Ukrainsk ”Galning” inspirerar ryska nazister

Det var ett anmärkningsvärt pressmeddelande som FSB publicerade den 13 december: Den ryska säkerhetstjänsten uppgav att man i ett rikstäckande tillslag hade anhållit över hundra nazister, beslagtagit vapen och sprängmedel, och förhindrat terror och massmord. Bakom den nu avvärjdakomplotten låg enligt myndigheterna en ukrainsk organisation under ledningen av den 21-åriga ukrainaren Jegor Krasnov. Krasnov, även känd som ”Manjak” (ryska för ”galning”) påstods i sin tur agera under den ukrainska säkerhetstjänsten SBU:s regi. Namnet på gruppen som de gripna skulle tillhört är MKU, vilket grovt översatt står för ”Galningarnas mördarkult”.

Tillslaget i december var det mest omfattande, men inte det första i sitt slag. Sedan ungefär ett år tillbaka har runt 170 anhängare till den påstådda ukrainska mördarkulten gripits i dussintals olika regioner i Ryssland. Så sent som den 11:e januari greps en 18-årig man i Tverregionen norr om Moskva misstänkt för samröre med MKU. I en video som den statliga nyhetsbyrån TASS publicerade i samband med gripandet syns hur den misstänkte 18-åringen framför ett uppenbart memorerat ”erkännande” på myndighetsryska, där han medger att han tillhörde ”den ukrainska nazistorganisationen MKU”.

Kommunikationen från ryska myndigheter kring utredningen väcker en del frågor. Är MKU verkligen en i Ukraina väletablerad rörelse, som målmedvetet infiltrerat ett flertal ryska regioner? Sker det med stöd från ukrainska staten?

I och med hotet om en militär upptrappning som präglat förhållandet mellan Moskva och Kiev det senaste året ligger det nära till hands att avfärda fallet som enbart ett propagandautspel. 

Frågar man ledande experter på högerextremism i Ukraina betraktar de MKU som en marginell företeelse inom den ukrainska nationalistiska miljön. Bland de anhållna i Ryssland verkar det inte heller funnits några ukrainska medborgare.

Med andra ord är det enda som kopplar de gripna i Ryssland till Ukraina att de påstås ha varit i kontakt med Jegor ”Galningen” Krasnov.

Vem är då denna ledare för vad FSB menar är en terrororganisation med hundratals följare i Ryssland? Jegor Krasnov ska ha vuxit upp i den östukrainska staden Dnipro, där han, enligt bekanta från uppväxten som Current Time talat med, haft en bråkig ungdom. Enligt vänner skulle han varit känd av polisen redan som 11-åring, tidvis fått behandling för psykisk ohälsa och senare varit aktiv i lokala våldsamma supportergrupper och nazistmiljöer.

2018 började han, under etiketten MKU, att sprida hatpropaganda och videos föreställande brutala övergrepp i sociala medier. De korta filmerna, som delvis verkar spelats in i Dnipro, är ihopklippta i hektiskt TikTok-maner, ljudsatta med horrorcore och är en bisarr, ideologiskt förvirrad blandning av nazistestetik och snuff. Enligt egen utsago ska de föreställa hur Krasnov tillsammans med några kamrater attackerar migranter, narkotikabrukare och hemlösa med sparkar, stenar och knivar.

I början av 2020 blev Jegor Krasnov gripen av ukrainska polisen och sitter sedan dess häktad misstänkt för rån och mordförsök. Inom högerextrema kretsar har det cirkulerat uppgifter om att Krasnov skulle tagit livet av sig förra våren, något som andra med insyn har dementerat. Ryska rättsväsendet verkar i alla fall tro att Krasnov fortfarande är i liv. Den 11:e januari väckte de åtal mot honom för att ha ”organiserat en extremistgrupp i Ryssland”. Enligt den ryska journalisten Andrej Sjosjnikov, som varit i kontakt med en till synes levande Krasnov under våren 2021, skröt ”Galningen” med att han skulle utfört 15 mord. Åklagaren i Dnipro har enligt ukrainska medier sagt sig tro att Jegor Krasnov, tillsammans med ett antal medbrottslingar, deltagit i minst fem våldsamma övergrepp.

