”Vi lovades inget samarbete alls”

”Att kritisera det parti jag spenderat flera år av min tid, kraft och energi oberoende av tid, dag och rum är ett ypperligt sätt att förstöra arbetsmöjligheter för en som söker – men jag är tillräckligt hjärtekrossad för att inte längre bry mig ett jävla skit.”

Det var så min hastigt skrivna twittertråd om Moderaternas relation till Sverigedemokraterna började. Ulf Kristersson, min partiledare, hade just klargjort att SD-företrädares rasism inte var ett problem för samarbete. Om jag hade haft möjlighet att se fram i tiden så hade jag lagt några sekunder extra på formuleringen, men som vi vet är det sällan så att man kan korrigera det förgångna.

Min far är sonen till den arbetskraft som fann sitt hem i Sverige på 80-talet och för att förkorta en längre romantisk berättelse, där en ung mans hyrbil fick stopp vid samma strand som hans rebelliska framtida fru i hemlighet åkt till just den dagen, så ledde deras möte till att jag, Anjeza, föddes i Göteborg mitt i en snöstorm den andra november 1995. Uppväxt i ett hushåll där middagsbordet var som ett parlament, där alla teman var öppna för debatt och liten som stor förväntades uttrycka sina åsikter väckte ett starkt intresse för samhällsfrågor.

I min hastigt skrivna twittertråd nöjde jag mig med detta:

”Som barn till två ’kulturella belastningar’ som slitit hela sina liv för en stat som så snabbt misstänker dem och vänder dem ryggen är ordet sårande minst sagt ett riktigt jävla understatement.”

Likheter

Trots olika partitillhörigheter skiljer det sig värderingsmässigt inte särskilt mycket åt i svensk politik. Även i det privata har jag kommit till insikten att vi som individer oftast resonerar nästintill likadant kring vilka mänskliga rättigheter en människa ska ha och finner vår skiljepunkt i det bästa tillvägagångssättet.

Många Moderater ser i dag Reinfeldt som en förbannelse över partiet. Men de facto blev flera av oss unga moderater politiskt aktiva just för att Fredrik Reinfeldt var vår partiledare eller i motstånd till hans avgång. Vi växte upp i en tid då att vara moderat var att representera Nya Moderaterna. I dag är våra tidigare Alliansvänner utbytta mot ett främlingsfientligt parti som våra egna politiker måste skola i hur man ska föra sig för att undvika skandaler framför pressens blixtar.

En röst är inte för evig

”En gång lovades vi inget samarbete alls, nu lovas vi i stället inga regeringsplatser. Vilket svar förväntas jag ge våra väljare i valstugorna och under valkampanjerna? Jag vill inte ljuga, och några garantier har vi bevisligen inte”, reagerade jag vidare på Twitter.

För det är inte bara jag som känner ett ansvar över familj, vänner och bekanta som har röstat blått i stället för rött med löftet om att vi inte är den sida som samarbetar med rasister. Det är på tiden att såväl väljare som partimedlemmar får korrekt information om partiets förhållningssätt inför kommande val.

Det är mänskligt att falla för propaganda. En tidigare röst är inte för evig. Men vår uppgift måste vara, att tillsammans med våra sanna vänner, formulera ett alternativ att lägga sin röst på – ett alternativ och en försäkran om att vi inte gör avkall på våra grundläggande värderingar.

Att det förgångna inte kan redigeras eller raderas nämndes redan inledningsvis, men tittar man på politiken i dag kan man nästan få den uppfattningen.

Anjeza Koxhaxhiku är tidigare vice ordförande i Moderata Studenter Göteborg, del av ungdomsförbundet MUF, och sitter som ersättare för partiet i hälso- och sjukvårdsnämnden i Göteborg. Gästkrönikan publicerades först i #1 2022 av tidskriften Expo.

Lär dig mer

Expo Wiki

Sverigedemokraterna (SD)

Nationalistiskt riksdagsparti, bildat 1988. SD grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism och har lyckats göra sig till den svenska radikalnationalismens breda, pragmatiska alternativ.

Läs mer