Det är inte partiet som är problemet – det är politiken | Expo.se

Annons

Det är inte partiet som är problemet – det är politiken

Publicerad 2022-09-04 08:26

Sverigedemokraterna har i de senaste opinionsmätningarna gått om Moderaterna.

Sverigedemokraterna har, en vecka innan valet, i vissa opinionsmätningar gått om Moderaterna. Men för att partiet ska få politiskt inflytande krävs det fortfarande att andra partier ger dem den möjligheten.

Kommentar

SD behöver hjälp från andra partier för att få igenom sin politik. Det som påstods stoppa partiets tillväxt har istället blivit en gåva till den svenska ytterhögerns väg mot framgång, skriver Expos Daniel Poohl.

Om en vecka är det val. Som det ser ut nu verkar det bli en rysare. Även om opinionsmätningarna spretar åt alla håll så borde vi kunna fastslå en sak. Det gick inte att neutralisera Sverigedemokraterna genom att bli lite mer som dem.

För det är ju det som blivit strategin för att möta Sverigedemokraternas växande stöd under de två senaste mandatperioderna.

Vi måste lyssna på folks oro, sades det. Och herregud vad det har lyssnats. Det har varit ”vanligt folk” hit och ”hjärtelandet” dit. Men när du lägger örat mot SD:s jordmån så hör du förstås inte hela landets klagan. Du hör de som larmar om invandring och brottslighet. Som inte vill ha personer som invandrat från Afrika eller Mellanöstern som grannar eller del av familjen. Du hör rädsla och misstro.

Under den senaste mandatperioden har den opinionen givits tolkningsföreträdare och förhöjts till nationens sanningsvittnen. Den har sett politiker be om ursäkt, erkänna misstag, revidera sin politik och bekräfta den banala analysen att det mesta som gått åt helvete har med invandringen att göra.

Tanken från partier och opinionsbildare var att det skulle få SD-väljarna att strömma tillbaka till sina gamla partier. Men så blev det inte. De fortsätter att vara lojala till SD. För varje ny flirt, blir de bekräftade i att SD haft rätt hela tiden.

Det hävdades att tricket var att inkorporera SD:s politik. Partiets framväxt berodde på att SD haft monopol på att vara mot invandring och för hårda tag. Om andra partier blev tuffare mot brotten och stängde dörren för flyktingar så skulle SD:s attraktionskraft minska.

Om den förändrade migrationspolitiken och hårdare tag mot kriminalitet har dämpat SD:s popularitet så har det varit marginellt. För i takt med att andra partier försöker låta lite mer som SD så flyttar Åkesson gränserna.

Partiets gruppledare och vice partiledare Henrik Vinge sa det kanske tydligast själv i lördagens DN appropå partiets retorik kring invandring:

”Jag upplever att vårt tonläge delvis kan vara hårdare i dag än för fem, tio år sedan. (…) I dag säger ju nästan alla det. Vill man då vidmakthålla en unik position måste man säga det på ett ännu spetsigare sätt.”

Det har sagts många gånger förr, och det är tydligare än någonsin i den här valrörelsen; det går inte att vinna mot SD när det gäller invandring och lag och ordning. SD har ingen botten, ingen bortre gräns. Så länge det handlar om personer som ytterhögern pekar ut som tärande och hotande element mot nationen kan partiet vara hur repressivt och rättsvidrigt som helst.

Problemet är att tävlandet med SD så lätt blir en bekräftelse av SD:s problembeskrivning och världsbild. Där står vi nu. Hela spelfältet har flyttat på sig. Och SD har fortfarande monopol på att vara tuffast.

Lyssna på Studio Expo:

Det hävdades att SD måste lyftas in i den politiska värmen. Att partiet har kunnat spela på sin martyrroll, som om folk stöttade Jimmie Åkesson för att de tyckte synd om honom. Nu har högerflanken bjudit in SD till samarbete, men det har inte förändrat någonting. SD kommer att fortsätta tala om det socialliberala etablissemangets konspiration mot nationen och utmåla sig själva som offer.

Argumentet var också att partiet skulle civiliseras om de tilläts vara med på samma villkor som andra. Men skandalerna har fortsatt. Och som vi på Expo har påtalat flera gånger så har partiet istället rört sig försiktigt tillbaka mot den ”nationella” rörelse man en gång föddes ur. När andra närmar sig SD från mitten, flyttar partiet högerut.

Det ska också sägas – eftersom jag själv argumenterat för det – att det inte verkar ha hjälpt att isolera SD.

Men linjen att hålla SD utanför direkt inflytande har aldrig varit en strategi för att få stödet till SD att minska. Den har utgått från det som borde vara den viktigaste frågan – hur vi ser till att ytterhögerns politiska program inte får genomslag.

För problemet med SD borde inte vara partiet i sig. Det är kanske ofrånkomligt att det finns ett högerradikalt parti i den svenska riksdagen. Väljarunderlaget finns ju där. Det stora misstaget har varit att tro att den opinionen ska försvinna om man bekräftar den. Resultatet? Det som skulle stjälpa SD-framgången har istället hjälpt Jimmie Åkessons projekt framåt.

Man kan vrida och vända på det hur man vill. Men alla strategiska resonemang landar ofrånkomligen i samma slutsats. Ytterhögerns politiker vinner aldrig makten på egen hand. Deras öde ligger i händerna på andra. Oavsett vilken sida som vinner valet så befinner sig SD just nu i ett läge där det kan bli landets näst största parti och peta ner Moderaterna från tronen. Kanske är det då dags att sluta försöka krama ihjäl SD.

Daniel Poohl är VD för Expo.


Vill du att fler ska kunna läsa artiklar som den här?
Hjälp oss att fortsätta granska och sprida våra artiklar utan betalväggar.
Stå upp för demokratin. Bli månadsgivare

 

Annons

Annons

Annons

Annons

I spåren av corona

Är pandemin ett hot mot demokratin? Hur har året med corona påverkat den svenska och internationella extremhögern?  Läs alla artiklar relaterade till corona-pandemin här.

Annons