”Fascism i ordets rätta bemärkelse”

Ordet ”fascism” har blivit rätt slitet. Fascistanklagelser slängs lättvindigt ut, speciellt på sociala medier. Det är synd, för starka begrepp borde förbli starka. Annars förvandlas de till en form av tillmäle.

Det finns en mängd definitioner som beskriver fascismen och dess kännetecknande drag. Den italienske historikern Emilio Gentile har formulerat den huvudsakliga fascistiska idén som en ”sakralisering av politiken”. Det är en bred, men tydlig och träffande beskrivning – det politiska fältet som heligt, ett sakralt altare dit bara de utvalda med en icke utbytbar ledare i spetsen har tillgång, är kanske den minsta gemensamma nämnaren för alla fascistiska regimer. Och den heliggörande metoden – våld.

I fallet Belarus har det altaret, på vilket det för övrigt offras medborgerliga fri- och rättigheter, börjat byggas sedan rätt många år tillbaka.

Första förändringen var symbolerna

Bland det första som den nya regimen ägnade sig åt efter valsegern 1994 var att ändra statssymbolerna. Symboler är ytterst viktiga för fascistregimer, speciellt sådana som signalerar en historisk succession, ett arv från den svunna storhetstiden. Historieskrivningen är viktig, det är där det första heliggörandet sker i form av en myt om nationens födelse, gärna under dramatiska omständigheter.

Andra världskriget är just denna dramatiska omständighet i herr Lukasjenkas historieskrivning. Och kriget ses som den mytologiska händelse ur vilken nationen av sovjetiska belarusier, som Lukasjenka säger sig representera och tillhöra, har uppstått. Det är en av anledningarna till att han lierar sig med Putin, som ju ser sig själv som ett slags Sovjetunionens återskapare.

Skrev om historien

Historiska fakta spelar ingen roll: självständighetsdagen är numera flyttad från den 27 juli (dagen då Belarus 1990 deklarerade sin självständighet från Sovjet) till den 3 juli (dagen då Minsk befriades av Röda armén 1944). Det betyder att 2020 kunde man fira trettioårsjubileet av en självständighet som räknas sedan 1944.

Statsapparaten existerar parallellt med samhället och bara de utvalda, heliga kasterna har tillgång till obegränsade resurser och möjligheter. De utvalda kasterna är olika slags säkerhetstjänster, straffmyndigheter, lojala affärsstrukturer och propagandaorgan.

Tortyr och straffrihet

Säkerhetstjänsterna åtnjuter en total straffrihet: de tortyroffer som vågar anmäla torterare får ofta långa fängelsestraff för ”förargelseväckande beteende”, ”förberedelser till våldsamt upplopp” och liknande.

I dagens Belarus kan man få fängelsestraff om man placerar ett vitt pappersblad i sitt fönster – domstolar anser att man på så sätt ”uttrycker otillåtna politiska ställningstaganden”.

Över 35 000 människor har under det senaste året blivit lagförda och dömda. Över 1000 politiska fångar sitter i fängelserna. Tusentals personer anklagas för ”extremism” och ”terrorism”. Praktiskt taget alla oberoende medier och icke statliga organisationer är nedlagda, stämplade som extremister eller befinner sig under ”utredning”.

Samtidigt som den statliga teven visar propagandistiska program med porträtt på ”fiender” och en snara i förgrunden och statliga tidningar manar till ”obarmhärtigt rättviseskipande” i förhållande till dem som vågar göra sin röst hörd.

Belarus av i dag är en klassisk fascistisk stat, och det är inget tillmäle utan fascism i ordets rätta bemärkelse.

Dmitri Plax är författare och dramatiker uppvuxen i Minsk, Belarus. Gästkrönikan, som uppdaterats, publicerades först i #3 2021 av tidskriften Expo.