Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Under helgen hölls konferensen Blue Green – Baltic Sea Summit i riksdagens andrakammarsal där Sverigedemokraterna och det konservativa europeiska parti man är med i, ACRE, stod som värdar. Ett centralt budskap under konferensen var att det nu är ”dags att göra blått till det nya gröna”. Deltagarna hälsades välkomna till Sverige av Mattias Karlsson som i sitt tal pratade om den konservativa rörelsens syn på miljö och natur.

”Ekologisk grundsyn”

Mattias Karlsson, som under en lång tid varit hjärnan bakom SD:s ideologiska vägval och riktning, har under senare tid pratat allt mer om miljöfrågor. Troligen finns det med som en av huvudinriktningarna för hans nya tankesmedja. Mattias Karlsson har minst sagt mycket att göra om han vill få med sig sitt parti på en ny och grönare väg.
Annat var det förr.

Under mitten av 1990-talet beskrev sig Sverigedemokraterna som ”ett nationalistiskt mittenparti med ekologisk grundsyn” och i partiprogrammen fanns en radikal syn på miljöpolitik. Det fanns då, till skillnad från nu, en kritik av kapitalism och konsumtionssamhället. Staten skulle ta till krafttag genom att beskatta allt som kunde beskrivas som miljöförstöring.

Miljöfrågan blev också ett sätt att positionera sig mot etablissemanget och försöka fånga upp det missnöje och krav på förändring som miljörörelsen bildat opinion kring under 80- och det tidiga 90-taltet.

Lägst rankade i miljöfrågor

Under de senaste åren har SD snarare blivit en plats för klimatskepticism och förnekelse. Inför valet 2018 hamnade SD längst ner på Naturskyddsföreningens ranking av riksdagspartierna. Jimmie Åkessons engagemang i miljöfrågan tycks vara att ifrågasätta Parisavtalet och ge sig på Greta Thunberg och andra ungdomars engagemang för miljön.

Bland partiets väljare finns inte heller något större engagemang i frågan. I dag paketeras snarare klimatskepticism och förnekelse bland gräsrötterna som att vara mot ”etablissemanget” och som ett slag mot en så kallad politiskt korrekt elits försök att införa överstatlighet och globalism.

Vill väljarna ha en grönare inriktning?

För de första generationerna sverigedemokrater sammanfördes synen på miljön och naturen med en central högerextrem tankefigur om arv och ett folks, av ödet och historien, naturliga koppling till en specifik plats. Partiet sammanfogade miljöpolitiken i en större idé om att bevara den svenska nationen genom stark kontroll över vilka som tillåts ingå i den nationella identiteten och via ett repressivt gränsbyggande, för att utestänga exempelvis framtida klimat­flyktingar. Klimatpolitiken blev ett av flera verktyg för att uppnå SD:s långsiktiga samhällsvision, upprättandet av en homogen, stark och konfliktfri nation.

Samhällsvisionen har SD inte bytt ut men troligen är partiet väl medvetna om vilka bruna spöken som kan leta sig fram om de gamla miljöpolitiska programmen från förr dammas av. Detta kommer medföra en svår balansgång för partiet och frågan är hur mottagliga paritets företrädare och väljare egentligen är för en grönare inriktning, även om den har blåbruna toner?