SD står fortfarande på det ungerska tyranniets sida

”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget.”

Ända sedan 2015, då partisekreteraren Richard Jomshof skrev sina anmärkningsvärda ord om Ungern, har Sverigedemokraterna förföljts av frågor om dess förhållande till det centraleuropeiska landet som under Viktor Orbáns högerradikala parti, Fidesz, steg för steg förvandlats från en liberal demokrati till en auktoritär polisstat.

Gång på gång har SD besvarat dessa frågor i ord och handling med att bekräfta sin beundran för den etnonationalistiske tyrannen – från Kent Ekeroths hyllning, på ungerska, till Orbán från riksdagens talarstol, till dåvarande EU-parlamentarikern för SD Kristina Winbergs svar till SVT att Orbán ”är precis den ledare jag skulle vilja ha i Sverige”.

Men efter att Åkesson fått hård kritik för att ha uppgett att han föredrar Orbán framför Tysklands dåvarande kansler Angela Merkel började SD till synes gradvis ”anpassa sin retorik efter det rådande läget” och förneka partiets uppenbara beundran för Fidesz-regimen.

Under tiden har denna regim knappast bättrat på sitt internationella rykte. År 2019 larmade Europarådet om brott mot mänskliga rättigheter i landet, och samma år klassade den liberala institutionen Freedom House Ungern som ett endast ”delvis fritt” land.

Under pandemin avskaffades folkstyret i landet och ersattes av en de facto diktatur, som endast delvis rullades tillbaka när krisen var över.

Så sent som i juli riktades skarp kritik mot Ungern efter ett rasideologiskt tal av Orbán, som var så grovt att hans egen regeringsrepresentant och vän Zsusza Hegedüs avgick i protest och beskrev talet som ”rent nazistiskt” och ”värdigt Goebbels”. Presidenten hade förkunnat att ungrare ”är ingen blandras, och vill inte heller bli en blandras”. Andra EU-länder där folk med europeisk och icke-europeisk bakgrund lever tillsammans ”är inte längre nationer”, sa Orbán. Han anklagade också den judiske filantropen George Soros för att påtvinga Ungern migranter som hotar att ”ombefolka” landet. Talet fördömdes av bland andra Ungerns chefsrabbin, Internationella Auschwitzkommittén och EU-kommissionens vice ordförande.

För den som följt landets dramatiska resa ner i ultrakonservatismens avgrund var det alltså väntat att Europaparlamentet till sist, denna vecka, klassade Ungern som inte längre en demokrati – utan en ”elektoral autokrati”.

Diktaturfasoner, helt enkelt, för att låna ett begrepp som Jimmie Åkesson nyligen hördes använda.

Och för den som följt Sverigedemokraterna under åren kom det således inte heller som någon överraskning att deras ledamöter, Charlie Weimers och Peter Lundgren, var de enda svenska EU-parlamentarikerna som röstade emot fördömandet.

Än en gång har Sverigedemokraterna tydligt markerat sitt stöd för den antidemokratiska regimen i Orbáns Ungern. Något som fått skarp kritik av bland andra Karin Karlsbro, EU-parlamentariker för Liberalerna, som kommenterade att ”SD håller som vanligt Orbán om ryggen”.

“Jag blir inte förvånad, men fortfarande förbannad över att Sverigedemokraterna inte klarar av att kritisera de uppenbara problem med rättsstaten som deras högerpopulistiska vän Viktor Orbán skapat”, skriver Karlsbro på sin officiella sajt. Hon tillägger: ”Det är helt enkelt inte trovärdigt att säga sig värna demokrati och rättsstat samtidigt som man direkt motsätter sig kritik mot situationen i Ungern.”

Det är lätt att instämma. Man får hoppas att de som nu tar in SD i regeringssamarbetet i Sverige är lika vaksamma på hemmaplan som i Bryssel.

Morgan Finnsiö är researcher och utbildare på Expo.