På sätt och vis hade ”Galningens” aktiviteter i Dnipro egentligen kunnat förbli ett lokalt fall av urspårat sadistiskt ungdomsvåld av ringa politisk relevans. Men av allt att döma verkar MKU faktiskt fått något av ett eget liv i Ryssland.

Där är experter på högerextremism bekanta med fenomenet MKU. Analyscentret SOVA, Rysslands viktigaste oberoende tankesmedja med fokus på högerextremism, fick i somras mejl med följande budskap: ”Och ni säger att MKU inte finns? :) Vi fortsätter att döda på era gator, och när det blir mörkt bör ni helst stanna hemma.” Bifogat fanns MKU-typiska videos med våldsdåd av oklart ursprung.

– Någon kände väl att de förtjänade mer ära, att vi inte tog dem på tillräckligt stort allvar, konstaterar chefen för SOVA, Alexander Verchovskij, i samtal med Expo. Att det skulle vara frågan om någon större organisation, tror han dock inte på.

– Jag tror inte att det här är en organisation i den bemärkelsen. Det har funnits ett antal grupper på VK, med några medlemmar. Den här ”Galningen” verkar ju ha varit aktiv med en grupp i Ukraina, vilket i sin tur ser ut att ha inspirerat folk här, sammanfattar Alexander Verchovskij.

Enligt rapporter ska Krasnov uppmanat sympatisörer, i bland annat Ryssland, att efterlikna hans exempel. Något som han med hjälp av mobil verkar ha fortsatt med även efter att han häktades. 

De ryska myndigheternas framställning av det hela bör trots allt tas med en nypa salt. FSB:s officiella ställningstaganden, som vill göra gällande att MKU i Ryssland skulle likna en välorganiserad terrorgrupp under Jegor Krasnovs ledning, framstår som tämligen överdrivna.

– Hur många av de anhållna som skulle ha utfört våldsdåd, eller hur många av dem som verkligen varit i kontakt med MKU, eller ens hur många av dem som fortfarande är frihetsberövade, vet vi inget om, förklarar Alexander Verchovskij.

Maidanrevolutionen i Kiev 2014, annekteringen av Krim samma år och det lågintensiva kriget som sedan dess pågått mellan ryska och ukrainska styrkor i den östukrainska regionen Donbass, har gjort relationen mellan länderna minst sagt fientlig. Att Ukraina skulle styras av fascister har varit ett återkommande inslag i rysk propaganda. Att det nu skulle finnas en fascistisk terrorgrupp, som backad av ukrainska säkerhetstjänsten infiltrerat Ryssland, passar väl in i denna ofta hysteriska diskurs.

Men enligt den ukrainska statsvetaren Anton Sjechovtsov, som forskat på högerextrema rörelser och deras kopplingar till statliga strukturer i Ryssland och Ukraina, är den beskrivningen av MKU inte särskilt trolig.

– Jag ser inga belägg för att de skulle ha några kopplingar till vare sig ukrainska eller ryska säkerhetsorgan.

Den för FSB typiska bristen på transparens kring utredningen försvårar en realistisk bedömning av MKU:s verkliga omfattning i Ryssland. Utöver alla propagandataktiska överväganden finns det nämligen också en mer banal, byråkratisk, förklaring till varför FSB skulle överdriva MKU:s storlek och inflytande i Ryssland.

– De som jobbar med extremismbekämpning inom FSB vill naturligtvis alltid kunna visa upp att de avslöjat riktigt farliga terrorgrupper, konstaterar Anton Sjechovtsov.

Det skulle alltså lika väl kunna handla om FSB:s vilja att visa resultat. Det betyder inte att utredningen är helt tagen ur luften. Anton Sjechovtsov tror att MKU troligen är autentisk, men främst bör förstås som ett internetfenomen.

– Jag tror att det som händer i Ryssland är att man griper folk som finns med i olika grupper på VK eller i liknande forum.

Alexander Verchovskij från SOVA har en liknande inställning till FSB:s berättelse.

– Det förekommer att den typen av saker överdrivs väldigt mycket, men det är sällan att man helt och hållet hittar på.

