Helgens NMR-marsch – en markering mot polisen
Att hålla en överraskningsdemonstration i Göteborg ett par veckor innan den utlysta, är ett sätt för Nordiska motståndsrörelsen att framstå som handlingskraftiga.
Uppdaterad: 2018-04-17, 14:08
Publicerad: 2017-09-18, 13:28
Lästid: 4 minuter
Du läser just nu gratis innehåll
Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.
Nordiska motståndsrörelsen, NMR, överklagade i förra veckan sitt demonstrationstillstånd för den 30 september i Göteborg. Man fick avslag på den rutt man ville gå, bland annat längs paradgatan Kungsportsavenyn.
Just den rutten gick ett sjuttiotal av organisationens kärnaktivister vid en oannonserad demonstration på söndagen. Ett fåtal poliser följde dem längs marschvägen, såg till att ingen trafik var i vägen och försökte förhindra att bråk uppstod.
Det lyckades inte helt. Bland annat trycktes en kvinna ner på marken av en medlem i NMR, som sedan tidigare står under åtal för vad som enligt förundersökningen verkar vara en oprovocerad misshandel i Stockholm tidigare i år. En polis hölls också fast av den nyutnämnde Stockholmsansvarige inom organisationens så kallade Näste 1. Ingen av händelserna ledde till gripanden.
Vid ett annat tillfälle blockerade NMR:s sköldbärare en mindre skara motdemonstranter, medan resten av tåget gick vidare. Även detta tilläts passera.
Göteborgspolisen har nyligen gått ut med "spelregler" för den utlysta demonstrationen den 30 september. I ett flygblad uppmanas deltagare i NMR:s demonstration att låta bli att marschera i takt, bära sköldar och fanor, ha uniformerad klädsel och använda symboler och "hälsningsrop" som skulle kunna kopplas till "demonstrationsformer och uppträdande vid nationalsocialistiska demonstrationer under 1930- och 1940-talen". I så fall riskerar deltagare att "rapporteras för brottet hets mot folkgrupp."
Vid demonstrationen på söndagen gjorde NMR det mesta av detta, förutom att bära uniform. Fanor med organisationens symbol, sköldar, taktfast marsch. Slagord som "vit revolution, utan pardon" och "folkgemenskap – nationalsocialism" kan mycket väl komma att anses utgöra hets mot folkgrupp. Slagord där höga polischefer utnämns till "folkförrädare" blir i NMR:s kontext, där "folkförrädare" ska dömas till döden efter det nazistiska maktövertagandet, till hot.
Det är ingen tvekan om att polisens flygblad, troligen författat för att man lättare ska kunna lagföra demonstrationsdeltagarna snarare än i någon förhoppning att de ska låta bli att agera på det vis som beskrivs, upplevs provocerande av NMR. Svaret, att gå en oanmäld och icke tillståndsgiven marsch en dag när betydligt färre poliser är i tjänst, är ett sätt att visa att man tar initiativ och utmanar polisen om vem som egentligen bestämmer.
Inget säger att inte deltagarna i söndagens mycket väldokumenterade demonstration faktiskt kommer att rapporteras för exempelvis hets mot folkgrupp, men det är ändå en tydlig markering att organisationen själv väljer när och var den vill gå.
Nordiska motståndsrörelsen är inte en särskilt stor organisation. 70–80 personer är ungefär vad de kan dra ihop utan att gå ut offentligt. Runt dem finns ytterligare ett par hundra medlemmar och stödmedlemmar, och allt som allt visar läckta register Expo tagit del av att ett drygt tusental personer på olika vis stött organisationen genom att handla i deras webbshop, eller – en mindre andel – teckna stödmedlemskap.
Men en kaderorganisation med god disciplin och hängivna medlemmar – många av dem dömda för våldsbrott – behöver inte vara stor till antalet för att utgöra ett problem, särskilt inte om den kan locka sympatisörer från en bredare krets i det mittfält som existerar mellan Sverigedemokraterna och Nordiska motståndsrörelsen. Söndagen blev på det viset god reklam för NMR.
En icke tillståndsgiven demonstration har skydd av grundlagen, just för att politiska yttringar som de styrande ogillar inte ska kunna mobbas ut genom missbruk av demonstrationstillstånd och byråkratin kring dem. Den kan upplösas om den bedöms störa den allmänna ordningen. Den som avgör det är ansvarig polis på plats, och hen måste ta med i beräkningen även hur den allmänna ordningen kan komma att störas om demonstrationen upplöses.
Så långt egentligen inga märkligheter – polisen gör vad den kan med de resurser som finns till hands. De politiska signaler som söndagens marsch skickar både inåt i organisationen och utåt i samhället är dock något annat.