Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Efter att Sverigedemokraternas hemsida stängdes ner kommenterade Expo:s chefredaktör Richard Slätt att utvecklingen var oroande. Vi visste inte riktigt då vad som hade hänt. I dag när Justitiekanslern startat en utredning och Säkerhetspolisen (Säpo) och utrikesdepartementet (UD) gett sina versioner av händelseförloppet vet vi mer - tillräckligt för att kunna fastslå att UD:s agerande är oacceptabelt.

Tog kontakt
Först en återblick. I samband med att debatten om Mohammedkarikatyrerna blossade uppmanade Sverigedemokraterna (SD) på partiorganets SD-kurirens hemsida sina läsare att skicka in egna karikatyrer på profeten Mohammed. Ungefär samtidigt som SD-kuriren publicerade den första bilden attackerades den svenska ambassaden i Damaskus. UD konstaterade att ryktet om SD:s karikatyrtävling spred sig snabbt i den muslimska världen och valde att ta kontakt med Levonline, det webbhotell som hyste SD-kurirens hemsida.

Enligt ett yttrande som UD lämnat till Justitiekanslern tog en tjänsteman på UD kontakt med Levonline den 8 februari. Senare samma dag träffades tjänstemannen och Levonlines VD. UD hävdar att syftet med besöket var att reda ut om Levonline var medvetna om SD:s karikatyrtävling och erbjuda information om dess utrikespolitiska konsekvenser. Den 9 februari skickade UD ett meddelande till de berörda svenska ambassaderna. Där skrev man:

"Karikatyrtävlingen riskerar att vålla skada för våra förbindelser med era värdländer, men också att framkalla särskild fara för svenska intressen i landet. Det gäller direkt säkerheten för ambassaden, dess personal och verksamhet liksom för svenska medborgare, företag och sammanslutningar"

Förändrad hotbild
Den 8 februari kontaktades Säpo av Sverigedemokraternas Adam Marttinen som ville veta om karikatyrtävlingen innebar någon risk för honom personligen. Dagen därpå när Säpo upplevde att hotbilden förändrats kontaktade de Marttinen. De kontaktade också partiledaren Jimmie Åkesson och SD-kurirens chefredaktör Richard Jomshof. Eftersom Säpo även uppfattade en ökad risk mot Levonline valde de att samma dag kontakta företaget och informera om läget. På kvällen den 9 februari stängde Levonline ner SD-kurirens hemsida.

Inga påtryckningar
Både Säpo och UD är noga med att påpeka att de inte utövade några påtryckningar för att få Levonline att stänga SD-kurirens hemsida. Det är möjligt att Säpo gjorde rätt som informerade om den ökade hotbilden mot företaget, samma information gavs till företrädare för Sverigedemokraterna. Den informationen måste lämnas och då det är svårt att veta vad som sades är det svårt att helt fördöma Säpos agerande. Det stora frågetecknet tornar upp sig när det gäller UD:s agerande.

UD har ingen skyldighet att informera Levonline om karikatyrtävlingens utrikespolitiska konsekvenser. De har ingen skyldighet att ta reda på om Levonline vet om vad som pågår på en av deras kunders hemsidor. Det enda ett sådant agerande leder till är att UD lägger sig i frågan om hur man ska hantera SD-kurirens hemsida. Det är en fråga som UD inte ska ha att göra med överhuvudtaget.

Får inte hindra
Grundlagen förbjuder myndigheter och andra allmänna organ att hindra publiceringar på Internet, om de inte bryter mot lagen. UD hävdar med bestämdhet att de inte uppmuntrat till att stänga ner SD-kurirens hemsida. Men deras beteende och den information de lämnat har knappast lämnat Levonlines ledning oberörd.

En fråga som måste ställas i sammanhanget är: Hade UD agerat likadant i fall till exempel Dagens Nyheter av någon outgrundlig anledning hade startat en likadan tävling. Hade man då tagit kontakt med webbhotellet som hyste Dagens Nyheters hemsida och på samma sätt informerat om de utrikespolitiska konsekvenserna av publiceringen. Om det var så viktigt att informera om detta, hur hade man då gjort om SD-kuriren fortsatt sin kampanj och tryckt Mohammedbilderna? Hade man då kontaktat tryckeriet och berättat om de utrikespolitiska konsekvenserna?

Det är hypotetiska frågor, som ändå måste ställas. För de illustrerar hur fel ute UD är när man tafsar på tryckfriheten.

Bricka i utrikespolitiken
Yttrande- och tryckfrihet är för värdefull för att använda som en bricka i ett utrikespolitiskt spel. Tyvärr verkar det vara lättare att göra det när de vars yttrandefrihet man spelar med inte har tillräckligt stark röst för att protestera. Expos plattform värnar om yttrandefriheten. Vanligtvis utmanas den dagligen av allt ifrån nazister till Sverigedemokrater. Det är beklämmande att oroat behöva vrida blicken mot UD. Men det är nödvändigt. Yttrandefrihet är inte yttrandefrihet om den inte gäller för alla.