Medin sitter fängslad men lögnerna flyger fritt

Den svenska utrikesreportern Joakim Medin sitter sedan fem dagar fängslad i Turkiet dit han rest för att rapportera om den nya proteströrelsen för Dagens ETC:s räkning. Under flera år har han arbetat just med att granska Erdoğans odemokratiska styre. Därför är det inte heller svårt att förstå vad som egentligen ligger bakom fängslandet av Medin.

Turkiets anklagelser mot den svenska journalisten är påhittade och falska. De går ut på att Medin påstås vara ”medlem i en väpnad terrororganisation” och för att ha ”förolämpat presidenten”.

I själva verket sitter Medin där han gör enbart för att han mångårigt, närgånget och effektivt granskat Erdoğans despotiska regim. I ett pressat läge för densamma, med en växande inhemsk proteströrelse, ska varje hot mot den sittande presidenten undanröjas. Joakim Medin utgör genom sin yrkesgärning just ett sådant.

Men samtidigt som alla med ett uns av anständighet i kroppen engagerat sig för att han ska få komma hem så mobiliserar personer ur den svenska ytterhögern för det direkt motsatta. Genom lögner och desinformation vill de skada Joakim Medin så mycket de kan – till vilket pris som helst.

Den nazistanstrukna mediaaktivisten Christian Peterson som har sin politiska bakgrund i terrorklassade Nordiska motståndsrörelsen (NMR) går längst av alla. I turkisk nyfascistisk media sprider han desinformation om att Medin skulle ha kopplingar till PKK, eller som Peterson uttrycker det på sin egen sajt: ha väldokumenterade band till kurdiska kommunistmiliser.

Uppgiften har, såvitt vi vet, i dagsläget fått begränsat genomslag i Turkiet men syftet är glasklart.

Peterson, som själv ylar högstämt om yttrande- och pressfrihet så fort hans oseriösa arbetsmetoder granskas, gör nu allt för att försvåra för svensk diplomati och Medins möjligheter att friges. Han matar helt enkelt en regim som nöjer sig med halmstrån för att eliminera oliktänkande.

Det är inte heller första gången Christian Peterson agerar till men för svenska intressen. Under Natoprocessen orkestrerade han Rasmus Paludans koranbränning utanför Turkiets ambassad i ett försök att sabotera de diplomatiska förbindelserna Sverige och Turkiet emellan.

Under samma tid bistod Peterson enligt egen uppgift turkisk regimtrogen media och myndigheter med uppgifter om kurder i Sverige. Det skedde samtidigt som det var känt att Turkiet bedrev aktivt flyktingspionage i Sverige och att turkisk säkerhetstjänst kartlade deras liv i Sverige. Tidningen Journalisten rapporterade samtidigt om hur turkiska exiljournalister i Sverige misshandlats i närheten av sina hem.

Men Peterson är inte ensam om smutskastningen. Den svenska delen av plattformen X är i dag en ekokammare där allmän- och ytterhögerns mest oanständiga opinonsbildare tävlar i att ömsom fira och ömsom relativisera gripandet av Joakim Medin.

Joakim Lamotte, som under 2010-talet gjorde sig känd för sin swishjournalistik, sprider samma lögner som tidigare nämnda Peterson – att Medin ”har ett nära samarbete med” AFA och är ”kopplad till” PKK. Föga förvånande kan ETC också rapportera om två kommunpolitiker i SD som delar samma typ av innehåll. Men också en moderat.

Per-Gunnar Lindahl, som representerar Moderaterna i Lidköpings kommunstyrelse och fullmäktige, är inte särskilt bekymrad över det faktum att en svensk journalist fängslats i Erdoğans Turkiet. I stället sprider han skadeglada och triumferande inlägg om det som skett. Högerextrema inlägg om att ”vänster skyr inga medel”, att frihetsberövandet av Medin är en ”smutsig regisserad sörja”.

När ETC ställer frågor till honom om innehållet han sprider svarar han att han inte kan utesluta att tidningen iscensatt alltihop för att vinna sympatier och uppmärksamhet.

De opinonsbildare på högerkanten som nu ser sin chans att trycka till en journalist som godtyckligt gripits i tjänsten av en till Sverige Nato-allierad regim präglas av säregen obscenitet.

Personer som Lamotte och Peterson, som själva gång efter annan givit hals om rätten att få tala fritt gör nu allt för att tysta en journalist som gjort just det. Folkvalda, som de två SD-politikerna och moderaten i Lidköping, som av allt att döma gärna ser att Sverige tar efter Turkiets handlag med journalister de anser misshagliga.

Men Sverige är en liberal, fri demokrati där sådant tillåts, även om Petersons och Lamottes uttalanden antagligen angränsar till det straffbara. När alternativmedier och hatspridare framöver gnäller om hur de begränsas av påstådda åsiktskorridorer och lagstiftning så ska vi minnas hur de agerade när en svensk journalists framtid stod på spel i ett land som långt ifrån präglas av rättsstatens principer.

Men det stannar inte där. Vi måste också orka kräva anständighet från de som nu ser sin chans att flytta dess gräns. M och SD kan exempelvis börja med att hålla pressfrihetsskola bland sina förtroendevalda.

För Joakim Medins framtid och säkerhet vilar det yttersta ansvaret på den svenska regeringen. Den måste agera mer kraftfullt än den till synes hittills gjort för att Joakim Medin ska få komma hem.

Och för att använda hans egna ord inifrån högsäkerhetsfängelset Marmara:

”Journalistik är inte ett brott, inte i något land”.

Erik Glaad är reporter på Expo.
Joakim Medin har som frilansjournalist tidigare rapporterat om bland annat utvecklingen i Ungern för Expos räkning.

Erik Glaad