Svarta liv spelar roll - även i Sverige

”Varför vaknar alla till nu helt plötsligt? Det här problemet var inget som dök upp nyligen”.

Den svenska landslagsstjärnan i handboll Jamina Roberts är en av många idrottsstjärnor som tagit ställning under den senaste tidens stora antirasistiska protester. 

I en intervju med GT förra året berättade hon om allt hon tvingats utstå på grund av sin hudfärg. 

– Om jag ska reagera på varenda grej som sägs mot mig så hade inte det gått. Jag har varit med om saker som har gjort att jag har blivit tuff och lärt mig hantera saker på ett annat sätt. Men det finns också stunder då jag har brutit ihop. 

I en GP-intervju berättar hon nu:

– Det är folk som kan ha frågor och undrar varifrån jag kommer. Eller så säger de: ”Gud, vad bra du är på svenska!” Då svarar jag bara: ”Ja, och du också!” Det är sjukt att många inte har kommit längre än så.

Hennes historia är en av mångas. På många sätt är den typisk för vad som är på väg att hända. Vittnesmålen om hur det är att leva som svart tränger sig in i offentligheten och får många att reagera och reflektera. Och det handlar inte bara om vad som händer i USA, där protesterna startade. Det handlar också om livet i Sverige.

Varje land har sin rasistiska historia

Sverige är inte USA. Så brukar det heta när frågan om strukturell rasism kommer på tal. Och det är det förstås inte. 

USA har sin alldeles egen historia och situation med våld och förtryck mot svarta. Sverige är inte heller Frankrike eller Storbritannien, dit protestvågen också tagit sig. Varje land har sin historia och verklighet av rasism och diskriminering. 

Och Sverige har sin.

Sverige var precis som resten av västvärlden invävt i det rasistiska tankesystem som dominerade vår del av världen under flera hundra år. Även Sverige bedrev slavhandel, sedan blev vi världsledande i den rasbiologiska forskningen.

Vi lever kvar i spåren från den tiden. 

Rasismen mot afrosvenskar kommer inte bara från högerextrema grupper, fanatiska troll och förbittrade hatare. Den tar sig uttryck i livets och samhällets alla delar.

Här är några exempel:

Utstött på grund av hudfärg 

Det börjar tidigt. Intervjustudier visar att många afrosvenska barn upptäcker sin hudfärg första gången, genom att bli utstött. Redan som liten blir hudfärgen en faktor för om man ska få vara med och leka eller hur man behandlas av andra barn.

Tjänar mindre

På arbetsmarknaden råder stora skillnader mellan afrosvenskar och övriga befolkningen vad gäller inkomst, arbetslöshet, statusjobb och karriärmöjligheter. Afrosvenskar är underrepresenterade i högstatusyrken och på chefspositioner. Och när de väl blir chefer tjänar de mycket mindre än andra chefer. (Afrosvenskar födda i Sverige har knappt 76 procent av den medellön personer i chefsbefattning i den övriga befolkningen har. Samma mönster gäller för högstatusyrken) Det framkommer i Länsstyrelsen Stockholms rapport Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden från 2018.

Stoppade av polisen för att de var svarta

Svarta svenskar utsätts för etnisk profilering. I en rapport från 2017 (Civil Rights Defenders i samarbete med Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet) konstateras att det är en återkommande erfarenhet hos vissa grupper att stoppas av polisen bara på grund av ras/etnicitet. En av de intervjuade berättar: 

”Jag var ute och gick med ett par vänner. Det var en vanlig kväll, inget speciellt. Plötsligt stannar polisen framför oss. De hoppar ut och trycker upp oss mot bilen. Det hände utan någon som helst anledning. Ingen av oss hade något konstigt på sig. Ingen hade haft att göra med polisen tidigare. Det handlade om att vi såg ut som vi gör. Vi är svarta. Vi såg ett annat killgäng framför oss, alla vita. De blev inte stoppade. Det här är någonting som sker kontinuerligt. Jag kan berätta om flera liknande upplevelser. Det är inget ovanligt.” 

Sådär fortsätter det. Negligerad psykisk ohälsa, diskriminering inom rättsväsendet. Och en vardag där det kan gå så långt att afrosvenskar till slut väljer att flytta för att deras vita grannar trakasserat dem. (Afrofobirapporten från 2014, sid 62)

Andra spelregler

Det höjs ofta röster i debatten mot att det skulle finnas en strukturell rasism i det svenska samhället. Samtidigt gillas historierna om minoritetsvenskarna som tar sig hela vägen upp. Mot alla odds. När de som nått sina drömmar och lyckats i sina karriärer unisont säger att de tvingats jobba dubbelt så hårt som alla andra på grund av sitt ursprung eller sin hudfärg, så nickas det imponerat. Då verkar alla plötsligt överens om att det är andra spelregler för den som inte är vit majoritetssvensk.

Men att ändra på spelreglerna verkar alldeles för få inom det svenska majoritetssamhället vara intresserade av. Då är det inte så konstigt att protestvågen drar fram även över Sverige.

Länder är inte isolerade bubblor. Erfarenheten av rasismen är global, idag kommunicerar vi alla genom digitala plattformar som sträcker sig bortom det gamla sättet att förstå världen. Den nya generationens protest mot rasistiskt förtryck är internationaliserad. Den utförs i solidaritet, och den växer för att det som händer där påminner om det som händer här.