Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

När Kurt Waldheim valdes till Österrikes pre-sident och hamnade på USA:s observationslista, utbröt samma hysteri. Många österrikare skyllde den negativa publiciteten på österrikiska socialister och en internationell judisk konspiration.

När den franska tidningen Le Monde frågade Waldheim om Österrike skulle bli isolerat med honom som president svarade han: »Inte alls. Jag har vänner i hela världen«. På journalistens fråga om hur Waldheim förklarade den internationella pressens attityd svarade Waldheim: »De är alla i händerna på Judiska Världskongressen – det är ett känt faktum«.

Jörg Haider vill nu ha en kommission som ska undersöka om president Klestil och socialisterna låg bakom de straffåtgärder som EU, USA och andra länder vidtog mot Österrike. Ord som »förräderi« har dykt upp i sammanhanget. Liksom 1986 har många österrikare svårt att förstå världens reaktion. De överraskades av USA:s, Israels och EU:s snabba reaktion på FPÖ:s koalition med det konservativa partiet. Enligt Neue Kronenzeitung är 77 procent av alla österrikare djupt chockerade över den internationella responsen till FPÖ:s deltagande i regeringen.

Ändå var Waldheims fall annorlunda. Han kunde till synes varken komma ihåg sin egen militära karriär eller aktiviteterna i armén där han var underrättelseofficer för militärhög-kvarteret. Han påstod att han visste föga om Wehrmachts härjningar i Balkan och ingenting alls om massdeportationer av judar från Tessalonika – trots att han vids den tiden var stationerad bara några kilometer därifrån. Ett typiskt fall av politisk minnesförlust, vilket är en mycket vanligt företeelse i Österrike.

Minnesförlust och bedrägeri har varit del av den österrikiska statsdoktrinen sedan 1945. Denna moraliska och historiska dualism grundade sig på lögnen att Österrike bara var ett av de länder som ockuperades av tyskarna mellan 1938 och 1945. Under det kalla kriget accepterades denna omskrivning av verkligheten och USA:s och Israels starka reaktioner på Waldheim förstods inte.

Haider blev FPÖ:s ledare samma år som Waldheim valdes till president. För Haider, som var i full färd med att integrera nazister i sitt parti, blev hat mot invandrare snart det som antisemitism var för Hitler. Han mötte nästan inget motstånd alls.

En opinionsundersökning i oktober i fjol indikerar att hälften av alla österrikare ogillar invandrare. En av de viktigaste orsakerna till Haiders framgångar är hans förmåga att spela på dessa känslor.

Ett förenat Europa kan sannerligen inte acceptera den öppna rasism som sprids av Haiders parti. Det känns främmande att se hur den österrikiska högerpressen argumenterar för att tolerans ska »gälla även Haider«, när han först undertecknar en deklaration om att han ska respektera de mänskliga rättigheterna, och några timmar senare utnämner Wiens FPÖ-ledare Hilmar Kabas, arkitekten bakom fjolårets skamliga rasistiska valkampanj, till försvarsminister.

Inget av detta kommer som någon överraskning. I februari 1995, då jag var redaktör för det judiska samfundets tidning i Wien, skrev jag en artikel med rubriken FPÖ-årsbok med nazisttoner om Dr Werner Pfeifenbergers text i partiets årsbok. Pfeifenberger var då docent på universitetet i Münster i Tyskland.

Jag skrev att Pfeifenberger hade »värmt upp den gamla nazisagan om den världsomspännande judiska konspirationen«. Han hade bland annat citerat rubriker i engelska Daily Express från 24 mars 1933: Judarna förklarar krig mot Tyskland, som bevis för att judarna i själva verket angripit Tyskland. Enligt honom skulle detta visa att det fanns ett »judiskt krigshot« mot Tyskland redan i mars 1933.

Bland Pfeifenbergers »källor« fanns Hitlers propagandachef Joseph Goebbels och den engelska nazigeneralen John Frederick Fuller, som påstod att Hitler ville »befria Tyskland från den internationella utsugarkapitalismens bojor«. Pfeifenberger anmälde mig för förtal men förlorade i tre olika rättegånger i Wien.

En av redaktörerna av FPÖ:s årsbok var Andreas Mölzer, Haiders konsult för kulturella frågor. Mölzer var också redaktör för en tidskrift som publicerade en artikel som förnekande Förintelsen i juni förra året. Så på en internationell presskonferens passade jag på att fråga Haider om förintelseförnekare i hans parti.

Jag påpekade att Freiheitlicher Akademiker-verband, en organisation som står FPÖ mycket nära, hade bjudit in Horst Mahler att hålla ett föredrag i Wien, bara elva dagar efter Haiders lögnaktiga ursäkt för »uttalanden som tillskrivits mig«. Mahler, en gång i tiden vänsterterrorist och numera nazist och historierevisionist, tog tillfället i akt att uttrycka sin beundran för Hitler.

Han påstod att »turkarna« är redo att ta över Tyskland och att »vårt folk inte längre vågar stå emot deras utplåningsförsök genom massinvandring och med hjälp av det ‘judiska folket’, tyskarnas fiende«. Detta skulle vara resultatet av »efterkrigstidens reprogrammering«. Jag frågade Haider: »Kan du klippa den navelsträng som förenar dig med förnekare av Förintelsen och extremhögern?« Haider svarade inte och Schüssel satt bredvid honom utan att röra en min.

