Media har inte tagit ansvar

Under alldeles för lång tid har rasismen fått flöda så gott som fritt på svenska dagstidningarnas kommentarsfält. Ur ett juridiskt perspektiv har det funnits två förhållningssätt att välja mellan. Antingen släppa kommentarsfälten helt fria och inte moderera dem. Då blir de enskilda skribenterna ansvariga. Eller att moderera och därmed själv bli juridiskt ansvarig.

Men frågan handlar inte bara om juridik. Det handlar om ett publicistiskt ansvar. Oavsett hur det juridiska ansvaret ser ut så publiceras kommentarerna på ens tidnings hemsida. I det tryckta mediet hanteras insändarsidorna med noggrant och eftertänksamt. Men så fort åsikter hamnar på internet tycks principerna vara som bortblåsta.

Jag och mina kollegor har många gånger fått frågan om varför läsarna inte kan kommentera våra artiklar i kommentarsfält på expo.se. Svaret är enkelt. Det handlar om ansvar. Att vi får kritik för våra artiklar, att någon påtalar ett fel eller kommer med ett eget perspektiv ser vi bara som positivt. Debatten ska leva. Men vi har gjort bedömningen att Expos kommentarsfält inte skulle bli ett bra forum för en sådan debatt. Risken är överhängande att de istället skulle översvämmas av rasistiska kommentarer, förtal och meningslös under bältet-retorik. Vi har inte resurser att granska alla kommentarer, vi har inte heller lust att se vår sajt bli ett klotterplank för hatiska rasister. För att vi har ett ansvar.

Vår lösning har istället varit att ha en öppen dialog med de läsare som hör av sig till oss via mail och att öppna upp för en diskussion om våra artiklar på Facebook. I Tidskriften Expos grupp på Facebook finns idag över 8 000 medlemmar, där kan man diskutera och tycka till om de artiklar vi lägger på expo.se Även där behöver vi ibland gå in och ta bort inlägg som klart går över gränsen. Visst kan det ibland bli hetska diskussioner. Men det finns en faktor som gör att de allra flesta håller sig inom anständighetens gränser. De är inte anonyma.

Anonymiteten är en av de främsta anledningarna till den grovhet som dyker upp på kommentarsfälten. Den gör något med oss. Det är lättare att hata, mobba och trakassera om ingen vet vem man är, om man inte behöver stå för det.

Det betyder inte att rätten till anonymitet försvinner. Källskyddet gäller fortfarande. Om någon hör av sig till oss och vill vara anonyma får de givetvis vara det. Om man vill skapa en anonym användare på Facebook kan man göra det. Dessutom finns det fortfarande möjlighet att berätta sina historier anonymt. Man kan exempelvis starta en blogg eller ett twitterkonto.

Även om alla tidningar inte kommer att använda samma modell präglas glädjande nog de yrvakna jättarnas självrannsakan av samma tänk. Ta ansvar för vad som publiceras i ens medie och värna anonymiteten för de som behöver den.

De nya riktlinjerna har fått rasister och invandringsmotståndare att tala om censur. Det visar med all önskvärd tydlighet hur snedvriden deras syn på demokratin är. Yttrandefriheten innebär att vi får driva vår tidning som vi vill. Så länge vi håller oss inom lagens gränser. Yttrandefrihet innebär inte att man ska ha rätt att spy galla över muslimer i alla mediala kanaler som finns.

Men vi har som sagt ett ansvar. Det handlar inte bara om att vara uppmärksamma på över det som publiceras hos oss. Som publicist har man också ett ansvar att värna och vårda de principer yttrandefrihet utgår från. Vår modell är inte perfekt. Vi kommer att försöka göra den bättre. Men den duger för att vi ska kunna säga: Välkommen till debatten.

Daniel Poohl