Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Anders Sundholm, Sverigedemokraternas förstanamn i Sollentuna kommun, recenserade tillsammans med sin dåvarande kollega i den invandringsfientliga tidningen Blågula frågor den antisemitiske debattören Lars Adelskoghs bok En tom säck kan inte stå som gavs ut på nazistiska Nordiska förlaget 2002. Bokens budskap är att folkmordet på judar under andra världskriget är en bluff.
- Boken är kanske kontroversiell för en del men recensionen är inte kontroversiell, förklarar Anders Sundholm.

"Mentalt förtryck"

I sin artikel upprepar Sundholm och Milld bland annat det falska påståendet att inga gaskammare användes för massmord på rikstysk mark och de sätter Förintelsen inom citationstecken. De beskriver forskningen om folkmordet som ovederhäftig och skriver att det upprättats ett "tankeförbud".

"Klart är att vissa maktgrupper har intresse av att vi alla ska känna en skuld gentemot judar i allmänhet. Det ger möjligheter till ekonomisk utpressning och det underlättar de pågående övergreppen mot palestinierna. Det kan också kopplas till svensk invandringskritik och användas till mentalt förtryck."

Stephane Bruchfeld, idéhistoriker vid Uppsala universitet, är en av Sveriges främsta experter på antisemitism och förintelseförnekande. Han menar att recensionen innehåller en tydlig antisemitism.

– Det är ett antisemitiskt uttalande för att även om man inte säger det rakt ut så definieras de här kodorden "vissa makgrupper" av det som följer sedan. Det kan gärna inte vara annat än judarna, eller med det moderna språkbruket, sionisterna.

"Inget kontroversiellt"

Anders Sundholm har en lång historia inom den främlingsfientliga opinionsbildningen i Sverige och ick tidigare i år med i Sverigedemokraterna. 1981 var han med och bildade Miljöpartiet. 1994 startade han tillsammans med Jan Milld tidningen Blågula frågor. Två år senare uteslöts Sundholm ur Miljöpartiet. Hans kollega Jan Milld var partisekreterare i Sverigedemokraterna mellan 2004-2005.

Sundholm kan inte se något kontroversiellt i sin och Millds recension.
- Det är väl så som alla som börjar peta i den här soppan får uppleva – att man blir kallad för antisemit om man vill diskutera de här frågorna.

Sundholm säger också att "det är klart att det är väldigt starka judiska intressen som har väldigt mycket pengar och stor makt".

Att, som Sundholm och Milld, skriva Förintelsen inom citationstecken är ett typiskt drag bland förintelseförnekare, menar Stephane Bruchfeld
- De vill markera avstånd till att det har hänt. Det är så det brukar fungera, den här typen av retoriska verktyg. Det är ett sätt att säga att man inte tror att det har hänt. Det som vi normalt menar med Förintelsen sätter de inom ett ironiskt citattecken. Det är precis så som så kallade revisionister uttrycker sig.
- Den bilden förstärks av att Adelskoghs påståenden helt okritiskt presenteras som fakta.

 

 

Vill inte förringa det judarna drabbades av

Anders Sundholm menar dock att han inte vill förringa eller förminska det som judarna drabbades av. Han förklarar samtidigt att han "har ingen aning om antalet" som mördades.

Den sverigedemokratiske kandidaten hävdar att så kallade revisionister som Robert Faurisson och David Irving blivit "tystade och demoniserade" och att han och Jan Milld därför "kände en sorts gemenskap" med dem.
- Skulle de komma till Stockholm för att diskutera de här frågorna skulle jag väldigt gärna vara en av lyssnarna. Gärna med någon som tycker tvärt om. Det är så jag ser på samhällsfrågor. För mig är ingenting tabu, säger Anders Sundholm.