Staffan I Lindberg: ”Tendenserna liknar dem man såg på 1930-talet”

Först ut är Staffan I Lindberg, professor i statsvetenskap och föreståndare för V-Dem Institutet vid Göteborgs universitet. 
Enligt honom kommer världen efter coronapandemin med all sannolikhet att vara mindre demokratisk än den var innan. 

Världen efter coronapandemin kommer med all sannolikhet att vara mindre demokratisk än den var innan. Orsaken är inte själva viruset – men de undantagslagar som har motiverats av smittan.

Det visar siffror som tagits fram vid V-Dem Institutet vid Göteborgs universitet med ett nätverk av forskare runt om i världen. De håller koll på demokratiutvecklingen, namnet står för Varianter på demokrati.

Världen har de senaste åren upplevt en ökande autokratisering, konstaterar V-Dem. Alltså att demokratin inskränkts och styret blivit allt mer diktatoriskt, auktoritärt, i allt fler länder. Drygt en tredjedel av jordens befolkning lever numera i länder som är i en period av autokratisering. På de senaste åren har flera stora länder blivit mer autokratiska. Ofta domineras de av mer eller mindre nationalistiska ideologier, i västvärlden ofta kristna, i andra delar muslimska, hinduiska eller buddhistiska.

– Tendenserna liknar dem man såg på 1930-talet. Oroande, kommenterar V-Dems föreståndare Staffan I Lindberg, professor i statsvetenskap i Göteborg.

I mer än 100 länder har regeringarna utlyst någon form av undantagslagar med anledning av coronapandemin. Makthavarna hävdar att det är nödvändigt att inskränka de demokratiska rättigheterna i ett krisläge. Men många gånger blir undantagsreglerna kvar, permanentas. En del av dem som infördes i Frankrike efter Charlie Hebdo-attentaten för fem år sedan är fortfarande kvar, så kan till exempel polisen gå in i bostäder och göra husrannsakningar utan domstolsbeslut. Israel har haft undantagstillstånd i årtionden, stora delar av USA:s Patriot Act som infördes efter 9/11 finns kvar, 18 år senare.

Ungern har nu de facto blivit en diktatur. Vårt grannland Polen är på god väg åt samma håll.

Två forskare på V-Dem, Anna Lührman och Brian Rooney, har i en alldeles ny rapport analyserat utvecklingen i 60 demokratier mellan 1974 och 2017. I nästan 60 procent avfallen försämrades läget för demokratin i landet under de år undantagstillstånd hade utfärdats.

When democracies have fever är titeln på rapporten. Liksom feber är en stark varningssignal om patientens hälsotillstånd kan man se undantagslagar som symtom på att något fel med tillståndet för demokratin – och undantagslagar är dessutom något som skyndar på en autokratisering, sammanfattar forskarna.

Staffan I Lindberg var bland de första som – i en debattartikel i DN – problematiserade och ifrågasatte balansen mellan de åtgärder som vidtagits för att bromsa smittspridning – och den nytta som man försöker åstadkomma.

Lindberg hade räknat med mer mothugg än han fick, han fick mest glada tillrop. Och sedan dess har diskussionen ökat, både i Sverige och internationellt. Det rör ju sig om väldigt drakoniska åtgärder – för att skydda sjukvårdssystemet i första hand. Men undantagslagar som motiveras med krisläget blir alltså ofta kvar och används för andra syften. Mot oppositionella, politiska partier, medier, civilsamhällesgrupper och individer som sticker ut.

– Det är skönt att Sverige har stått emot den utvecklingen i ganska stor utsträckning, tycker Staffan Lindberg. En förklaring är att vår grundlag gör det omöjligt att utlysa undantagstillstånd om det inte är krig. Hittills har det visat sig bra att den spärren finns.

Hur ser mekanismen ut bakom att allmänheten i kristid lättare tycks acceptera undantagslagar som inskränker av våra rättigheter?

– V-Dems material ger inte något vetenskapligt svar på det.

Men Staffan Lindberg tycker sig se väldigt tydligt mönster i land efter land: Rädsla.

