Nya formuleringar – samma unkna nationalism

I helgen samlades Sverigedemokraterna för sina landsdagar. Det var med gott självförtroende som partiets ombud och partiledningen satte kursen för de kommande åren. På flera punkter bytte partiet ståndpunkt. SD vill inte längre förbjuda dubbla medborgarskap, de vill inte sänka abortgränsen och tar bort skrivningen om en ”nedärvd essens” i principprogrammet. 

De flesta ändringar gäller punkter där partiet fått kritik från politiska motståndare. Det är inte första gången man byter fot för att minska partiets träffytor. SD har genom åren effektivt navigerat i det politiska landskapet för att hitta en gynnsam position. Nu verkar den konservativa profilen i familjefrågor ha spelat ut sin roll. Då kastas den överbord. 

SD-ledningen talar gärna om sina förändringar som pragmatism. Det är ett annat sätt att säga att partiet egentligen inte bytt åsikt. Deras förslag funkar bara inte just nu. Det är inte unikt för SD att anpassa sitt politiska program till vad som i stunden går hem hos väljarna. Det som är märkligt är att en del verkar tro att det innebär att SD i grunden har förändrats. 

Många kommer att tolka SD:s landsdagar som att partiet tagit ytterligare ett steg närmare den politiska mitten. Det finns gott om tyckare som tar minsta halmstrå för att kunna påvisa att SD är ett helt annat parti idag än tidigare, allt för att kunna göra dem till ett acceptabelt regeringsunderlag. 

Men för att driva den linjen i mål måste man vara blind för det som var partiets grundbudskap under landsdagarna. 

Åkessons mest nationalistiska tal 

Jag har följt SD under många år. Jag skulle nog beteckna Åkessons linjetal under helgens landsdagar som ett av hans skickligaste och mest effektfulla. Och samtidigt kanske det mest nationalistiska. 

Om man ska tro Jimmie Åkesson så är invandringen till Sverige roten till alla problem vi har. Det fanns ett gammalt, tryggt Sverige med en stark gemenskap. Nu har det raserats genom de människor som har kommit hit från andra delar av världen. SD:s löfte är att återställa allt. Att återskapa det gamla Sverige. Det ska göras genom att välta den kulturella, politiska och mediala eliten. Och genom att trycka till invandrare och minoriteter. 

Det är svårt att få ett samhälle att hålla ihop. En bra start är att utgå från oss alla som bor här och försöka bygga på det vi har gemensamt. 

SD:s gemenskap är en annan. Den ska skapas genom att peka ut en liten grupp som hotande och tärande, för att sedan få resten att hålla samman emot den gruppen. Det är inte bara retorik och röstfiske. Det är en grundläggande idé som ligger inbäddad i den radikalnationalism partiet vilar på.

Därför vill SD visa för sina väljare att de tänker göra allt för att hålla hotet på mattan. Det är därför det är så viktigt att plocka ner prideflaggan från kommunens flaggstänger. Eller sluta beställa böcker på alla språk som talas i kommunen. Det är därför partiet talar om hårdare krav och anpassning - och inte fler lärare och starkare socialt arbete  - när de berättar om hur kriminaliteten ska förebyggas. Det är därför partiet aldrig kommer att ge sig när det gäller att stänga gränsen för flyktingar. Och när den väl är stängd,  kasta ut människor som redan kommit hit. 

SD:s grundidé har inte förändrats

SD kan byta ut hur många punkter som helst i sitt principprogram. Men deras verkliga ambition kommer aldrig att upphöra. Partiet kommer att vilja bygga ett land som delar upp befolkningen mellan dem som ställer sig lojalt bakom SD:s snäva nationalism, och de svenskar som inte håller med om eller passar in i den nya ordningen. 

Det är det som är SD:s idé.

Det är den idé som de andra partierna nu måste bestämma sig för vad de egentligen tycker om. 

Daniel Poohl

Lär dig mer

Expo Wiki

Sverigedemokraterna (SD)

Nationalistiskt riksdagsparti, bildat 1988. SD grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism och har lyckats göra sig till den svenska radikalnationalismens breda, pragmatiska alternativ.

Läs mer