Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Efter valet 2006 bjöds jag in av ett riksdagsparti för att föreläsa på en konferens för kommunpolitiker. De samlades på ett konferenscenter utanför Stockholm för att bland annat diskutera hur de skulle ta sig an nyinvalda representanter för Sverigedemokraterna runt om i landet. En av de oroliga kommunpolitikerna vittnade om ett dilemma. En av Sverigedemokraterna som valts in i fullmäktige var den orolige kommunpolitikerns granne.
"Han säljer ved till mig och är jättetrevlig, jag vet inte vad jag ska säga till honom när vi möts i debatter", förklarade han.

Förvirringen och osäkerheten är talande. När Sverigedemokraterna dyker upp tappar man förmågan att ta en debatt om idéer och partiets politik. Diskussionen blir istället moraliserande eller undfallande. I värsta fall övergår den i hot och våld.
Så var det då.
Så tycks det fortfarande vara.

Diskussionen i komikern Magnus Betnérs pratshow skulle vara en debatt om invandring och integration. Det blev istället en huggsexa mellan Jimmie Åkesson och Magnus Betnér. Åkesson gjorde som vanligt. Han pekade på problem. Och Magnus Betnér gjorde som många av Sverigedemokraternas motståndare gör, han förnekade problemen. De två liberala debattörerna fick inte mycket sagt. Men när de väl pratade handlade det inte om att bemöta Jimmie Åkesson, utan om att själva förklara varför de anser att integrationspolitiken misslyckats. Det enda försöket att utmana Åkessons idé om vilket Sverige han ville ha gjordes av statsvetaren Andreas Johansson Heinö. Men han blev avbruten innan han hade kommit till punkt.

Efter tv-debatten gick en av medlemmarna i hip hop-gruppen Kartellen ut på Twitter och sa att han ville "döda bögen" och tortera Jimmie Åkesson. Många har med rätta reagerat på det vidriga inlägget.

Självklart kan man inte likställa hot och våld med dåliga argument, men både Kartellens Twitterinlägg och bristen på argument i Betnérs studio är symptom på samma sjuka.

Vi har en situation där människor som inte gillar Sverigedemokraterna inte kan förklara vad de vill ha istället för Sverigedemokraternas politik. Ingen försöker påvisa konsekvenserna av Jimmie Åkessons förslag. Ingen pratar om dem som skulle få betala priset för deras kraftiga nedskärning av invandringen. Ingen erbjuder andra visioner.

I alla fall nästan ingen. Det finns ljusglimtar. Fler och fler politiker lär sig att det bästa sättet att bemöta Sverigedemokraterna är att prata om vad man själv vill. Men under veckor som denna överskuggas de av de misslyckade försöken att bemöta Sverigedemokraterna.

Ämnen i artikeln