En faktoid att rasbiologiska institutet är ”världens första”

I Expos artikel Vetenskaplig skamfläck (17/2 2022) fanns formuleringar med om att Statens institut för rasbiologi var först i världen av sitt slag. Författaren Ola Larsmo hör av sig till Expo med anledning av publiceringen för att påtala att påståendet i själva verket är en faktoid.

Hur ligger det till egentligen?

– Det fanns redan en rad institut med olika finansieringsformer. Galtons i England som var först 1905 låg under universitet i London och det första tyska ärftlighetsinstitutet ligger också under universitet och upprättas 1918. Det svenska hamnar lite mitt i klungan. Så frågan är vad man menar med ”första” i det här fallet. Det var inte det första institutet, det var inte det första som finansierades med statliga medel. Lundborg var heller inte främmande för att ta emot privata bidrag och han gnällde jättemycket över hur lite pengar han fick av staten. En riktig gnällspik var han.

– Däremot gjorde Lundborg stort väsen av att man hade fattat ett beslut i riksdagen om att ett sådant institut skulle uppstå. Det är en propaganda-grej från hans sida, han ville jämföra sig med Tyskland och till och med kunna säga att vi är ännu bättre.

Kan det vara så att Sverige skiljer sig från de övriga instituten i att beslutet just fattades av en riksdag? Kan det finnas något korn av sanning i påståendet?

– Så kan det ha varit. Han gjorde en stor sak av att institutet tillkommit efter en riksdagsmotion, och det är väl det enda kornet av sanning du kan hitta i det. Det kom ju till för att det fanns en vetenskaplig lobbygrupp som krävde att staten ska satsa medel på den här sortens forskning och så gick det till i både England och Tyskland också. Lundborg hade ju också först en tjänst i ärftlighetsforskning på universitet, men han ville själv väldigt gärna att det skulle finnas ett enskilt institut.

I två skriftliga källor har Ola Larsmo kunnat hitta Lundborgs formulering om att det svenska institutet var först. Det ena är i hans egen skrift Meddelanden från statens institut för rasbiologi från 1922. Där skriver Lundborg att Sverige är ”den första kulturstat i världen” som redan insett betydelsen av rasbiologisk forskning. Instituten som redan finns i Tyskland, USA, England, Schweitz och Finland och som Lundborg själv räknar upp kallar han för ”ansatser” och att det där varit ”enskilda sällskap” som gått i spetsen.

Att han själv kan anses vara en del av ett liknande ”sällskap” av rashygienivrare och eugeniker verkar han blind för och trots att institut före honom haft statlig finansiering påstår Lundborg att ”statsmakterna där ej varit mogna för verkliga ekonomiska uppoffringar”. Det andra exemplet är i en intervju i UNT (9/1 1922) där han påstår att Sverige var först för att själv sedan ge exempel på att också USA har ett liknande institut.

Läs mer Vetenskaplig skamfläck

Lundborgs var det första institutet som använde begreppet rasbiologi, de tidigare använder i stället eugenik, kan du förklara varför Lundborg föredrog begreppet rasbiologi?

– Eugenik är ett engelskt ord framförallt så det användes i anglosaxiska länder, men i Tyskland och Österrike använde man istället begreppet Rassenhygiene eller rassenbiologie – det är termer som Alfred Ploetz myntar och Lundborg stod hela tiden i dialog med Ploetz. Svenska sällskapet för rashygien som bildas 1909 bildades på direkt uppmaning av Ploetz, han ville att det skulle bildas såna sällskap i många olika länder. I det Svenska sällskapet för rashygien har du människor med väldigt stor vetenskaplig trovärdighet och ställning. Utlänningslagen 1927 kom ju till på tillskyndan av medlemmar i rashygieniska sällskapet. De var ett starkt lobbysällskap, och det är väldigt obehagligt. Det är inte svårt att förstå att politikerna tyckte att de måste lyssna på de här människorna. Men efter ett par år så förstod flera politiker vart det var på väg och då skar regeringen också ner anslagen till Lundborg ganska ordentligt och tillsatte i stället Gunnar Dahlberg som chef för institutet. Dahlberg var uttalad antirasist.

Enligt Ola Larsmo påståendet om att det svenska institutet för rasbiologi kom först blivit till en sanning som tagits förgiven både inom akademi som bland journalister och samhället i stort när frågan diskuterats. Såväl antirasister som Sverigedemokrater sprider påståendet, den första gruppen för att göra en retorisk poäng och förstärka statens skuld och Sverigedemokraterna som en del av sin propaganda för relativisera det egna partiets historia genom att likställa socialdemokratin med nazister.

Artikeln Vetenskaplig skamfläck är förstås noga faktagranskad, som alla våra artiklar, utan att den här felaktigheten upptäckts. Hur kommer det sig att den här missuppfattningen lever vidare?

– Jag tror att Lundborg och hans tillskyndare satte det här på fötter när de sa så till journalister i början av 1900-talet. Sen har ingen brytt sig om att kolla. Det är den bistra sanningen. Men den enda källa som går att hitta är Lundborg själv. Ingen av de som citerar det här i vetenskapliga sammanhang har heller någon hänvisning, det bara står.

Det var först 1999 som tidskriften Scandinavian Journal of History publicerade en vetenskaplig artikel där medicinhistorikern Paul Weindling går igenom samtliga rasbiologiska institut och sällskap som fler svenska forskare fick upp ögonen för hur det verkligen låg till. Sedan dess har uppgifterna börjat ifrågasättas inom akademin och Ola Larsmo själv jobbar just nu på ett kapitel i en kommande bok för Forum för Levande historia som syftar till att öka kunskapen kring var i historien det svenska rasbiologiska institutet tillkommit.

– Det är många i akademin som är lite frustrerade. Men forskare är inte så bra på att nå ut, inte så bra på att lyfta luren och ringa upp en journalist.

Varför är det så allvarligt att påståendet, som det som Expo publicerade men nu rättat, fortsätter att spridas?

– När det handlar om övergrepp på fattiga människor och minoriteter så måste vi utgå från fakta, annars tycker jag att vi sviker dem som är offer för politiken och vi ska sannerligen inte hjälpa till att sprida Lundborgs egen propaganda.

– Det som många har svårt att ta till sig är att Sverige är ett land mitt i klungan. Om vi inte är bäst så ska vi i alla fall var värst. Men sanningen är att vi kanske bara var medelmåttor, också när det kommer till ondska.

– Det är illa nog att det blev ett institut, oavsett om det var först eller sist. Vi ska inte upprepa den bild av sig själva som rasbiologerna själva spred.

Anna Fröjd