Mot sista bossen

På hemlig ort i ett ensligt tegelhus har en grupp patrioter samlats för att bilda en motståndsrörelse. Året är 2084. Motståndsrörelsen har tröttnat på det tyranniska styre som råder under Globohomo och deras ledare Technokraterna som har tagit över Europa med syftet att omvandla alla medborgare till sinnesslöa konsumenter.

Plötsligt hörs ett rop utifrån. Det är Teknokraten Inkvisitor Memel. Han har låtit regeringsmaktens trupper omringa huset och beordrar motståndsrörelsen att lägga ner sina vapen. Det finns inte mycket tid att förlora, motståndsrörelsen måste fly. En äldre herre, känd som ”The Dark Knight” tar på sig att hålla Globohomo tillbaka, medan resten av motståndsrörelsen flyr genom en portal. Globohomos razzia och spelets första nivå har börjat.

Datorspelet heimat defender: rebellion utspelar sig i en framtida värld där företaget Globohomo tagit över Europa. Nationalstaterna har fallit och en motståndsrörelse av patrioter försöker besegra Globohomo och deras kontrollapparat i det framtida Tyskland. Spelet är utvecklat av den tyska datorspelstudion KVLT games som beskriver sig som en datorspelsstudio som inte bara vill underhålla utan också förmedla patriotiska värden och bidra till en ny medvetenhet inom datorspelsvärlden. De anser att de globalistiska spelföretagens agenda, en ökande ideologisering av underhållningskulturen och en överdriven politisk korrekthet har förstört dagens spelupplevelser.

Heimat Defender är således inte bara ett datorspel. Värden som mångfald, tolerans och anti-rasism projiceras som synonymt med Globohomo. Samma med ekonomiska värden som konsumism och materialism vilka kommer till uttryck i kombination med humor och ironi. Teman som anti-konsumism, anti-globalism, anti LGBTQI+, anti-feminism och kritik mot invandring är alla framträdande i spelet.

Det politiska stoffet ligger i linje med den identitära rörelse som vuxit i Europa sedan Génération Identitaire bildades i Frankrike. I den svenska vit makt-rörelsen har spelet kallats för en viktig kulturgärning. Spelet bör förstås som ett försök att forma en motkultur på nationell och internationell nivå och Heimat Defender kan betraktas som en introduktion till den identitära rörelsen och en stor del av dess politik.

Spelet har tagits bort från spelplattformen Steam och förbjudits i Tyskland för att begränsa dess spridning, men finns fortfarande tillgängligt på internet, en nedladdning bort. Kaffet är upphällt, synthwavemusik ljuder i bakgrunden när spelet startar och jag hoppar in i Heimat Defenders mörka och konspirationstyngda version av framtiden.

Min karaktär ramlar ner på den första nivån och jag hoppar fram som i klassiska Super Mario-spel. Jag spelar som Alex Malenki, baserad på en youtuber inom den tyska identitära rörelsen. I arkitekturen av tegel, betong och skiftande lila färger dyker det tidigt upp olika budskap. På en tegelvägg står det ”Smash Globalism” klottrat och på en elektronisk reklamskylt ”Open Border! Brought to you by Globohomo”.

Efter första striden mot Globohomos vakter och NPC:er, non-personal computers, namnet på den konsumtionsindoktrinerade befolkningen, träffar jag på Björn Höcke. I verkligheten är Höcke ledare för Alternativ für Deutschlands radikala falang ”Der Flügel”, men i spelet presenterad som ledaren av ”den fria världen”. Efter att ha flytt Globohomos razzia når jag taken på skyskraporna i staden Halleipzig, namnet på de nu ihopvuxna städerna Leipzig och Halle. Ett meddelande från en annan medlem av motståndsrörelsen uppmanar mig att bege mig till Völkerschlacht-monumentet i Leipzig för att konfrontera Inkvisitor Memel.

Vägen dit är svår. Jag behöver ta mig igenom Neo Connewitz, en stadsdel i Leipzig som beskrivs som ett näste för Antifa som även i sin verkliga förlaga brukar beskrivas som en ”alternativ” stadsdel. Stadsdelen är sliten. Grå betong, färglöst tegel och klotter pryder väggarna. Överallt finns det antifa-medlemmar i röda masker. Flera budskap förekommer. På en reklamskylt uppmanas läsaren att konsumera revolutionsprodukter, på en annan att konsumera fler sojaprodukter. Stereotypen om antifa-aktivister som revolutionära veganer upprepas, samtidigt som mer kritik mot konsumtionssamhället förs fram.

Till slut når jag Völkerschlachtdenkmal, monumentet som restes till 100 års minnet av slaget vid Leipzig år 1813 där Napoleon besegrades av Storbritannien, Ryssland, Preussen, Österrike och Sverige. Jag har tidigare sett bilder på monumentet, men jag kan inte minnas att det fanns en stereotyp bild av en svart, stolt kvinna med stora guldörhängen i stenfundamentet. Malenki berättar att sedan Globohomos maktövertagande har monumentet byggts om och dedikerats till svarta transkvinnor.

