledare för Nordiska rikspartiets så kallade aktionsgrupper. Hans möte med Per Engdahl, svensk fascistisk ideolog sedan 1920-talet, fick honom att orientera sig från nationalsocialismen och NRP, mot fascism. Man började ge ut tidningen Sveriges framtid, och antog livsrunan som symbol.

En av tidningens skribenter var Patrik Ehn, som skrev under pseudonymen Breidablick. Ehn, liksom Leif Larsson med förflutet i NRP, var samtidigt medlem i Sverigedemokraterna. 2013 uteslöts han ur SD, efter att bland annat varit partiets gruppledare i Västra Götalands landsting. Patrik Ehn var en kortare tid redaktör för tidningen Nationell Idag, och ingår i dag i kretsen kring Nordisk alternativhöger som chefredaktör för sajten Motpol.

Föreningen Sveriges framtid hade aldrig särskilt många medlemmar, och ägnade sig främst åt att sälja sin tidning på gatorna i Stockholm. 

Ville skapa en väpnad grupp

Vid sidan av det opinionsbildande arbetet hade man även ambitionen att bygga upp en väpnad grupp, det så kallade Gardet. De blev rikskända i samband med en artikel i Aftonbladet i september 1991 där medlemmar poserade maskerade med svenska militära automatvapen, och deklarerade att de tänkte skjuta knäskålarna av vänsteraktivister.

Försvarsmakten inledde en utredning, både för att ta reda på om några vapen stulits och om det verkligen fanns en dittills okänd väpnad fascistisk grupp på kanske så många som 15 personer.

Inga vapen som matchade dem på bilderna visade sig saknas. I en intervju i tidningen Journalisten 1998 hävdade Leif Larsson att bilderna togs på uppmaning av Aftonbladets reporter, och att vapnen ”lånades” från ett regemente för fototillfället av en av Gardets fyra medlemmar.

– Båda var nöjda. Vi fick vår publicitet och AB fick sin story, säger Larsson till Journalisten. De försökte bygga upp bilden av en organisation med revolutionära högerextremister och det lyckades de med.

Det enda kända tillfälle då Gardet synts offentligt var när de agerade livvakter åt den franske förintelseförnekaren Robert Faurisson vid dennes besök i Stockholm våren 1992. Antifascister attackerade, och både Faurisson och livvakterna fick ta till flykten.

Bytte ideologisk riktning

Samma år ändrade Föreningen Sveriges framtid karaktär. Leif Larsson manövererades ut av Torulf Magnusson i Linköping, som orienterade gruppen i nationalsocialistisk riktning och bytte namn på den till Riksfronten. Livsrunan byttes mot odalrunan. Tidningen bytte namn till Rikslarm, och omslaget till första numret pryds av en symbolisk bild på en rakryggad Torulf Magnusson som skakar hand med den åldrade Per Engdahl.

Riksfronten hade en kort period efter Vitt Ariskt Motstånds nedläggning 1993 viss relevans inom den högerextrema rörelsen, och var ett tag den snabbast växande militanta organisationen på högerkanten. Senare flyttades centrum för verksamheten till Fagersta, där Pär Öberg tog över som ledare. 1996 bytte man, inspirerade av den sena Lindholmsrörelsen på 1940-talet, namn till Folksocialistisk samling. Tidningen kallades nu Den svenske folksocialisten, efter Lindholmsrörelsens tidning med samma namn. Samtidigt tappade organisationen i relevans, delvis på grund av konkurrensen från grupper som Nationalsocialistisk front.

1997 lades Folksocialistisk samling ned. Leif Larsson var ett tag på 1990-talet talesperson för det kortlivade Hembygdspartiet (senare Konservativa partiet, avvecklat 1999), och har sedan dess främst uppmärksammats för sin inkassoverksamhet Baltic Inkasso.

Pär Öberg är i dag ledare för Nordiska motståndsrörelsens, NMR, politiska gren. Han valdes 2014 in i kommunfullmäktige i Ludvika på ett sverigedemokratiskt mandat, men företräder de facto NMR.

Influerade av svenska fascistiska idéer

Föreningen Sveriges framtid var starkt influerad av Nysvenska rörelsens fascism, med dess betoning på korporativism, medan rasideologin och antisemitismen var förhållandevis nedtonad till förmån för så kallad etnopluralism, dock utan att termen användes.

Att stoppa invandringen var dock ett av kraven, vid sidan bland annat av att öka miljömedvetenheten, införa yrkesarmé och garantera alla svenskar över 18 år arbete och bostad på hemorten. FSF ville även kraftigt inskränka aborträtten och förbjuda pornografi och prostitution.

I och med förändringarna vid namnbytet till Riksfronten närmade man sig återigen nationalsocialismen, men kallade sin ideologi folksocialism. Antisemitismen och rasismen kom i förgrunden – i den utåtriktade propagandan på ett närmast absurt grovt och enkelspårigt vis – medan man behöll grunddragen i den korporativistiska ideologin. I denna ingick nu också klassiska nationalsocialistiska ekonomiska idéer, som förstatligande av banker och avskaffande av ränteekonomin. Organisationen deklarerade sig nu också som revolutionär.