Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Hur ska vi förstå hatet? Den frågan har under de senaste dramatiska veckorna blivit allt mer påträngande. Terrorn i Trollhättan, brinnande asylboenden och sommarens mord på Ikea, som nu fått sin rättsliga upplösning, kan verka svåra att begripa. Men det finns en logik även i det avskyvärda. Och den är inte alltid densamma bara för att hatet har varit en drivkraft.

Brandattackerna och skolmassakern i på Kronans skola är politiska handlingar. Anton Lundin Pettersson ska enligt polisen ha agerat utifrån rasistiska motiv, och Expo har kunnat visa att han på nätet gillade flera filmer med högerextremt innehåll. De många brandattentaten, mot i första hand planerade flyktingboenden, ser av allt att döma ut att vara utförda av personer som protesterar mot den svenska migrationspolitiken. 

Det finns fortfarande pusselbitar att lägga när det gäller skolmorden i Trollhättan. Och vi vet inte exakt vem som ligger bakom bränderna. Men i den radikalnationalistiska miljön ses de som legitima politiska handlingar, i en avgörande tid. De som hyllar morden är förstås inte lika många som de som uttrycker stöd eller förståelse för bränderna. Men mönstret är tydligt. Den svenska radikalnationalismen mobiliserar nu ett motstånd där våldet blir en naturlig del.

Utvecklingen hänger ihop med en upptrissad debatt om asylinvandringen till Sverige. Det går inte dra en rak linje från terrorn till de ledarskribenter och tyckare som talar om en systemkollaps. De är inte skyldiga till de dåd som begås. Men det är samtidigt naivt att tro att det inte har något som helst samband. Orden spelar roll. Störst ansvar har förstås Sverigedemokraterna, där vissa lokala företrädare i denna tid till och med har spridit listor på flyktingboenden. Men även de som vill begränsa invandringen slänger sig ibland med en retorik som får en att tro att nationens sammanbrott är nära. Den ger näring åt radikalnationalismens domedagsretorik, som i sin tur underblåser hatet som växlas ut i cyniskt kalkylerat politiskt våld från några fåtal.

Det är enkel matematik kan tyckas. Det offentliga samtalet påverkar oss. Ändå finns det de som vägrar se sambandet. Det vanligaste argumentet är att om det stämmer att det offentliga samtalet kan ha ett samband med högerextrema våldsdåd så borde det vara värre i exempelvis Danmark, där tonen mot flyktingar är betydligt hårdare från fler partier.

Men då missar man poängen. I ett land som Danmark har högerpopulister blivit inbjudna och accepterade. De har gjort en ideologisk inbrytning som gör deras idéer betydligt mer mainstream. När danska regeringen annonserar utomlands för att skrämma bort flyktingar behöver inte extremhögern uppmana till att bränna asylboenden.

I Sverige är extremhögern i ett annat läge. Den är i underläge. Deras terror är alltså i grunden ett svaghetstecken, den sista desperata åtgärden när de upplever ett för stort motstånd. Och nödvändig när de tror sig leva i nationens elfte timme.

Ur det perspektivet är det kanske inte heller en slump att bränderna mot flyktingboenden har eskalerat just nu. Nyligen meddelade Sverigedemokraterna att den parlamentariska vägen är stängd, och att partiet nu istället kommer att fokusera på att få igenom en folkomröstning om invandringen.

Morden på IKEA är något annat. Den dömde mördaren Abraham Ukbagabir är inte en del av en politisk miljö, hans motiv saknar ideologiska rötter. Det är, att döma av det som rapporterats i media från förhören, lite oklart exakt vad som är motivet. Han ska ha haft någon slags idé om att hans offer skulle hamna i paradiset, men de resonemangen verkar mer vara en ursäkt än en förklaring.
Han ska ha varit rasande och hatisk för att han fått avslag på sin asylansökan. Och han valde offer utifrån att de såg "svenska" ut, eftersom ha ville att hans dåd skulle få effekt. Morden borde alltså kunna klassas som hatbrott, men till skillnad från extremhögerns dåd ingår det inte ett större mönster.

På högerextrema nyhetssajter ställs förstås morden på Ikea mot skolmorden i Trollhättan. Men de står inte mot varandra. De har bara begåtts utifrån olika premisser. Med fruktansvärda konsekvenser för de direkt drabbade i båda fallen.

Dessutom visar IKEA-morden på den offerhierarki som råder. Mördaren gav sig på de som såg ut att tillhöra den svenska majoritetsbefolkningen för att han ville få effekt. Han utgick ifrån att mördade "svenskar" skulle orsaka starkare reaktioner än om han exempelvis tog livet av någon av sina landsmän.

Så slår hatet. Det kan inte förstås i ett vakuum. Det är alltid sammanflätat med den verklighet vi lever i. Därför är det viktigt att förstå dess logik, för att den i slutändan säger något om det samhälle vi lever i.

Ämnen i artikeln