Valet i Österrike visar att extremhögern har blivit mainstream

Det blev till slut den oberoende kandidaten Alexander Van der Bellen som vann det dramatiska presidentvalet i Österrike. Efter att poströsterna räknats stod det under måndagen klart att den tidigare partiledaren för de gröna hade vunnit med bara 0.7 procentenheter över FPÖ:s kandidat Norbert Hofer.

Det skulle kunna beskrivas som en seger för idéerna om ett öppet och tolerant Europa. Men trots valförlusten är den stora vinnaren ändå FPÖ och resten av Europas radikalnationalistiska grupper och nätverk.

Presidentvalet har beskrivits som en politisk jordbävning. Österrike har under lång tid styrs av en koalitionsregering mellan Socialdemokraternas SPÖ och det kristdemokratiska ÖVP. Nu är de stora traditionella partiernas tid förbi. Trenden känns igen från resten av Europa där både exempelvis Spanien och Greklands politiska landskap under de senaste åren bytt skepnad.

I länder som Danmark, Schweiz, Frankrike och Österrike är radikalnationalistiska partierna numer lika stora eller större som de traditionella partierna. Och när den politiska debatten präglas av frågor om lag och ordning, säkerhet och invandring så fångar de upp existerande opinioner. De är inga uppstickare. De är mainstream och lika legitima val för väljarna som de traditionella partierna. I helgen valdes till och med Gyllene Grynings systerparti ELAM in i Cyperns parlament.

Trots det lever många av de traditionella partierna, som nu förlorar sitt monopol på väljarna, kvar i en idé om att stormen kommer att blåsa över.
Av allt att döma har den bara börjat.

Valet i Österrike krossar några av de mest tröttsamma myterna om extremhögerns politiska potential. Det brukar hävdas att det finns "ett tak" för hur många röster ett parti som FPÖ eller för den delen Sverigedemokraterna kan få. Men det finns inget tak. Vem, förutom FPÖ själva, hade för 15 år sedan på allvar trott att partiet skulle vara nära att vinna presidentvalet? Möjligheten för politiska partier att vinna väljare påverkas av en ständigt föränderlig verklighet. Frågan är bara hur bra de är på att utnyttja läget och hur andra agerar.

Det finns inte heller någon garanti för att ett högerextremt parti kommer att motas genom taktikröstande. Så går exempelvis snacket om Front Nationals partiledare Marine Le Pens chanser i det kommande presidentvalet i Frankrike. I det senaste regionalvalet förlorade hon valet i flera städer sedan väljarna i den sista valomgången röstat på Le Pens motståndare, ett slags val på den minst dåliga kandidaten. Men i Österrike så ökade Hofer sin väljarandel i andra omgången. Det kan hända även i Frankrike.

Möjligen skulle man kunna hävda att partier som FPÖ aldrig haft ett mer gynnsamt läge än nu. Det finns ett utbrett missnöje mot den politiska eliten och en bubblande rasism och misstro mot flyktingar. Det har FPÖ effektivt slagit mynt av, underblåst och utnyttjat. Men framgångarna nu hänger inte bara ihop med den senaste tidens utveckling. Förändringen av det politiska landskapet går djupare än så och har pågått i flera decennier.

Enligt Laurenz Ennser-Jedenastik, statsvetare vid Wiens universitet, präglas FPÖ-väljarna av negativa attityder gentemot invandring, EU och det politiska systemet. Det förklarar varför den österrikiska regeringens vändning i migrationspolitiken inte gett effekt. I början av den stora flyktinginvandringen under förra året stod Österrike tillsammans med bland andra Sverige och Tyskland för en öppen linje. Strax efter presidentvalets första omgång lanserades en ny hårdare migrationspolitik. Men väljarna uteblev. De valde originalet, inte kopian.

Extremhögern har blivit mainstream. Om man inte sett det komma, så är det åtminstone dags att inse att förändringen är här. Det står en strid om vilket i Europa vi ska ha. Den här gången var extremhögern drygt 30 000 röster från möjligheten att på allvar bygga ut de murar mot flyktingar som deras motståndare redan börjat resa.

Daniel Poohl

Lär dig mer

Expo Wiki

Gyllene gryning

Nazistiskt grekiskt parti grundat 1985 som organisation, och 1993 som parti, av partiledaren Nikolaos G. Michaloliakos. Under landets finanskris 2009 nådde Gyllene gryning politiska framgångar och lyckades 2012 bli tredje största parti. 2020 klassades partiet som en kriminell organisation av Grekisk domstol.

Läs mer