Kort därpå anfaller Inkvisitor Memel. Han skjuter regnbågsfärgade bollar och raketer mot mig. Jag går segrande ur striden och får ett meddelande från en vän i motståndsrörelsen om att jag ska bege mig till fabriken som omvandlar medborgare till NPC:er.

Inuti NPC-fabriken byter jag spelkaraktär till Outdoor Illner. Han är en friluftskille som kan glidflyga med sin keps, vars primära vapen är att kasta ölflaskor på sina fiender och slå dem med sitt campingbestick, en kombinerad sked och gaffel kallad spork. Stämningen är kuslig. Överallt hänger halvt hopbyggda NPC:er i kablar från taket, eller placerade i stora vattentankar. Tung metall, mörker och industri karaktäriserar fabriken.

Här produceras även Antifa-aktivister. Ur automater hoppar det ut olika versioner som ”Suicide Antifa”, en typ av självmordsbombare, ”Molotov Antifa” som kastar molotovcocktails, och ”Basic Bitch Antifa”, de enda kvinnliga antifa-medlemmarna som inte har någon särskild attack alls. Mot slutet av banan når jag monteringsbanden för NPC:ernas ideologiska hjärntvätt. Under stora skärmar hänger flera NPC:er med kablar inkopplade i sig och ovanför visar skärmarna budskap som ”Globohomo står för mångfald och antirasism! Och förresten, gör homosexuella saker” och ”Ditt vita privilegium gör dig skyldig från födseln. Ner på dina knän!”

Det är dags för spelets andra boss: Dr Zoon. I mitten av rummet står en gubben i lådan-karaktär med överkroppen formad som ett dragspel, långa mekaniska armar och en röd clownnäsa. Hans långa armar greppar efter mig, men för varje ölflaska som jag släpper över Dr Zoon försvagas han. Till slut förstörs hans underkropp och endast huvudet flyger omkring i rummet. Efter några försök och flera backar med öl kastade över Dr Zoon faller han ner död och Malenki kontaktar mig över radio för att hjälpa mig att hacka mig in i Zoons hjärna. Datan visar att The Dark Knight, som räddade motståndsrörelsen i början av spelet, lever men att han snart kommer att omvandlas till en NPC.

Nästa steg i äventyret blir att konfrontera AI Agitator Wankerhofer. Han har en central roll. Wankerhofer styr den ”skuldenergi” som pumpas in i NPC:ernas chip och kontrollerar dem.

Jag når huvudstaden Globopolis. Här träffar jag Martin Sellner, baserad på ledaren för den österrikiska identitära rörelsen. Han kan teleportera sig korta avstånd och skjuter laser ur sina Ray-Ban glasögon. En likadan portal som jag använde för att byta spelkaraktär från Malenki till Outdoor Illner, använder jag nu för att få kontroll över Martin Sellner och beger mig in i Globopolis.

Utanför en nudelrestaurang stöter jag på en bekant karaktär: En Q-boomer. Uppenbarligen har konspirationsteorin QAnon överlevt till 2084 och även den rörelsen anser att Globohomo är onda. Liksom sin verkliga förlaga argumenterar Q-boomerns att Globohomo dricker barnblod och utför satanistiska ritualer. Däremot är Q-boomern övertygad om att de inte behöver göra något åt det. De förlitar sig på att Q kommer lösa det, vilket går rakt emot motståndsrörelsens aktiva motstånd mot Globohomo.

Sökandet efter Wankerhofer i Globopolis bär ingen frukt och jag befinner mig snart i Globopolis ”no-go-zoner”. Runt zonen har Globohomo byggt torn bestyckade med raketer för att hålla kvar mutanterna som flytt in i zonen. Mutanterna är ett resultat av Globohomos misslyckade transformationer av NPC:er och andra kemiska och psykologiska experiment. Efter att ha stridit mig förbi rakettorn och mutanter som äter insekts-kebab lyckas jag ta mig ut ur no-go-zonen och når Globopolis innerstad. Jag anfalls av tungt beväpnade globohomovakter och deras fordon men tar mig genom nivån efter några försök. Jag träffar Benedict Kaiser, del av motståndsrörelsen, och som berättar mer om den mystiska skuldenergin. Han menar att den är en central mekanism för Globohomos styre och att den inte bara håller NPC:erna i schack, utan även de medborgare som inte transformerats genom att bryta ner deras psyken med den eviga påminnelsen om deras skuld.

