Med juridiken som verktyg och vapen

Klockan är strax efter nio på kvällen några dagar före julafton när telefonen ringer. Martin Tunström jobbar som timvikarie nattetid på Stadsmissionen i Lund, medan han på dagtid utbildar sig till socionom. Samtidigt som han är ordförande och drivande bakom den ideella föreningen Juridikfronten. Dygnets timmar verkar nästan inte räcka till. Men när det personliga engagemanget är stort och frågorna ligger nära hjärtat, då är han ett talande exempel på att energi och driv finns.

Född 1983 i Helsingborg engagerade han sig politiskt i SSU i övre tonåren. Intresset för ideologi, ekonomi, antirasism och dess samverkansmekanismer har alltid funnits där. Redan som ung pojke var han väldigt intresserad av andra världskriget och Förintelsen, men även allmän historia.

- Jag växte upp i ett väldigt tolerant hem, där mamma hade en bakgrund i medelklassen och pappa kom från arbetarklassen. Mamma är lärare och pappa fritidspedagog. Det har aldrig framförts några direkta fördomar eller kritik mot minoriteter, utan tvärtom var toleransen alltid närvarande.

Själv började han så småningom kanalisera sina åsikter på egen blogg och kom på så sätt i kontakt med bland annat personer engagerade i Sverigedemokraterna. Bland annat som följd av dessa intryck beslöt han sig för att bilda Juridikfronten. Studiemässigt valde han dock inte juridik – där föll valet som sagt på en socionomexamen.

- Inom ramen för socionomutbildningen har jag läst juridik en termin. Då behandlas främst hur man läser förarbeten, lagtolkning gällande tvister föräldrar emellan och hur vissa brottmål ska tolkas. Det är inte så mycket kopplat till de lagar som Juridikfronten undersöker, som lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor eller hets mot folkgrupp.

För Martin Tunström handlar antirasism och tolerans om att motverka strömningar, idéer och fenomen i samhället som är rasistiska eller främlingsfientliga, i vid bemärkelse. Rent konkret tar det formerna av att agera emot rasistiska företeelser, engagera sig politiskt eller skriva insändare. Eller också som i hans eget fall att driva en förening som verkar för att legitima rättsliga processer inleds mot personer som begår brott.

Den personliga tillfredsställelsen består i de konkreta resultat han uppnår. När agerandet kanske leder till att Justitiekanslern driver ett åtal. Eller som när en anmälan om hets mot folkgrupp mot Nils-Erik Hennix, tidigare partiordförande för Nationaldemokraterna, numera medlem i Svenskarnas parti leder till stämning och åtal och sedan fällande dom i först tingsrätt och sedan hovrätt.

- Åklagaren sade att jag hade gjort merparten av förundersökningen. Själv behövde denne bara kalla till förhör och sedan kunde en stämningsansökan lämnas in.

Det går åt ett antal timmar varje vecka. Ibland fler, ibland färre. Inom Juridikfronten finns en arbetsfördelning, flera drivande medlemmar som gör ett enormt gemensamt arbete men visst kan arbetsbördan ibland vara tung.

- Om du har gått igenom och kanske anmält 200 kommentarer och samtidigt sållat bort mycket kan det ta på krafterna. Men när polisen eller Justitiekanslern går vidare känner du en djup tillfredsställelse. Och du lär dig läsa av nätet, utifrån tema. Om en artikel på Nordfront, Realisten eller Nationell.nu som handlar om Förintelsen eller om det internationella finanskapitalet dyker upp, så ökar sannolikheten för att det kommer kommentarer som kan utgöra hets mot folkgrupp. Och då är det bara att gräva vidare.

Föreningen Juridikfronten har sin bakgrund i antirasistiska organisationer. Sedan 2005 har de engagerat sig genom att göra anmälningar till myndigheter och andra organ när så kallad "nationell brottslighet" upptäckts. Efter anmälningar drevs under framförallt 2007 - 2010 diverse rättegångar om förtal i olika domstolar. Gärningsmännen till förtalsbrotten var förtroendevalda Sverigedemokrater, som också i merparten av fallen befanns skyldiga av rättsväsendet.

Det uppmuntrande utfallet av dessa rättegångar ledde sedan till en samordnad verksamhet för att med juridiken som verktyg och vapen motarbeta ärekränkning och politiska brott. I början av 2010 föreslogs att det tidigare lösa nätverket skulle få mer fasta former. I januari 2011 var bildandet av Juridikfronten ett faktum.

Medlemmarna i föreningen har olika ideologisk hemvist och därför har de velat vara fullständigt obundna i frågor som kan uppfattas som partipolitiska.

- Att i så stor mån som möjligt hålla politiken utanför möjliggör sakligheten och undviker oseriöst riktande av pejorativ och allehanda brännmärkande smädelser, som politiska motståndare inte sällan ägnar sig åt gentemot varandra, menar Martin Tunström.

Brottslighet debatteras bäst i domstolarna och i normbildande församlingar och Juridikfronten som förening har inget intresse av att driva debatt i andra frågor, som invandringsfrågor eller liknande.

- Kampen mot den här typen av brottslighet måste kunna föras av människor med skilda politiska bakgrunder och skilda analyser av den nationella rörelsen. Vi vill inte osakligt beskyllas för att vara någonting som vi inte är eller syssla med någonting som vi inte sysslar med.

Och när människor engagerar sig, får nog och går ut och tar ton, är det glädjande. Demonstrationer har ett oerhört viktigt syfte; att kunna visa på vår mångfald och att vi är starka, menar Tunström.

- Ibland kan det kännas hopplöst, som då du står i det tjugonde demonstrationståget och inte är helt säker på att det leder någonstans. Då är det värdefullt att komplettera med Juridikfrontens verksamhet, som ger ett konkret resultat, säger han.

Så, var ser Martin Tunström att Juridikfrontens verksamhet befinner sig om ett eller fem år?

- Om ett år har vi ännu fler medlemmar, fler drivande. Om fem år har jag lämnat över ordförandeskapet. Någon med nya idéer och tankar om utvecklingen har axlat verksamheten.