Haris Grabovac: Mördarens manifest är en cocktail av vit makt-idéer

Terroristen som kallar sig Brenton Tarrant på sociala medier är en av gärningsmännen i terrordådet mot två moskéer i staden Christchurch i Nya Zeeland. Många av offren var barn. Tarrant har också spridit ett manifest bestående av en cocktail av typiska vit makt-idéer. Den röda tråden är föreställningen om ett befolkningsutbyte där invandrare anses tränga ut den ”vita rasen”.

Manifestet är en samling högerextrema idéer och föreställningar som ger en bild av hur Tarrant vill att vi ska förstå hans gärningar. Innan vi djupdyker i manifestet är det värt att konstatera två saker.

För det första, så ligger Tarrants brott inte hans manifest utan i den massaker han genomfört. Det en sak vad han har skrivit, men viktigast är vad han faktiskt har gjort.

Hans dåd måste ses som en del av en pågående högerextrem terrorism, med rötter långt tillbaka i tiden.

”The great replacement”

Brenton Tarrant motiverar sitt dåd med en högerextrem konspirationsteori om att det pågår ett befolkningsutbyte där de som betraktas som ”icke vita” håller på att ersätta den inhemska befolkningen i västvärlden (där han räknar in Nya Zeeland) genom högt barnafödande. Tarrant valde att döpa sitt manifest till ”The great replacement”, namnet på en i vit makt-miljön vanlig konspirationsteori.  

I sitt manifest beskriver han skälet till attacken mot moskéerna:

”De var en självklar, synlig och stor grupp av inkräktare, från en kultur med högre födelseantal, högre socialt förtroende och med starka traditioner som syftade ockupera mitt folks länder och ersätta mitt egna folk.”

Han är också medveten att han under dådet kommer att döda barn, men rättfärdigar det genom att säga att varje barn han inte skjuter kommer hans barnbarn att behöva möta.

Inspirerad av Breivik

Tarrant säger sig ha inspirerats av Anders Behring Brevik och påstår att han kommunicerat med honom. Han hävdar vidare ett hans terrordåd godkänts av det hemliga sällskap av korsriddare som Breivik också påstådd sig vara i kontakt med. I manifestet stödjer han också och hyllar en rad andra högerextrema terrordåd och terrorister, bland andra Anton Lundin Petterson som 2015 mördade fyra personer i skolattacken i Trollhättan. 

Manifestet har i vissa avsnitt en närmast religiös ton, där Tarrant motiverar sina handlingar med ett religiöst tilltal om att stoppa muslimer från att vanhedra kristna symboler och kristendomen. I manifestet drömmer han om att återerövra Istanbul. Han slår fast att han inte hatar muslimer om de lever i sina egna länder, öster om sundet Bosporen. Men så fort de korsar den ska fördrivas och dödas.

Lång tradition av terror

Tarrant försöker att rättfärdiga dådet genom att kalla det en hämnd för en rad radikalislamistiska attacker. Han lyfter särskilt Ebba Åkerlund, ett av offren för terrordådet i Stockholm. Men den högerextrema terror som Tarrants dåd är en del av är ingenting nytt. Den fanns innan terrordådet i Stockholm och innan radikalislamister började genomföra attacker i Europa.

Manifestet innefattar en rad kända vit makt-begrepp och fraser som ”white genocide” och de nazistiska 14 orden. Tarrant kallar sig etnonationalist och ekofascist. Han påstår att en ökande muslimsk befolkning också utgår ett klimathot.

Tarrant hoppas att hans dåd ska leda till flera uppror mot de som han kallar för ”ockupanter” och de som är ”förrädare”, det vill säga människor som möjliggjort invandringen. Slutmålet för dessa uppror ska vara inbördeskrig som ska rubba de globala maktstrukturerna. Han uppmanar därför till mord på Londons borgmästare Sadiq Khan, Recep Erdogan och Angela Merkel. 

Planerat i två år

I ett avsnitt av manifestet beskriver Tarrant att han planerat sitt dåd i ungefär två års tid, och att han är medveten om att det är en terrorhandling. Han räknar med att avtjäna ett straff på ungefär 27 år. Han tänker sig att han därefter ska släppas ut i ett samhälle där hans mord uppfattas som ett hjältedåd.

Tarrants utrustning var nedklottrad med högerextrema symboler och namn på historiska personer som deltagit i krig mot muslimer och som han själv uppfattade som hjältar.

Manifestet visar att dådet var välplanerat. I den film som Tarrant spelade in så är det uppenbart att han var förbered och inte agerade stressat. På vägen till attentatsplatsen spelar han serbisk ultranationalistisk musik som hyllar folkmordsdömda krigsbrottslingar. När ammunitionen tog slut gick Tarrant tillbaka till sin bil för att hämta mer. Han återvände till moskén där människor låg skadade, gick bland dem och avrättade dem.