Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Hur ska andra partier hantera och förhålla sig till högerpopulistiska och högerextrema partier. Frågan har varit ett återkommande huvudbry runt om i Europa under de senaste decennierna. Alternativen har lite förenklat varit samarbete, övertagande av retorik och politik eller utfrysning.

Efter att Sverigedemokraterna skapat kaos i riksdagen är frågan nu mer aktuell än någonsin. Hur ska de andra politiska partierna förhålla sig till SD? Sedan valet i höstas har allt fler röster höjts, mest från delar av borgerligheten, för att gå SD till mötes i migrationspolitiken. Antingen genom små förändringar i migrationspolitiken eller genom förhandlingar med Sverigedemokraterna. De konkreta förslagen i sig – som att göra om permanenta uppehållstillstånd till temporära och skärpa försörjningskraven för anhöriginvandringen – skulle dock inte förändra mycket. Det är symbolfrågor. Ett sätt att signalera att man tar väljarnas "oro" på allvar. Det är dum och farlig strategi.

För om det är något vi lärt oss av utvecklingen i Europa så är det att varken samarbete eller anpassning tycks minska högerpopulister och högerextremisters väljarstöd nämnvärt. Och allra minst minskar det deras inflytande. Det är klart att det spelar roll hur många väljare partier som Sverigedemokraterna lockar. Utan sina 12,9 procent av väljarna i ryggen hade inte Mattias Karlsson haft samma möjlighet att kidnappa svensk politik. Men i grunden handlar det om idéerna, i vilken grad vi ska gå en rasistisk opinion till mötes. Att göra permanenta uppehållstillstånd till temporära kan ju, i jämförelse med Sverigedemokraternas krav på ett närapå flyktingstopp, låta ofarligt. Men det är signalen som spelar roll. Börjar du mata det högerpopulistiska monstret blir det aldrig mätt. Det kräver alltid mer.

En del av de som nu vill ge efter för Sverigedemokraternas krav har förstås sympatier för partiet. Andra är nog tyvärr naiva. Det är märkligt, för egentligen har vi ju redan facit. Det hjälper inte att samarbeta eller anpassa sig. I veckan färdigställde vi nästa nummer av Expo. (når prenumeranterna den 18 december) Där åker vi till Norge för att berätta historien om Fremskrittspartiet väg från avskytt parti till regeringsparti. Vägen till makten har tagit flera decennier och har föranletts av lokala samarbeten och försök att gå Frp-opinionen till mötes med en kravpolitik. Vinnarna blev Fremskrittspartiet, förlorarna landets minoriteter och framför allt Norges muslimer.

Så hur ska SD stoppas. I grunden handlar det inte om SD, det handlar om opinionen som sådan. Och vi vet hur den ser ut. I veckan presenterades en rapport om Sverigedemokraternas väljare som tydligt visade att de i mycket större grad än andra uppvisar vad som i rapporten kallas intoleranta och främlingsfientliga attityder.

Denna opinion trycks tillbaka genom att dess snäva svartvita perspektiv överskuggas av andra frågor, idéer och sätt att beskriva världen. Det viktiga idag och imorgon är att vi som står upp för ett samhälle där vi ska få leva som dem vi är fortsätter göra det. Att vi pekar ut en annan riktning, bortom rasismens vi och dem. Och att vi aldrig, aldrig, ger efter för Sverigedemokraternas krav.

Ämnen i artikeln