När blev det okej med antisemitism?

Varje år ansöker svenska kulturtidskrifter om ett så kallat produktionsstöd från Kulturrådet. I samband med årets utportionering bordlades ärendet om Manas ansökan efter att fem ledamöter av Kulturrådets styrelse menade att Mana innehåller "antidemokratiska, antisemitiska och intoleranta, på gränsen till rasistiska toner och undertoner".

Turerna kring Manas stöd har skapat en livlig debatt. Den 27 januari beslutade ett oenigt Kulturråd till slut att ge stöd till Mana. Men debatten lever vidare.

Antisemitiskt innehåll i Mana

Visst finns anledning att vara kritisk till Kulturrådets agerande. Men det är minst lika problematiskt att de, främst delar av den svenska vänstern, som så hårt gått till attack mot Kulturrådet totalt saknar förmågan att identifiera och se allvaret med de antisemitiska schabloner som Mana sprider.

Mana har i en rad artiklar på Internet och i pappersupplagan publicerat artiklar som faller inom ramen för vad som kan klassificeras som antisemitism.

I en artikel på Manas hemsida från början av 2003 antyder Babak Rahimi att Förintelsen av judar under andra världskriget används av Israel för att möjliggöra "förintelsen" av palestinier:

"Det absurda är att även standardversionen av Förintelsen – den sionistiska versionen – används för att hålla Förintelsens hjul rullande."

Resonemanget går hand i hand med den antisemitiska idén att Israel eller "judiska lobbygrupper" använder Förintelsen som utpressning för att få genom sina politiska krav och idéer.

Samma resonemang återkommer i en osignerad artikel på Manas hemsida i april 2007:

"Att freden gör att Västvärlden kan bli kvitt den israeliska ekonomiska utpressning som har fortsatt sedan israels invigning 1948 med förevändning att Västvärlden måste betala den oändliga förintelse fakturan under Nazityskland i andra världskriget."

I samma text kopplas Israel ihop med klassiska antisemitiska schabloner:

"…fred och Israel hör inte ihop, bara om det understickas med militärt medel och förverkliga den israeliska sniken och girigheten i hela Mellanöstern."

"Hat är berättigat"

I samband med att Brottsförebyggande rådet och Forum för levande historia i mars 2006 presenterade en rapport om antisemitism i Sverige förklarade Jorge Capelán på Manas hemsida att hatet mot Israel är berättigat.

"Det kan inte förnekas att detta hat är berättigat, och att säga att Israel beter sig mot palestinierna som nazisterna gjorde mot judarna är ingen överdrift, utan ett ganska nyktert konstaterande för varje ärlig och någorlunda informerad människa."

I samma text antyder han att rapporten är skapad för att tysta kritik mot Israel.

"Antirasister och antinazister kriminaliseras, och 'antisemitismen' omvandlas till allt det som den Israeliska ambassaden inte vill höra."

Capelán knyter därmed an till den antisemitiska traditionen av att lägga skulden för antisemitism på judarna själva.

Han kan dessutom inte låta bli att antyda att frågan om antisemitism kommer upp på dagordningen som en konsekvens av israeliska påtryckningar, helt i linje med idén den "judiska lobbyns" makt över västvärlden.

Det faktum att Mana i början av 2003 publicerade en text av antisemiten Israel Shamir förstärker bilden av tidningens problem att med att hålla sig ifrån att reproducera antisemitiska schabloner. 2003 hade Israel Shamirs antisemitism inte uppmärksammats men Mana hade trots det all anledning att reagera på innehållet i hans artikel. Bland annat beskrevs överlevaren Elie Wiesel som "betala-medan-du-gråter-holocaust-snyftaren"

Svårt att skilja Israel från antisemitiska fördomar

Att kritisera Israel är inte antisemitism. Men alla typer av intoleranta idéströmningar förändras, anpassas och projiceras till aktuella politiska frågor och konflikter. Rasister pekar på problemen med det mångkulturella samhället, islamofober pekar på självmordsbombare. Den antisemitiska retoriken har under de senaste åren projicerats på Israel-Palestina konflikten och USA:s utrikespolitik.

Denna typ av antisemitism har varit tydlig i Mana. Tidningen har blandat ihop kritik mot Israel med antisemitiska fördomar. Oavsett motivet bakom Manas formuleringar är det uppenbart att de vägrar inse att de nämnda artiklarna har något med antisemitism att göra.

Det är de inte ensamma om.

Ingen kritik från vänstern

I debatten som följt i spåren av Kulturrådets hantering av Manas ansökan har delar av den svenska vänstern reagerat kraftigt på vad de bland annat menar är ett försök att tysta progressiva röster i den svenska debatten. Kritiken mot Kulturrådet är förståelig. Men av någon anledning finns det inte enda av dessa debattörer som uttryckt någon som helst kritik mot Manas antisemitiska innehåll.

I ett öppet brev till Kulturrådet den 24 januari skrev Daniel Suhonen, redaktör för SSU:s tidning Tvärdrag, tillsammans med Ordfronts chefredaktör Johan Berggren följande.

"Vi håller inte med allt som står i Mana, men anser att deras är en unik och radikal röst i den annars relativt monokulturella svenska tidskriftsfloran, väl värd att stödja."

Håkan A Bengtsson, vd för Arenagruppen skriver på sin blogg:

"Vissa dagar är det svårt att hålla sig för skratt. Jag kan inte ge något genomarbetat omdöme om tidskriften Mana. Men att anklagelserna om antisemitism, kvinnofientlighet och rasism saknar grund är helt uppenbart."

Ali Esbati beskriver på sin blogg kritiken mot Mana som nyliberalt nyspråk:

"Det är en sjuk tid vi lever i. Det är lika ironiskt som följdriktigt, att den antirasistiska och feministiska tidskriften Mana, skälls för att ha en "nedvärderande syn på kvinnor" och för "intoleranta, på gränsen till rasistiska, toner". Det är nyspråk som heter duga!"

Ger legitimitet

Vänsterns oförmåga eller ovilja att ta anklagelser om antisemitism på allvar är oroväckande. Den kan tänkas ha flera orsaker, det finns en rad vanföreställningar om antisemitismen. Antisemitiska föreställningar är inte förbehållna nationalsocialistiska sekter, de är betydligt mer utbredda än så. Att kalla sig antirasist utgör inte heller ett automatiskt skydd från att hysa antisemitiska idéer.

Hur mycket man än anser att kritiken mot Mana är en nyliberal häxjakt så går det inte att blunda för den antisemitism som vissa artiklar i tidningen innehåller. Att hålla tyst när antijudiska idéer ges utrymme är att godkänna dem. Att vifta bort kritik mot sådana fördomar är att ge dem legitimitet, oavsett vem som sprider dem eller vem som uppmärksammar och kritiserar dem.

Daniel Poohl