Räkna inte ut SD
ANALYS. Sverigedemokraterna har förvisso stagnerat i opinionen. Men så enkelt försvinner inte det nationalistiska hotet. Att döma av det politiska läget i Sverige så har partiet sorgligt nog långt ifrån spelat ut sin roll i svensk politik.
Uppdaterad: 2018-01-31, 07:23
Publicerad: 2015-11-30, 13:50
Lästid: 4 minuter
Du läser just nu gratis innehåll
Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.
I helgen samlades Sverigedemokraterna i Lund för sina landsdagar. Partiet har under året nått smått osannolika framgångar i opinionen, men internt har det varit fullt krig. Under förra veckan avslöjades hur en fraktion ledd av Björn Söder försökt tränga undan ledartrojkan Jimmie Åkesson, Richard Jomshof och Mattias Karlsson från makten. Det ska ha formats en allians mellan det tidigare ungdomsförbundet och en grupp tjänstemän som tillsammans planerat att misskreditera ledningen och på landsdagarna kuppa bort dem.
Det som skulle kunna ha blivit en historiskt konfliktfylld kongress blev förvisso en aning stökig för ledningen när frågan om vinster i välfärden diskuterades. Men trots att missnöjet pyr i partiet har det omedelbara hotet mot ledningen avvärjts. Kuppmakarna har avslöjats och flera av dem har fått lämna sina uppdrag. De som innan landsdagarna var ute i media och fram kritik mot ledningen tillhör de som nu trillat ner i partiets makthierarki.
Sverigedemokraternas problem var egentligen ett annat. Trots att deras profilfråga invandringen står i centrum för svensk politik så hade partiet innan landsdagarna hamnat i skuggan. De har delvis sig själva att skylla. Partiet meddelade tidigare i höst att det lämnade riksdagen för att gå ut i en landsomfattande kampanj för att få till en folkomröstning om invandringen. Ett medvetet kliv åt sidan som i sig gjort dem mindre relevanta. Men framför allt har partiet knappt behövts. I takt med att antalet asylsökande har ökat har regeringen förklarat att gränsen är nådd. Samtidigt har delar av oppositionen med Moderaterna tryckt på för allt mer stängda gränser.
Delar av den politik Sverigedemokraterna så länge krävt har blivit verklighet.
De kan alltid säga "vad var det vi sa?" Och det kommer de att vinna på i längden. Men politiken fungerar inte alltid så. Det gäller att vara i ropet just nu. Helst hela tiden.
Inför landsdagarna förklarades Sverigedemokraterna som irrelevanta. Men minnet är kort i klickanalysens tidevarv. Sverigedemokraterna har varit i skuggan förut och de vet hur man gör sig relevant. De hade bara ett alternativ, att göra det partiet alltid försökt göra. Positionera sig bortom etablissemanget med en politik som ändå inte sticker för mycket i potentiella väljares ögon. Vi fick en försmak av vad som väntade redan under fredagen. I en intervju i Svenska Dagbladet lanserade Jimmie Åkesson idéen om att göra attitydundersökningar bland den svenska muslimska befolkningen för att se hur utbredd religiös radikalism är.
I samma intervju förklarade Åkesson det som hela tiden var partiets grundläggande utgångspunkt:
"Om de andra partierna driver igenom hela vårt program, då är jag nöjd med det. Men jag tror inte att det blir så, det måste hela tiden finns någon som ligger på de andra."
Någon som ligger på. Det är och har varit Åkessons och hans partis roll under många år. Resultatet ser vi nu. Sverigedemokraterna ställde Moderaterna och Kristdemokraterna mot väggen genom att öppna upp för ett regeringssamarbete. De meddelade att de även skulle kunna tänka sig att återkalla uppehållstillstånd. Så jobbar ett parti som vill förhindra att dagens restriktiva migrationspolitik åter öppnas upp. Och det kommer vara ännu lättare än tidigare när partiets avhumaniserande verklighetsbeskrivning av invandringen negativa effekter på samhället har fått gehör.
Sverigedemokraterna har förvisso stagnerat i opinionen under de senaste månaderna. Men så enkelt försvinner inte det nationalistiska hotet. Att döma av det politiska läget i Sverige så har partiet sorgligt nog långt ifrån spelat ut sin roll.