Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

”I krig och kärlek är allt tillåtet” lyder det kända ordspråket. Vi kanske också ska börja inkludera invandringsmotstånd i citatet? Å andra sidan är retoriken bland dem som hävdar att invandringen och invandrare utgör det största hotet mot allt och alla så krigslik att det kanske går på ett ut.

Natten till onsdagen svensk tid möttes Donald Trump och Kamala Harris i en tv-sänd debatt inför det amerikanska presidentvalet. Ett uttalande från Trump fick direkt spridning och har sedan dess varit en snackis.

Som ett exempel på invandringens konsekvenser hävdade Trump att migranter i staden Springfield äter husdjur, som hundar och katter. Utspelet korrigerades direkt av debattens moderatorer som kunde berätta att det falska ryktet tillbakavisats av lokala myndigheter.

”Snacka om extremt”, sammanfattade Harris sin syn på utspelet.

Extremt absolut. En ny nivå av skamlöshet skulle man kanske kunna förledas att tro. Men som många andra rasistiska lögner och konspirationsteorier så finns det en historia. Så även i Sverige.

I tv-serien SD-bögar som sändes i SVT 2023 säger partiets dåvarande EU-parlamentariker Johan Nissinen att får stulits från en naturpark i Värnamo och ätits upp av invandrare. Källkritikbyrån kunde konstatera att påståendet saknade grund.

Ett annat exempel är från 2014 då en av Sverigedemokraternas främsta lokala profiler lämnade partiet för att kandidera till kommunfullmäktige under namnet Framstegspartiet. Partiets valmanifest avslutades med: ”Någon som vet var alla fridlysta gräsänder och igelkottar tagit vägen?”

En vetgirig journalist på Kristianstadsbladet frågade vad som menades och fick svar: ”Det är ju en god delikatess i många länder”.

Det var inte första gången igelkottens faktiska utsatta situation länkades ihop med invandringen, och inte den sista.

När två av SD:s främsta företrädare, Richard Jomshof och Mattias Karlsson, i dag ordförande i justitieutskottet respektive riksdagsledamot samt internationell sekreterare i SD, skrev en bokrecension i SD-Kuriren 2001 så återkommer igelkotten. Recensionen handlade om en bok om invandring och erfarenheten av att arbeta på flyktingförläggningar, skriven under pseudonym.

Först slår de båda partikollegorna fast att berättelserna i boken är så anmärkningsvärda att till och med en ”härdad invandringskritiker kunnat avfärda många av dem som vandringssägner”. Men, konstaterar de, boken är skriven av en person med ”full insyn i den här världen” och därmed att betrakta som en verklighetsbeskrivning. En episod de själva lyfter fram i sin recension är om ”somaliern som fångar och steker förläggningens halvtama igelkottar”.

När det inte är nog att härleda kriminalitet, galopperande samhällskostnader och inställda luciafiranden till invandringen så får ytterhögern uppenbarligen ta till andra knep för att visa vilka hemska människor dessa ”invandrare” är. Det är bara att hålla med Harris: ”snacka om extremt”.