Han möter transhatet på sociala medier

– Det är ju några år det har pågått. Typ så fort jag kom ut som trans på Instagram så kunde det dyka upp en och annan hatkommentar. Men det tog fart på ett helt annat sätt efter att jag började lägga ut reels på instagram, det var under 2021. Då fick några av mina videos ganska stor spridning vilket resulterade i att de nådde fler som kanske inte uppskattade mitt content just på grund av att jag är trans. Det blev så kraftiga reaktioner att jag kände att jag var tvungen att stänga av notiser. Det klingade konstant och då var det den ena hatiska kommentaren efter den andra.

Även fast jag redan då var på en plats i min transition där jag kunde skaka av mig det så är det ju aldrig kul att läsa. Så de hatkommentarer som jag svarar på ibland nu har jag sett av ren slump egentligen, eftersom jag inte längre har notiser på.

När bestämde du dig för att bemöta dem på det här sättet?

– Till en början så ville jag verkligen samtala med de här människorna eftersom jag vet att en stor del av transfobi absolut kan grunda sig i okunskap och rädsla. Då har jag velat vara pedagogisk och på något sätt nå fram, men jag upptäckte ganska snabbt att det här är människor som absolut har bestämt sig och inte är intresserade av att lära sig.

Jag märkte att det är mest effektivt att svara på enstaka kommentarer genom lite humor och visa att det de säger inte förändrar någonting - jag kommer att fortsätta leva mitt liv. Jag känner att jag ändå har ett ansvar på ett sätt – att som vuxen transman fortsätta att synas och ge svar på tal ibland.

Jag tror att det är viktigt för den yngre generationen att se de som är äldre leva sina liv öppet och autentiskt - att det går.

Lyssna på Studio Expo

Finns det kommentarer du inte vill möta?

– Jag hade ju helst sluppit bemöta det överhuvudtaget, men jag vet inte riktigt. Det kan absolut dyka upp saker som är grövre än andra och det händer att jag anmäler de kommentarerna. Men oftast när man anmäler kommentarer och konton som skriver grova saker så gör ju Instagram i stort sett ingenting åt det. De säger typ att du kan blockera konton om du inte vill se. Så jag försöker bara rensa i mitt kommentarsfält. Det är många transpersoner som följer mig och jag vill inte att de ska behöva se det på mitt konto heller. Det är det enda jag kan göra egentligen, men det är ju svårt.

Finns det stunder där du själv har känt att du har tagit i för hårt? Finns det någon gränssättning i humorn?

– Jag vill ju inte vara elak mot någon - oavsett om det är någon som är elak mot mig. Jag håller det till en nivå där jag inte går till personangrepp, utan istället gör det lite kul. Men ibland kan jag känna ”men gud, jag hoppas inte att folk tycker illa om mig för att jag bemöter det så här”. Jag är ganska säker på att jag inte har gått över några gränser om jag försöker tänka tillbaka på vad jag har svarat.

Har du fått hat eller negativa kommentarer från följare eller fans någon gång? Eller är det bara från anti-fansen det haglar ifrån?

– Kanske bara någon som har hackat på humorn eller någonting sånt. Vid något tillfälle när jag svarade på någons kommentar fick jag några kommentarer tillbaka som var lite ”du måste vara mycket mer pedagogisk” eller att jag hade varit för hård i mitt bemötande mot den personen. Det var såklart jobbigt på ett sätt men jag tror inte heller att folk riktigt förstår hur många gånger man har svarat på samma fråga och försökt att vara pedagogisk och utbildande. Ibland så finns det liksom ingen energi för det.

Menar du att det är lite som att man blir indragen i en slags ambassadörsroll?

– Ja men lite så, absolut. Jag tänker väl att det finns en förväntan som ligger på en och att det blir lite oundvikligt. Men jag tänker att man bara är människa, liksom.

Finns det något som provocerar de som skriver negativa kommentarer extra mycket, känner du?

– Det första jag kommer på är att när jag gör någon video som påpekar att det är skillnad på cis-män och transmän - där det då är till förmån för transmän – det brukar inte gå jättebra.

Jag kan lägga ut någonting som inte ens borde störa någon som ändå stör folk. Ibland räcker bara min existens i sig.

Flera kommentarer verkar handla om just maskulinitet. Vad är maskulinitet för dig?

– Det någonting som verkligen har växt fram. Maskulinitet är inte en stereotypisk maskulinitet för mig. Det är att jag vågar vara sårbar. Att jag vågar vara mjuk. Att jag är snäll. Att jag är trygg i mig själv och inte tänker så mycket på att vara någonting som jag inte är.

Till en början i min transition så tyckte jag att det var jättesvårt för då låg det så himla mycket fokus på att kunna passera som man, för då blev jag felkönad hela tiden. När folk tittade på mig så såg de inte en man. Där och då var det så sjukt viktigt och hela mitt liv kretsade kring ”när ser jag ut som en man” och ”hur ska jag stå och gå”? Jag tror att det förblindade mig och tog mig från det som är jag.

Idag behöver jag inte vara, sitta eller stå på ett speciellt sätt för att vara okej. Den jag är som man är maskulin. Man gör sig själv en otjänst om man kuvar sig under de här snäva ramarna som finns.

Tror du att du kommer möta hatet på samma sätt om fem eller tio år?

– Jag kanske har slutat möta det över huvud taget om fem år, eller så har jag fortsatt att göra det. Eller så kanske jag gör det mer, jag vet faktiskt inte. Jag kommer inte göra någonting som tar min energi eller som skadar mig i det. När jag försökte bemöta på ett pedagogiskt sätt så tog det jättemycket av mig eftersom de inte ville lyssna.

Du gör ju musik. Du kanske får göra ett helt album, där allting bara kommer ut. Sen så är man klar.

– Ja, det är en bra idé!