Enligt honom bör MKU ses som ett subkulturellt uttryck inom den ryska högerextrema miljön.

– Det är klart att det finns en hel del människor med mer eller mindre högerextrema övertygelser som tilltalas av estetiken i MKU:s propaganda och diskuterar det med likasinnade. Men hur många av dessa som skulle vara beredda att agera därefter är oklart. Vissa gör säkert det. Vad som kan anses vara ”organiserat” är svårt att säga. För att misshandla någon på gatan behövs ju inte heller mer än två, tre personer, säger han.

Skulle det visa sig vara sant att ryska nazister inspirerats till den typen av våldsbrott mot “mindervärdiga” människor som MKU:s videopropaganda förespråkar vore det en historiskt sett anmärkningsvärd utveckling. Under 00-talet hörde högerextrem gatuterror i många ryska storstäder till vardagen. Människor som rasifieras som icke-vita levde under ett ständigt hot att bli överfallna, i värsta fall mördade, varje gång de åkte tunnelbana eller rörde sig ute under nattetid. Från statligt håll ignorerades den våldsamma, nazistiska ungdomskulturen där denna gatuterror frodades länge. Men mot slutet av årtiondet kom ett skifte.

Efter en rad uppmärksammade våldsdåd började myndigheterna runt 2008 att betrakta militanta nazistiska strukturer som ett allvarligt hot. När 5000 fascister och likasinnade supportergrupper i december 2010 samlades till ett spontant upplopp utanför Kreml misshandlades ett dussintal människor och minst två dödades. Regimen bestämde sig för att det var dags att slå ner hårt.

De viktigaste högerextrema organisationerna förbjöds; deras ledare liksom många av deras mest aktiva anhängare fängslades. Effekten av krafttaget var påtaglig. Enligt data som SOVA tagit fram minskade antalet högerextrema våldsbrott markant de följande åren. Samtidigt skedde även en visuell förändring. Medan ryska nazister några år tidigare märkte ut sig tydligt i hur de klädde sig blev den subkulturella stilen alltmer subtil. Bomberjackor och kängor ersattes av träningskläder och sneakers.

De ryska nazisterna som nu hamnat i FSB:s sikte påminner intressant nog också modemässigt om hur miljön såg ut på 00-talet. I en overifierbar, men av allt att döma autentisk, video som publicerades på Youtube i januari i fjol syns exempelvis en nervös man i 20-årsåldern sittandes i baksätet på en bil mellan civilklädda säkerhetstjänstemän som frågar ut honom om hans relation till Jegor Krasnov. Han har rakat huvud, bomberjacka och runor på tröjan – en stil som enligt SOVA blivit något mer vanlig igen bland ryska högerextrema på senare tid.

Alexander Verchovskij ser flera orsaker till vad han kallar för en ”subkulturell revival” bland ryska nazister.

– Å ena sidan tycker jag att det är typiskt för dessa subkulturella strömningar att det vart tionde till femtonde år uppkommer en sorts nostalgi.

– Dessutom har det gått över tio år sedan det storskaliga fängslandet av nazister. På den tiden kände alla någon kamrat som hamnade i fängelse. Bland de yngre finns i dag inte längre den personliga dimensionen och de är mindre rädda, förklarar han.

En tredje faktor, som enligt Alexander Verchovskij, skulle kunna vara relevant för återupplivningen av den typen av aktivism där man genom att sprida våldsvideos vill inspirera andra till liknande dåd, går under namnet Maksim Martsinkevitj. Mer känd under pseudonymen Tesak, ryska för ”Yxan”.

I mitten på 00-talet blev han Rysslands mest kända producent av fascistisk videopropaganda. I september 2020 hittades han död i en rysk fängelsecell, där han avsatt ett mångårigt straff. Den officiella dödsorsaken var självmord, hans anhängare menar att han mördades.

– Martsinkevitj hade fallit i glömska, men i och med sin död blev han mycket populär igen, förklarar Alexander Verchovskij.

Huruvida ”Galningen” från sin ukrainska fängelsecell lyckats blåsa nytt liv i ”Yxans” arv och skapa en ny våg av videodokumenterat högerextremt gatuvåld återstår att se.