Gotländsk nazism

Hedengren var med när Birger Furugård bildade Svenska Nationalsocialistiska Partiet (SNSP) 1930–1931, där han blev Riks-SA-ledare. När SNSP splittrades 1933 följde Hedengren med utbrytaren Sven Olov Lindholm som grundade Nationalsocialistiska Arbetarepartiet (NSAP). På Gotland började Hedengren genast propagera för nationalsocialismen och arrangerade flera möten.

Avdelningsedare för SNSP:s avdelning 9 på Gotland var godsägare Otto Hanson på Rosendals gård i Follingbo socken. 1932 var han inblandad i ett misslyckat försök att skapa en beväpnad frikår. En av Hansons mer kända eskapader var när han och några kamrater störde Sven Olov Lindholms valmöte i Follingbo skyttepaviljong i maj 1936. Lindholm stämde Hanson som fick betala 10 kronor i böter för förargelseväckande beteende. Hanson döpte också en av sina hästar till Hitler, ett namn som kuriöst nog behölls även efter kriget.

Efter SNSP:s upplösning 1936 blev Hanson medlem i Nysvenska Rörelsen med Per Engdahl, och satt 1943 med i nysvenskarnas rikskommitté.

Inofficiell ledare för SNSP på Gotland var löjtnant Erik Steffen, som både var en mycket aktiv talare och även han en sabotör av nsap-möten. I juni 1934 gick ryktet att Steffen skulle utses till stabschef i partiet och därmed ersätta kapten Erik Åstrand.

Som representant för snsp deltog Erik Steffen under täcknamnet »Gösta Steffens«i ett antal hemliga sammanträden 1936 som syftade till att ena den nationalsocialistiska rörelsen. I mötena deltog Svenska Arbetsförbundet, Nationalsocialistiska Blocket (NSB), Svenska Frihetsrörelsen, Nysvenska Rörelsen, Svenskmannaförbundet och ibland Sveriges Nationella Förbund (SNF). Efter 1936 blev Steffen medlem i SNFoch avled 1940 i tuberkulos.

Vid SNSP:s upplösning 1936 räknade partiet på Gotland 190 medlemmar i åtta avdelningar, varav en del gick till nsap och en del till snf och senare till nysvenskarna.

SNSP:s kvinnoavdelning, Kristina Gyllenstierna (KG), hade på Gotland fru Ingrid Magne som ledare. Hennes man Ernst Magne var 1941 snf-ledare på ön.

Ledare för SNSP:s ungdomsavdelning Vikingungdom eller Vikingarna på Gotland var Bengt Olof Ljungberg, som senare gick med i Nysvenska Rörelsen och blev redaktör för dess ungdomstidskrift Ungdomsfronten på 1940-talet. Efter kriget blev han förbundssekreterare i organisationen. 1969 bröt Ljungberg med Engdahl och började ge ut den egna tidskriften Aktinform som gavs ut fram till 1995.

1933 ska Nationalsocialistisk Ungdom (NSU) som Vikingungdom hette fram till 1935 ha haft 163 medlemmar på Gotland.

Prosten Kihlén

Nationalsocialismen hade sitt starkaste fäste på mellersta Gotland (not 1). På norra Gotland fanns prosten Carl Kihlén i Rute, Bunge och Fleringe pastorat. Kihlén var en mycket aktiv talare, bland annat på Auditorium i Stockholm över ämnet Nationalsocialismen och religiös pånyttfödelse. I maj 1934 höll han ett möte för Visby stifts prästsällskap där han talade om »hur juden Marx förgiftat samhällslivet« och gjorde jämförelsen att »nazismen är lik en ängel i Apokalypsens bok«. Kihlén var också ledamot i barnavårdsnämnden i Bunge kommun.

SNSP var under sin existens det starkaste av de två nazistpartierna på Gotland. När partiet gick i graven 1936 var det Erik och hans bror Per Steffen, den senare sedemera överstelöjtnant, som var i Stockholm och skrev under ett dokument som manade medlemmarna att gå över till NSAP.

NSAP på Gotland hade grundats 1933 av löjtnant Sven Hedengren som en av partiets sju landsdelar. Hedengren, som titulerades landsinspektör eller länderman, efterträddes sedemera av Folke Jacobsson från Alva. NSAP hade vid mitten av 1930-talet följande avdelningar på Gotland: Avdelning 49 Visby, Formation 196 Kräklingbo (1942 Formation 196 Anga), Formation 197 Dalhem (Gotlands Hesselby) och Block 198 Klintehamn.

Av ungdomsorganisationen nu (Nordisk Ungdom) fanns det två avdelningar i Visby, så kallade NU-lag, samt Kamratskap Tjelvar (bestående av NU-lag Kräklingbo och NU-lag Anga), Förtrupp Roma och Förtrupp Hemse. NU på Gotland hade också en egen landskapstidning, Gutaröst, och en egen kampsång, Du Gutafolk.

I Visby fanns även en KG-avdelning, och förmodligen också en för landsbygden.

Mjölnaren Yngve Ottosson, före detta socialdemokrat och kommunist, var den mest aktive mötestalaren och blev sedemera avdelningspropagandachef och kretschef. Ottosson, också frivillig i Finland, var mellan oktober 1943 och november 1944 kretschef i Luleå och kyrkobokförd som just »kretschef«, med andra ord Gotlands ende yrkesnazist.

