Gå inte i jihadisternas fälla

Så skedde det igen. På ettårsdagen av terrorattacken i Bryssel, ett nytt terrordåd. Förutom gärningsmannen, dödades tre personer. Den misstänkta terroristen använde en hyrbil för att meja ner oskyldiga människor utanför det brittiska parlamentet, innan han lämnade bilen och med kniv attackerade och dödade en polis. Minst 29 personer skadades, bland dessa flera ungdomar. 

Fortfarande är mycket okänt. Det vi vet för närvarande är att gärningsmannen är en brittisk medborgare och född i landet. Han är sedan tidigare känd av den brittiska säkerhetspolisen, efter att han för flera år sedan uppmärksammats för kopplingar till våldsam extremism. Han bedömdes då vara en perifer person i miljön och det fanns inga tidigare underrättelser som pekade på en intention att genomföra ett dåd som det igår. I skrivande stund har brittisk polis också gripit ytterligare åtta personer som nu utreds för förberedelser för terrorbrott.

IS har genom sin nyhetsbyrå – Amaq tagit på sig dådet. Men om gärningsmannen hade några kopplingar till terrorsekten och om han fick hjälp att planera och genomföra dådet återstår att se. Mycket talar istället för ett bekant mönster, där gärningsmannen planerade och genomförde attacken själv, kanske med hjälp av några. Troligen mot bakgrund av uppmaningarna från IS till radikala islamister att genomföra attacker i Europa - men utan någon direkt hjälp av organisationen.


Mönstret känner vi igen från attackerna i Nice och Berlin, även sett till hur attacken genomfördes där ett civilt fordon användes som det huvudsakliga vapen, för att döda oskyldiga människor i deras vardag. 

Terroristernas strategi är enkel. Sprid skräck och splittra samhällen. Ta ingen gisslan, ställ inga krav, döda så många som möjligt, använd de tillhyggen som man kan komma över och fångas inte levande. För säkerhetstjänsterna är strategin en mardröm. Inga instruktioner eller samtal att fånga upp, ingen överställd ledare som ger order, bara en person, överväldigande hat och eget initiativ.


IS självutnämnda kalifat, lider alltfler nederlag på slagfält i Irak och Syrien och ett militärt nederlag tycks stunda. Utifrån organisationens alltmer pressade situation har man gjort återkommande uppmaningar till anhängare att genomföra attacker i Europa.

Samtidigt har de europeiska säkerhetstjänsterna under de senaste åren i princip omöjliggjort för organisationer som IS och Al-Qaida att själva koordinera och genomföra omfattande terrordåd i Europa.

Men även utan direkt inblandning av organisationer som IS och Al-Qaida, använder den ensamma terroristen organisationerna som varumärken. Att begå dåd i deras namn blir ett sätt att flytta in sina brott i en större berättelse. Samtidigt som organisationerna kan hävda bilden av en omfattande närvaro och styrka i Europa. 

Det är sorgligt nog långt ifrån sista gången vi ser den jihadistiska terrorn slå till. För det som binder samman gärningsmännen och terrororganisationer är inte strukturer, utan ideologi. Hatet mot demokratin och de fri-och rättigheter som demokratin representerar och som terroristerna ser stå i vägen för det samhälle de vill bygga. De försöker göra anspråk på att representera muslimer och Islam, men deras hat och gärningar representerar bara dem själva.

I spåren av deras dåd göds hatet och repressionen mot miljoner muslimer i Europa. Högerextrema och högerpopulistiska organisationer försöker använda varje terrordåd som ett kvitto på att deras anti-muslimska agendor är nödvändiga.

För varje hatbrott mot muslimer, hakkors på moskédörrar och grishuvuden som kastas in i bönelokaler ökar risken för att radikalislamismen kan rekrytera nya anhängare.

Det är precis vad jihadisterna vill. Till stor del förlitar sig radikalislamistiska krafter på att terrorn kommer leda till ökad islamofobi och repression mot muslimer, vilket de menar ska öka mottagligheten hos unga muslimer för radikalislamistiska idéer.

Därför spelar just nu polisen och säkerhetstjänsternas agerande lika stor roll som politikernas. För att motverka nya dåd krävs inte bara effektiva polisiära strategier och underrättelsearbete. Det krävs en politik som fördömer hatet - vem det än riktas emot. Och som ser till att Europas muslimska minoritet inte tvingas bära skulden för vad en terrorsekt som agerar i islams namn ställer till med.

Allt annat vore att spela terroristerna i händerna. 


Haris Grabovac