Nytt SD-initiativ - ”Förenar dem med vit makt-miljön”

– Deras grundläggande uppfattning är att det värnas om det utländska men inte om det svenska; det ligger i partiets DNA och i den nationalistiska idétraditionen generellt, säger Lars M Andersson, historiker vid Uppsala universitet.

”Svenskfientliga tendenser”

På onsdagen i förra veckan skickade den sverigedemokratiska riksdagsledamoten Tobias Andersson ett mejl till samtliga partier i riksdagen och bjöd in till ett uppstartsmöte för ”Riksdagens nätverk mot svenskfientlighet”. Uppstartsmötet är planerat samma dag som minnesdagen för Novemberpogromen (Kristallnatten) den 9 november som innebar en radikalisering av förföljelsen av judarna i Tyskland.

Tobias Andersson skriver i inbjudan:

”Det har under en längre tid funnits svenskfientliga tendenser i samhället vilket sannolikt underbyggts av etablissemangets försök att förringa, förlöjliga och förneka svensk historia, tradition och kultur. […] Allt oftare framgår det med all tydlighet att olika brott, inte sällan med vålds-, och/eller sexualbrottsliga inslag, utförs helt eller delvis som en konsekvens av en underliggande svenskfientlighet hos förövaren.” skriver Tobias Andersson (SD) i inbjudan.

Tobias Anderssons påstående att det finns en utbredd ”svenskfientlighet” i samhället är inte nytt. SD har återkommande försökt lyfta frågan.

Partiet begärde exempelvis i februari att riksdagen skulle hålla en särskild debatt om ämnet och sedan riksdagsinträdet har de lagt en rad motioner i ärendet. Bland annat har SD krävt att organisationer som arbetar mot rasism också ska åläggas att belysa ”svenskfientligheten” för att kunna ta del av offentliga medel.

Tankefigur sedan 1800-talet

Lars M Andersson säger till Expo att han inte vet när begreppet ”svenskfientlighet” dök upp för första gången, men betonar att tankefigurer med likartade inslag funnits med sedan 1800-talet. 

– Det finns en föreställning som går tillbaka åtminstone till 1800-talet och nationalismens framväxt som går ut på att svenskarna inte älskar sitt fosterland tillräckligt och istället föredrar allt utländskt. Det är en i huvudsak konservativ uppfattning och den användes bland annat för att förklara och försöka motverka utvandringen till Amerika. Unga svenskar lämnade Sverige eftersom de inte var tillräckligt fosterländska. Sveriges blod hävdades rinna ut och in fick man istället ”underhaltigt blod”. Det som åsyftades var främst den judiska invandringen. Tankefiguren påminner om den moderna konspirationsteorin om ett befolkningsutbyte, säger Lars M Andersson.

Det finns dock en väsentlig skillnad mellan då och nu, framhåller Lars M Andersson. Tidigare var det ”folket” som ansågs sakna ömma känslor för fosterlandet, i dag är det ”eliten”.

– Det finns också en besläktad föreställning om folk- och rasförrädare starkt kopplad till den antisemitiska traditionen och den nazistiska rörelsen, där man, precis som i Tobias Anderssons upprop, använt och använder sig av påstådda och faktiska brott begångna mot ”etniska svenskar” av människor som inte anses tillhöra majoritetsbefolkningen. Här finns alltså en tydlig kontinuitet. Det handlar om att våld och våldtäkter mot majoritetssvenskar används i politiska kampanjer och om de vanliga konspiratoriska idéerna om att ingen gör någonting, att ingen reagerar på detta, fortsätter Lars M Andersson.

Förenar SD med vit makt-miljön

Föreställningen om en utpräglad svenskfientlighet har följt såväl Sverigedemokraterna som den svenska vit makt-miljön i modern tid. 2008 lanserade Sverigedemokratisk ungdom en kampanj mot svenskfientlighet. I ett pressmeddelande skrev ungdomsförbundet:

”När det kommer till grova våldsbrott, personrån och våldtäkter är invandrare och barn till invandrare kraftigt överrepresenterade som förövare och svenskar som brottsoffer.”

Förutom våldsbrott kopplade även Sverigedemokratisk ungdom politiska insatser mot diskriminering av minoriteter till den påstådda svenskfientligheten då sådana hävdades ”diskriminera svenskar”. Ett annat uttryck för ”svenskfientlighet” var, enligt ungdomsförbundet, att ”svenska symboler bestraffas”.

I samma veva som ungdomsförbundet lanserade sin kampanj uttalade sig också Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson om den påstådda svenskfientligheten i ett pressmeddelande.

”Politiker, myndigheter och media måste sluta blunda för svenskfientligheten och istället ta krafttag för att motverka problemet. Vi är övertygade om att den enda långsiktigt hållbara lösningen är en återgång till assimileringspolitiken och ett återskapande av en gemensam identitet i samhället.”

2011 samlades den svenska vit makt-miljön i en manifestation under parollen ”Stoppa svenskfientligheten”.

Även Sverigedemokratisk ungdom hade demonstrationer mot svenskfientlighet samma år.

2012 attackerade Nordiska motståndsrörelsen ett antirasistiskt möte i Ludvika och misshandlade den nuvarande riksdagsledamoten Daniel Riazat (V). Nazistorganisationen förklarade attacken med att de ville göra antirasisterna ”medvetna om att deras beteende och svenskfientlighet väcker förargelse”.

Vill förändra synen på rasismen

Att Sverigedemokraterna återigen vill lyfta fram svenskfientligheten menar Lars M Andersson ska ses som en del av det ”kulturkrig” som Jimmie Åkesson säger sig utkämpa. I TV programmet Skavlan hävdade Åkesson att ”kulturkriget” pågått sedan 68-rörelsen och har lett till att ”nationen och nationell identitet blev något fult”. Här kan man ana en inspiration från den brittiske filosofen Roger Scruton och hans utläggning av begreppen oikofobi (förkastandet av det egna) och xenofili (beundran för det främmande), anser Lars M Andersson.

– Frågan har nu blivit högaktuell genom Black lives matter och dess protester mot strukturell rasism. Det är en rasism som Sverigedemokraterna inte vill prata om och ett sätt att förstå rasism som de inte accepterar. För dem är rasism inte en maktordning där det handlar om vad majoriteten gör mot minoriteter utan om minoriteters attityder till och agerande gentemot majoriteten, säger Lars M Andersson.

Lars M Andersson reagerar också på att Sverigedemokraterna utan att kommentera det närmare valt just minnesdagen över Novemberpogromen som datum för startskottet för riksdagens nätverk mot svenskfientlighet.

– På ett föga subtilt sätt antyder de att behandlingen av majoritetssvenskar i dag liknar behandlingen av judar i Nazityskland. Det är en bisarr jämförelse som innebär en trivialisering av Förintelsen. Även här inverteras förhållandet mellan majoritet och minoritet, mellan förövare och offer.

Det finns exempel i historien på när majoritetsbefolkningens föregivna intressen ställts mot minoriteters genom lagstiftning.

– Ungern införde exempelvis lagstiftning mot den judiska befolkningsgruppen efter 1920. Miklós Horty-regimen satte bland annat upp kvoter för antalet judiska studenter inom högre utbildning. Lagarna utgick ifrån antisemitiska föreställningar, där åtgärderna framställdes som en form av självförsvar mot den påstådda judiska övermakten och som ett värnande av vad man såg som den egna gruppens rättigheter och möjligheter, säger Lars M Andersson, som också framhåller att SD på liknande sätt framställer kampen mot den påstådda ”svenskfientligheten” som en form av självförsvar.