Efter äventyet i Globopolis inre delar når jag Wankerhofer. Han beklagar sig över att träffa en självständigt tänkande individ och säger att han ska få spelaren att bli galen av ”white guilt”. Samtidigt lyfter han en piska och späker sig genom att slå sig över ryggen. Varje piskrapp får tårarna från hans ögon att flyga som pilar över rummet. Tårarna skadar min karaktär Sellner om han träffas av dem. Wankerhofer omges av ett kraftfält som jag måste stänga av innan han kan skadas. Med hjälp av Sellners förmåga att teleportera sig korta sträckor är kraftfältet snart nere. Wankerhofers tårar skjuts iväg varefter jag med Sellners lasersolglasögon skjuter mot honom. Rummet börjar skaka och Wankerhofer säger att han exploderar av vit skuld. Det blir hans sista ord innan huvudet sprängs. Jag hittar en diskett med information om att våra vänner finns i Globopolis Gated Community och att de snart ska dömas för en rad anklagelser. Jag får kontakt med Outdoor Illner som hittat att det finns en central styrningsaparat i grindsamhället, och att förstöra den kan frigöra folket i Globohomos stat.

Efter en lång färd genom en labyrint av kloaker når jag det välställda grindsamhället. Det är hit Globohomos globalister kommer för att koppla av efter en lång dag av att förtrycka Europa. Till skillnad från de tidigare nivåerna lyser solen, himlen är blå, färgerna ljusa. Det finns skolor, parker, en bastu, plastikkirurg, en moské, en pizzeria och en stor anslagstavla med texten ”Tired of ethnic chaos and the anger of the European plebs? Live in the gated area!”. Plebs åsyftar ett slang för plebejer, termen för folket under Romarikets tid. Grindsamhället framstår som en oas där de styrande och priviligerade kan leva distanserat från samhällets bekymmer.

Jag hittar The Dark Knight, befriar honom och får kontrollen över honom. Han blir min fjärde och sista spelkaraktär i Heimat Defender. Han skjuter två laserbollar mot sina fiender och kan spränga igenom delar av terrängen genom att skjuta sig framåt. Som The Dark Knight tar jag mig djupare in i grindsamhället. I en återvändsgränd möts jag av ett grått ufo.

I ufot sitter Dr. Axel Stoll som säger sig besitta hemlig kunskap om kosmos. Han erbjuder mig lift till Globohomos flygande fort där kontrollapparaten för NPC:erna finns gömd. Han berättar att han bodde på jorden tidigare, men att han nu kommer från Aldebaran och har bevakat motståndsrörelsen från rymden. I verkligheten var Axel Stoll en tysk konspirationsteoretiker och exemplen är tagna ur hans teorier. Han menade bland annat att Nazityskland koloniserat månen och att den ariska rasen härstammar från stjärnan Aldebaran.

Axel Stoll tar mig till Globohomos flygande fort, snar på ointagligt, men inte omöjligt. Det är mörkt, dystert och tungt bestyckat. Efter flera försök och mycket möda når jag Globohomos kontrollapparat och ledaren som vaktar den: The Admin.

Den näst sista nivån presenterar inga uppenbara politiska budskap, förutom enstaka Tomes of Knowledge, en typ av informationsböcker som gömts på olika platser i spelet. Den politiska exponeringen är markant högre på de tidiga nivåerna. Det är inte en slump. En propagandist tjänar inte mycket på att dölja sitt budskap i svåråtkomliga delar av spelet, som Tomes of Knowledge. Istället placeras budskapen tidigt och lättillgängligt för att maximera dess exponering. Det intressanta med dessa Tomes är däremot att de ibland innehåller tung ideologisk information, framför allt på de senare nivåerna. Det är möjligt att detta ska ses som information avsedd för mer veterana anhängare till rörelsen som bemödat sig att spela igenom hela spelet.

Efter att ha stridit genom Globohomos enorma städer, slagits mot deras väpnade styrkor och besegrat flera av deras ledare når jag spelets sista boss. Det är mörkt. Tjocka kablar i grönt och svart sträcker sig över väggarna och synth-wavemusiken börjar spelas i snabbare takt. Jag står öga mot öga med slutbossen. En kabel går från bossens kind in i kabelsystemet på väggen. Det är en kvinnogestalt med blågrönt hår, lila hud och reptilgula ögon. Men ansiktsformen är omöjlig att inte känna igen, likaså den karakteristiska hållning med de öppna händerna som möts framför kroppen. Jag har nått Angela Merkel, ”the Admin” och en av hjärnorna bakom Globohomo.

Striden börjar. Hon är omgiven av kraftfält jag måste stänga av, och hennes händer, i Merkels karaktäristiska hållning, jagar mig över rummet. Striden är lustigt nog den lättaste hittills. The Admin faller ner död och kontrollapparaten förstörs. Över radiolänk får jag kontakt med Outdoor Illner som berättar att NPC:erna faller till marken i samma stund som Merkel dör. Globohomo är besegrade.

Motståndsrörelsen ger sig ut på Globohomos gator och utropar segern. På marken ligger massvis med nedstängda NPC:er och rörelsen firar att Europa är befriat.

Men mitt i firandet börjar plötsligt de till synes döda NPC:erna resa sig med röda ögon och bistra miner. Från ett slagskepp i jordens omloppsbana beordrar en annan ledare, Commander Kurtz, alla back up-program att starta och att motståndsrörelsen ska krossas. En stor mängd fraktskepp med regnsbågsflaggan och eurosymbolen lyfter från Globopolis. Så enkelt kommer det inte vara att besegra Globohomo.