Det råder ändå inget tvivel om var Haiders sympatier ligger. Han hyllade ett möte av forna SS-män för att de var så lojala mot sina överordnade. En annan gång beskrev han SS-medlemmar som »hederligt folk med god karaktär«. Tio år senare, igen på ett SS-möte, berömde han deras »självuppoffring som räddade Europa« och fortsatte med att säga att »vi i dag behöver folk som ni som vet den sanna innebörden av ordet fosterland«. En nazistisk krigsförbrytare som mördade civila och våldtog kvinnor i Italien och blev österrikisk medborgare efter 1945 var »en hängiven lojal soldat«.

FPÖ sprider nu ryktet att den nya regeringen vill påskynda processen att återlämna stulen egendom till sina forna judiska ägare, och att regeringen ska öka det statliga stödet till judiska institutioner. Men samtidigt kräver Haider att tidigare medlemmar av Wehrmacht och SS ska bli kompenserade för att de fängslades i Ryssland efter kriget.

Det är inte särskilt roligt att leva i ett land där statsministern antingen lider av självbedrägeri eller medvetet lurar befolkningen. Förbunds-kansler Schüssel påstår att det finns en världsomspännande konspiration mot Österrike som leds av österrikiska socialister som i sin tur har lyckats mobilisera konservativa politiker i resten av Europa mot Österrike. Konspirationen har bara ett enda mål: att säkra socialisternas makt i Österrike.

Antingen tror Schüssel verkligen på detta eller så är hans uttalanden avsedda att lura österrikarna. Han bedrar österrikarna ytterligare när han säger att vi inte varnades innan EU:s beslut togs.

Frågan handlar inte om »vänster och höger« som några radikala österrikiska konservativa försöker antyda. Det handlar om rätt eller fel. Rasism är fel, även om dess förespråkare plötsligt deklarerar sin kärlek till judar. Inget hederligt parti skulle ingå en koalition med rasister.
Det är skamligt att andra länder, 55 år efter att de allierade befriade landet, måste ge Österrike en lektion i demokrati eftersom vårt samhälle inte på egen hand lyckats stoppa Haider.

Karl Pfeifer
© Expo, Searchlight och Karl Pfeifer, 2000

----

Expo Bakgrund - Vad är FPÖ
(Expo/Svartvitt nr 1 - 2000)

Trots sina försök att skapa ett parti med respektabelt demokratisk fasad så befolkas Jörg Haiders parti av det sedvanliga galleriet av antisemiter och nazisympatisörer. Haider har i det närmaste oinskränkt makt i partiet och alla dessa figurer skulle inte kunna stanna kvar i FPÖ om Haider tog avstånd från dem. Här är ett axplock ur FPÖ:s medlemsregister:

• FPÖ:s biträdande borgmästare i Klagenfurt, Reinhard Gaugg, definierar »N.A.Z.I.« som »Nydanande – Attraktivt – Zelotiskt – Idérikt«

• Helmut Kowarik and Barbara Schöpfnagel, FPÖ-kandidater i Wiens regionalparlament, avslöjas som aktiva funktionärer i fascistgruppen Österreichischen Landsmannschaft, en organisation som sprider nazistisk historierevisionism, däribland Thies Christophersens bok Lögnen om Auschwitz, samt hyllar Hitlers födelsedag i sin tidning.

• FPÖ:s fullmäktigeledamot in Spittal an der Drau, Markus Ertl, hävdar på ett möte med krigsveteraner att endast 70 000 människor dödades i Auschwitz – »resultatet av engelska och amerikanska flygbombningar«.

• SS-veteranen Herbert Schweiger, tidigare vice ordförande för FPÖ i Styrein, hävdar i domstol att historiska fakta om förintelselägret Auschwitz är ett »monument av lögner«.

• Andreas Mölzer, som under Haiders ledarskap har blivit en av de mest framträdande FPÖ-ideologerna, avslöjas som regelbunden medarbetare i nynazistiska tidningar.

• FPÖ-bossen i St.Leonard, Peter Müller, hävdade 1990 med anspelning på Simon Wiesenthal: »Vi håller på att värma upp ugnarna, men inte för dig, Herr Wiesenthal. För dig finns det plats i Jörgs pipa«.

• Det nazistiska Nationaldemokratiska Partiet, som förbjöds 1988, grundades av aktivister i FPÖ:s studentorganisation, the Ring Freiheitlicher Studenten (RFS).

• Gerd Honsik, historierevisionist och terroristdömd, avslöjas som medlem i FPÖ:s studentorganisation RFS.

• Bruno Haas och Harald Schmidt, ledare för terroristgruppen Aktion Neue Rechte, avslöjas som medlemmar i FPÖ:s ungdomsorganisation.

• Medlemmar i den nazistiska gruppen Sturmtruppe Ost, som brukar marschera genom Wiens gator i bruna skjortor och svarta kängor, producerar sitt propagandamaterial i Wien-Neustadts lokala FPÖ-högkvarter. Ledaren för Sturmtruppe Ost är också ledare för en FPÖ-anknyten ungdomsorganisation.

• Medlemmar i den förbjudna nazigruppen VAPO, Folkliga Utomparlamentariska Oppositionen, deltog i flygbladsutdelning för Haiders kampanj »Österrike först« mot invandrare.

• Vid polistillslag efter den nazistiska brevbombskampanjen 1993, hittades propagandamaterial, hakkorsflaggor, stubintråd och vapen i hemmet hos en lokal FPÖ-funktionär.

• En lokal FPÖ-funktionär in Edelstauden har dömts för att ha vandaliserat ett momument för nazismens offer.

• I december 1999 dömdes en medlem i FPÖ till fyra års fängelse för att ha vandaliserat en judisk kyrkogård. Hans påstådda medbrottling, en lokal FPÖ-funktionär, befinner sig fortfarande på flykt undan polisen.

Karl Pfeifer
© Expo 2000

Ämnen i artikeln