De många rösternas dag

Som idéhistorikern Stephane Bruchfeld konstaterade i en briljant artikel i Svenska Dagbladet förra veckan är begreppet "Förintelsen" konstruerat. Vi talar om Förintelsen, men vad menar vi egentligen? Folkmordet på judar? Hela Nazitysklands raspolitik och det systematiska mördandet av romer? Menar vi också utrensningen av politiska motståndare?

I värsta fall hamnar det luddiga begreppet i vägen för en djupare förståelse för den krokiga väg som ledde fram till massmördandet. Förintelsen blir en ondska som inte kan begripas. Men vi måste försöka begripa. Det oerhörda är att det vi kallar Förintelsen genomfördes av människor. Utifrån en logik som möjliggjordes av idéer och förutsättningar skapade av människor.

Vi behöver höra så många vittnesmål som möjligt, lyssna, berätta och forska vidare. Det är först när vi försöker förstå mördandet och förtryckets dynamik utan förenklingar som vi kan vi dra den lärdom vår värld uppenbarligen fortfarande saknar. Vi behöver minnas, men också diskutera.

Därför är det här de många rösternas dag.

Jag är själv stolt att sitta i styrelsen för Micael Bindefelds stiftelse till minne av Förintelsen. I år delar stiftelsen för förstå gången ut stipendier till kulturprojekt som syftar till att hålla minnet, och diskussionen, om Förintelsen vid liv.

De första stipendierna delas ut till två olika projekt. Fotograf Örjan Henriksson för utställningen Auschwitz KZ I-II. Henriksson har fått tillstånd att fotografera låsta rum inne i koncentrationslägret. Bilderna visas på Liljevalchs konsthall i Stockholm från den 24 april. Skådespelaren Sara Sommerfeld och författaren Johan Romin för dokumentärfilmen "Min farmor och Förintelsen". Sommerfeld har rest till platser där hennes farmor vistades under andra världskriget. Berättelser från släktingar och överlevare har samlats i filmen som kommer sändas i TV4 i maj.

Det är två projekt. Två perspektiv av tusen och åter tusen. Alla spelar roll.

Daniel Poohl