– Medborgarna blir rädda som fanken, på ren svenska. Och just nu delvis i onödan. Den årliga säsongsinfluensan medför vissa år en överdödlighet på cirka 2 000 svenskar. Men de dödssiffrorna har inte rapporterats i dagliga nyhetssändningar under de tidigare, återkommande influensasäsongerna. Medierna hjälper till att underblåsa bilden av oerhört farlig farsot som hotar slå ut våra samhällen och döda en massa människor. Alla blir livrädda.

Evolutionsbiologiskt är vi fortfarande flockdjur, vi vill samlas, sluta leden, skydda flocken och rädda nationen. Och ha en stark ledare som lovar detta.

Kan det vara så att människor blir mera rädda nu än tidigare?

– Ja, man vet att en grundläggande tendens är att ojämlikheten ökat i världen. En orsak till det kan vara den övergripande ekonomiska politiken sedan 80-talet, nyliberalismen, Reaganomics, Thatcher – och Sverige gick extremt långt … I och med det har politiken dragit sig tillbaka, samhället är svagare – och medborgarna blir mer utsatta som individer. Det kan öka deras oro för framtiden, och öka människors längtan efter en stark ledare, en räddare.

– Det är inte hela förklaringen, och den är inte vetenskapligt underbyggd – men jag tror det ligger mycket i den, säger Staffan I Lindberg.

I den aktuella krisen har också ekonomin stängts ner på ett sätt som är unikt. Det är svårt att reda ut varför världen inte stängde ner på liknande sätt vid tidigare pandemier, det finns ingen forskning att hänvisa till. Men Lindberg pekar på att det finns trender i världen, åtgärder i ett land får spridningseffekter.

– När det är goda tider i de viktiga ekonomierna så får också länder som inte har särskild goda förutsättningar en släng av sleven, en viss uppgång. Liknande effekter syns också i fråga om demokratisk utveckling. I tider när många stater demokratiseras påverkas också andra länder – ledare som tidigare inte haft intresse för demokrati inser att de kanske också måste hålla lite val och så.

Nu kan man väldigt tydligt se hur enhetligt världen har svarat på coronakrisen – det är liknande åtgärder man har vidtagit, stängt ner samhällen och ekonomier. Inte alltid med goda skäl, menar Lindberg.

– När EU stängde sina gränser hade till och med IS, Daesh, redan utfärdat en varning till sina följare att inte åka till Europa. När inte ens IS vill komma hit, vad är det då för mening med att stänga gränserna? Helt meningslöst och det kommer att kosta liv i slutändan.

Ekonomiska nedskärningar kostar ju också liv. Arbetslöshet för miljoner människor – ingen inkomst, ingen sjukförsäkring, ökad fattigdom, alla sjukdomar som hänger ihop med den, drogmissbruk, kriminalitet och allt möjligt elände. Och det gör man för att begränsa spridningen av ett virus.

– Jag säger inte att man inte skulle ha gjort några åtgärder alls. Men balansen? Den verkar ju helt satt ur spel – balansen mellan nyttan och bieffekterna.

Men tillbaka till hoten mot de demokratiska systemen, den ökande autokratiseringen … Vad kan man se för motkrafter?

– Protester, säger Staffan Lindberg, de har en stark demokratiserande effekt.

– Protester har en nästan magisk kraft – så länge de är fredliga. Sudan är ett av de senaste exemplen. Vi ser också att om civilsamhällets institutioner är stabila så överlever demokratin bättre. Det är ett problem för många nyfödda demokratier. Kvinnors villkor måste också ha kommit upp till hyfsad nivå innan en demokratisering kan lyckas. Det är en förklaring till Tunisiens framgångar under den arabiska våren – sedan många decennier hade tunisiska kvinnor haft bättre rättigheter än andra delar av arabvärlden. Sedan är det bra, säger Lindberg, att hålla i minnet att alla människor faktiskt inte vill ha demokrati. Så är det till exempel i Ryssland. Men slutsatsen av den forskning som finns är att en majoritet i världen förmodligen föredrar det – om de har möjligheten.

Texten publicerades ursprungligen i #2 2020 av tidskriften Expo.