Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Under den senaste veckan har vi återigen nåtts av nyheter om brinnande flyktingboenden. Natten den 5 februari började ett planerat boende för nyanlända flyktingar i Nacka, utanför Stockholm, att brinna. Natten därpå brann två tänkta boenden i Åkersberga.
Det är inte första gången planerade boenden sätts i brand.
Och det lär inte vara sista.
Det går att skönja ett tydligt mönster i de senaste årens attacker. Bland alla fall av krossade rutor, trakasserier mot boenden och livshotande brandattacker så sticker en typ av dåd ut.
Efter lokala debatter om planerade boenden saboteras planerna genom att pågående byggen slås sönder eller sätts i brand. Attackerna framstår som genomtänkta, planerade försök att genom våld kasta grus i det svenska flyktingmottagandets maskineri. Med egentligen bara ett mål, att hålla flyktingarna borta.
Det är en lågintensiv, ofta ledarlös våldskampanj.
Vi vet i princip ingenting om de som utför attackerna. I väldigt få fall ställs någon inför rätta. Men en sak är säker, i den högerextrema världen är de hjältar.
I veckan kunde vi visa hur den senaste veckans attacker hyllas i stängda facebook-grupper.
"Bra jobbat!! Var skickar vi tårtan", skriver en medlem i Facebookgruppen "Medborgarna för Sverige".
"Elda upp alla asylboenden och skicka hem dom asylsökande, vad har dom här att göra?! skriver en annan i gruppen "Rätta till dagens Sverige".
Rasistiskt motiverat våld uppstår aldrig i ett vakuum. Även de mest ljusskygga politiska fenomenen förhåller sig till vad som händer i deras omvärld.
Därför var det ingen slump att antalet attacker sköt i höjden 2015. Debatten polariserades, politiker talade om systemkollaps och Sverigedemokraterna uppmanade sina följare att göra allt de kunde för att sätta stopp för invandringen.
Sedan dess har antalet attacker mot flyktingboenden sjunkit. Men de har inte upphört. Så sent som i julas brann det i Kungsbacka då en förskola som byggs om till flyktingboende attackerades.
Frågan är inte om det kommer att brinna igen, utan när.
Risken ökar i takt med att frågan om nyanländas boende stiger på dagordningen.
Sedan i mars 2016 har alla kommuner i Sverige ett ansvar att ta emot nyanlända personer som har fått uppehållstillstånd. De som inte kan ordna ett boende på egen hand fördelas ut till kommuner enligt ett kvotsystem.
Syftet med lagen är att fördela ansvaret över hela landet, ge nyanlända en bra möjlighet att komma in i samhället och att undvika segregation. Många av de baracker och modulhus som sätts i brand har kommit på plats som en konsekvens av det nya systemet.
Men nu höjer flera kommuner rösten emot bosättningslagen. De skriver kortsiktiga hyresavtal som gör att de nyanlända ställs på bar backe efter de två första åren i kommunen, helt emot syftet med lagen. Samtidigt ställs många kommuner inför svårlösta problem när det befintliga bostadsbeståndet är fullt, och den lokala opinionen vill hålla flyktingarna borta.
Och när samhället signalerar att flyktingarna inte är välkomna, finns det de som väljer att ta saken i egna händer.
Trots den lågintensiva våldskampanj som drar fram över landet så har reaktionerna från myndigheter och politiker varit svala. 2016 försökte till och med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tona ner uppmärksamheten kring attacker mot flyktingboenden.
Bostadsminister Peter Eriksson (MP) säger nu att han vill ändra lagen så att attackerna ska klassas som terrorism.
Det är nog svårt med tanke på hur lagen ser ut. Hur som helst är det på tiden att vi inser att den svenska integrationspolitiken har en grundläggande utmaning, som det är alltför tyst om. Det finns de som inte vill ha några flyktingar här över huvud taget.
Och de är beredda att använda våld för att sin vilja igenom.