Det handlar inte om brist på humor

Många i den judiska minoriteten i Sverige lever med rädsla. Antisemitism är ett reellt problem och förutom en högst påtaglig och utbredd rädsla i vardagen innebär det att exempelvis judiska församlingar och judiska skolor tvingas bedriva sin verksamhet med ett högt säkerhetsmedvetande och polisbeskydd. Det gör också att Judiska församlingen i Stockholm, som är Sveriges största judiska församling med sina drygt 4 000 medlemmar, erbjuder stöd till dem som upplevt antisemitism, genom ett team av jurister och psykologer.

Samtidigt visar Expos granskning att församlingens medlemmar är utelämnade åt en begravningsansvarig, Anna Nachman, som frekvent har interagerat med en av Sveriges mest uppmärksammade högerextremister – gatuaktivisten Dan Park. Dan Park har upprepade gånger dömts för att ha hetsat mot judar och för sina aktioner mot just judiska församlingar, han har deltagit i nazistiska Nordiska motståndsrörelsens manifestationer och förnekat Förintelsen.

Läs även

I god jord?

Ansvarar för judiska begravningar och hyllar Förintelseförnekare.

Anna Nachmans gillamarkeringar och kommentarer till Dan Park har skett helt öppet på sociala medier. Flera av interaktionerna sker dessutom på bilder som Dan Park lagt upp och som använder nazitysk förintelseretorik, och i flera av fallen riktas udden direkt mot Förintelsens offer.

När vi pratar med Anna Nachman skrattar hon högt åt bilderna som vår reporter återger – enligt Nachman ett uttryck för hennes judiska humor. Men anledningen till att Expo skriver om detta är att det är många som inte tycker att det är roligt alls.

Expo har pratat med flera församlingsmedlemmar som uttryckt oro och obehag över att vara utelämnade åt Anna Nachman som den enda listade kontaktpersonen vid dödsfall i familjen. Hon är redan känd för att vara en politiskt allt radikalare röst som krönikör på samhällsmagasinet Fokus. Att också behöva fundera på huruvida personen man behöver ta kontakt med när man står mitt i sorgen och ska hantera ett dödsfall har privata relationer till organiserade högerextremister, eller kanske till och med identifierar en själv eller delar av ens familj som meningsmotståndare, är det sista många vill behöva tänka på. I alla fall är det så många av dem vi har pratat med känner.

Vi på Expo har upprepade gånger varnat för och granskat hur högerextrema miljöer ständigt strävar efter att hitta försvarare, eller personer villiga att sprida deras rasistiska budskap, in i en mer allmänpolitisk debatt. Från deras perspektiv kan en etablerad person med trovärdighet hjälpa dem att normalisera en rasistisk retorik så att den upplevs som mer salongsfähig. Vi vet också att deras mest framgångsrika strategi för att mildra reaktionerna på öppet rasistiska och hetsande budskap är att bädda in budskapen i humor. Detta, i kombination med oro och rädsla i en redan utsatt församling, är skälet till att vi valt att granska Anna Nachmans interaktioner med Dan Park.

Ett av journalistikens kärnuppdrag är att hålla institutioner, myndigheter och andra makthavare ansvariga för hur deras beslut påverkar människor med begränsat handlingsutrymme eller i en beroendeställning. I det här fallet är det bokstavligen så att en enda person ansvarar för tillgången till religiösa begravningar i Sveriges största judiska församling.

Det brukar sägas att ett gott skratt förlänger livet. Jag har stor förståelse för att utsatthet och historiska trauman kan vara grogrund för galghumor. Det kan vara ett sätt både att hantera smärta och att ta makten över sin egen berättelse. Det vår granskning visar är att det är många som håller sig för skratt när en central representant för Judiska församlingen skriver ett skämtsamt svar till nazistsympatisören Dan Parks klistermärke med texten ”Gasdrift för miljön”, placerat bredvid ett monument till Förintelsens offer i Malmö.

Anna Fröjd är chefredaktör på Expo.

Anna Fröjd