Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Så har Jimmie Åkesson talat i Almedalen. Med avstamp i Verner von Heidenstams dikt Medborgarsång från 1899, och den socialdemokratiske statsministern Per Albin Hanssons från 1928 om folkhemmet, målade Åkesson upp en mörk och dyster bild av Sverige. Talet bestod som så många gånger förr av ett ideologiskt mischmasch där huvudfokus är idén om det förlorade folkhemmet, om ett Sverige där så kallade "vänsterliberala krafter" verkat för parallella samhällen präglat av segregation, splittring och otrygghet.

Som vanligt när det närmar sig valtider vill SD profilera sig inom vård och omsorg. Så var det även inför valet 2014. Då som nu lovades guld och gröna skogar till de lågavlönade och hårt ansatta kvinnor som arbetar inom sjukvården. Då som nu lovades omfattande satsningar på "välfärdens hjältar". Att det sedan under den här mandatperioden mest visat sig vara tomma ord spelar mindre roll för Åkesson. Nu dammas samma taktik av igen.

Talande för Jimmie Åkessons tal var att oavsett hur vackra ord han än målade upp om SD:s "moderna folkhem" så var det en sak som drog ner mest applåder och jubel från SD:s anhängare och åhörare: meningarna om att invandrare måste ta seden dit de kommer och att det är bara att packa väskan och flytta härifrån om de inte anpassar sig till SD:s samhällsprojekt.

Vad som står klart är att Sverigedemokraterna och Jimmie Åkessons framtida maktpositioner och inflytande i svensk politik inte står och faller med kvällens tal om partiets idé om det "moderna folkhemmet". Då en egen majoritet i riksdagen inte är inom räckhåll för partiet krävs samarbete. Och i den frågan återstår fortfarande det viktigaste talet.

När Anna Kinberg Batra i januari i år deklarerade att Moderaterna ändrat sig och öppnade upp för förhandling med SD, samt för att göra upp med partiet i riksdagens utskott, jublade SD:s partiledning. Det var en stor seger för SD på flera plan.

Bara några år tidigare hade en moderat partiledare och statsminister varit i ständig polemik mot partiet och utpekats av SD som landsförrädare. Nu är det nya toner. Det här visade SD:s ledning att deras öppna flirtande med Moderaterna och Kristdemokraterna gett utdelning, och att partiets tydliga positionerande till höger i den ekonomiska politiken minskat träffytorna.

Istället för polemik och motstånd har nu Moderaterna valt att ge sitt lillfinger till Jimmie Åkesson. En ny väg har öppnat sig för SD.

Efter Anna Kinberg Batras utspel i januari har inte mycket gått henne eller Moderaternas väg. Sprickan i Alliansen blev med detta allt tydligare och som en direkt effekt valde även flera väljare att lämna Moderaterna för Centerpartiet – det parti inom Alliansen som tydligast markerat mot SD. Det återstår att se om det nya förhållningssättet till SD består och hur eventuella samtal samt förhandlingar ska gå till.

Jimmie Åkessons tal på fredagkvällen i Almedalen spelar ingen större roll varken för honom eller för paritets sympatisörer. Det viktigaste talet för Jimmie Åkesson under politikerveckan framför han inte själv. Det är det som Anna Kinberg Batra håller på söndag.

SD:s framtida maktpositioner och inflytande beror nämligen fortsatt på om det där moderata lillfingret till slut blir en utsträckt hand.