1934–1935 ställdes fackföreningsmedlemmar som också var medlemmar i nsap inför ultimatumet att antingen uteslutas ur facket eller gå ur partiet. Resultatet blev att fyra uteslöts och en valde att lämna NSAP.

Den 1 maj 1936 skulle NSAP:s partiledare Sven Olov Lindholm tala på Stora torget i Visby samtidigt som en då relativt okänd socialdemokratisk riksdagsledamot vid namn Tage Erlander höll möte i staden. Lindholm hann dock knappt börja innan bråk startade. När mötet avslutades jagades Lindholm och Hedengren från platsen, ner genom Norderport och till den sistnämndes bostad vid stranden på Spitelgatan 1 där någon hade målat ett hakkors och initialerna NSAP på en stor sten.

Lindholm kom tillbaka pingshelgen 1936 tillsammans med 500 fastlandsnazister. Ledarens SA-trupper marscherade tillsammans med NSAP, KG och NU på Visbys gator där de under två dagar höll ett antal möten, bland annat vid Korsbetningen och på Galgbacken. Aktivisterna övernattade hos NU-ledaren och finlandsfrivillige Peder Lovén på Lilla Hästnäs en bit utanför Visby. I partiorganet Den Svenske Nationalsocialisten (DSN) betecknades mobiliseringen som »ett av NSAP:s stoltaste minnen«. Vid båtarnas avgång skrev dsn att 6 000 personer slutit upp vid hamnen. Siffran var grovt överdriven. Hedengren var mycket nära att bli slängd i vattnet av uppretade åskådare.

Valen
Nationalsocialisterna ställde upp i alla val på Gotland mellan 1934 och 1938. Mellan 1933 och 1938 höll de båda partierna över 300 möten. Den största nazistiska valframgången var i landstingsvalet 1934 då SNSP och NSAP tillsammans fick nästan exakt 500 röster motsvarande 2,5 procent.

Med ett komiskt undantag vann de inga som helst framgångar mandatmässigt sett. Undantaget var då SNSP ställde upp i kyrkofullmäktigevalet i Visby i november 1934. Med hjälp av elever från Visby Högre Allmänna Läroverk, där Bengt Olof Ljungberg var aktiv, genomförde partiet en kupp genom att vänta med att uppsöka vallokalen in i det sista så att de andra partierna inte skulle misstänka något. Strax före stängningsdags vandrade plötsligt 85 nazister in i vallokalen för att rösta. SNAP erhöll fem mandat, och en av de invalda, Ingrid Magne, sade att kuppen var ett sätt att stoppa kommunisterna som fick nio röster i samma val.

Av 94 identifierade SNAP- och NSAP-medlemmar var 37 jordbrukare (varav två godsägare), 11 studerande, nio militärer, sju handelsmän och de övriga allt ifrån maskintvättare och vaktmästare till präster och brännmästare. Medlemmarna i Gotlands nazistgrupper var med andra ord relativt representativa för 30-talets svenska samhälle.

Efterkrigstiden

Efter kriget har Nysvenska Rörelsen haft medlemmar på Gotland, däribland många före detta furugårdare.

Även Göran Assar Oredssons parti Nordiska Rikspartiet (NRP) har haft en och annan medlem på Gotland, bland annat Karl Erik Nilsson i Visby som 1981 gästspelade i moderaternas lokala partistyrelse samtidigt som han var ställföreträdande partiledare i Sven Arne Lundehälls nazistparti Frisinnade Unionspartiet (FUP). Nilsson har sedan dess även passerat Gösta Bergquists Svenska Folkets Väl (SFV), och är idag bosatt i Sjöbo, kommunfullmäktigeledamot för Sjöbopartiet och skribent i invandrarfientliga Fri Information.

Även högerextrema sekter som Opinionspartiet och Europeiska Arbetarpartiet, och invandrarfientliga populister som Ny Demokrati och Sverigedemokraterna har sedan 70-talet antingen erhållit röster eller ställt upp i val på Gotland.

På 90-talet har Gotland fått sin egen självutnämnde lokale nazistledare i form av »Norrlandaführern« Björn Björkqvist från Norrlanda socken på mellersta Gotland. Björkqvist är vän med Sverigepartiets ledare Lars Olov Lindh, och deltog också under hösten 1995 i partiets närradiosändningar i Stockholm där han bland annat framförde en egenhändigt skriven antisemitisk sång, Svenskar vakna.

Björkqvist var den som såg till att bärandet av nazistsymboler blev förbjudet genom den prejudicerande domen i HD i oktober 1996. Han har på senare tid grundat den egna rörelsen Fosterländsk Ungdom (FU) (not 2). En aktuell skrivelse från gruppen anger dock att Björkqvist ej längre är medlem i FU:s styrelse, även om postgirot är registrerat på honom.

Mickael Lundgren/Expo
© Expo 1997

---
Mickael Lundgren är frilansskribent och har en längre tid forskat i nazismens historia på Gotland.

---
Fotnot
Not 1. Det är värt att notera är att Ny Demokratis röster i valet 1991 huvudsakligen kom från mellersta Gotland.
Not 2. 1941 fanns en organisation kallad feu (Fosterländsk Enad Ungdom) med Bengt Olof Ljungberg i spetsen.