EU och väg-valet

Europas 27 medlemsländer i EU går till val. Vi som följer ytterhögern har sedan länge tvingats konstatera att deras inflytande är större än någonsin i efterkrigstid. I land efter land visar opinionsundersökningar att ytterhögern ingår i väljarnas topp-tre-alternativ. I exempelvis Belgien, Frankrike, Italien, Polen, Slovakien, Tjeckien och Österrike ser ytterhögern ut att kunna bli störst. I Sverige ser Sverigedemokraterna ut att kunna bli näst största parti – med marginal. 

Det är sorgliga opinionssiffror för Europas humanism och liberala demokrati, värden som ytterhögern utmanar. Den här utvecklingen konstateras också i den rapport som den brittiska organisationen Hope not hate publicerade i veckan.

I rapporten lyfts ett varnade finger om att liberala demokratier successivt går åt en alltmer ”illiberal” hållning, för att använda den ungerska premiärministern Viktor Orbáns sätt att beskriva omdaningen.

Den europeiska ytterhögern har i dag makt och position att styra i flera länder. Men dess inflytande är större än så, eftersom de även tenderar att sätta den politiska debattens dagordning – något vi sett även på hemmaplan. Deras idévärld har blivit allt mer mainstream.

I Hope not hates rapport varnar en av de stora auktoriteterna på ytterhögern, den nederländska professorn Cas Mudde, för den här normaliseringen. Det handlar inte bara om hur stort väljarstöd de kan samla. Han menar att det stora problemet vi måste adressera är den tilltagande acceptansen för ytterhögern bland övriga.

Sverige är ett varnade exempel på hur ytterhögern ges inflytande av andra partier. Än så länge har EU varit något av en motpol till den här utvecklingen vi sett i de nationella parlamenten. Det riskerar nu att förändras och det är normaliseringen av ytterhögerns partier och idéer som utgör hotet.

Lyssna på Studio Expo

Vi vet ju inte utgången. Men låt oss anta att det väl avvägda antagandet i Hope not hates rapport stämmer, att ytterhögern som helhet kan samla en fjärdedel av rösterna. Det skulle i så fall innebära att det största hotet ligger i hur andra partier och partigrupper väljer att ge dem det inflytande de söker.

Som parentes kan nämnas att ytterhögerpartierna historiskt haft svårt att samarbeta och är i dag delade i två partigrupper i EU, det vill säga ID och ECR, varav SD ingår i den senare.

Farhågorna som lyfts är att den största partigruppen EPP – där bland annat Moderaterna ingår – ska öppna upp för att samarbeta med ECR.

Den fråga som verkar vara helt avgörande enligt Cas Mudde för att ett sådant samarbete ska komma till stånd är synen på stödet till Ukraina. Så länge det finns en kritisk linje mot Ryssland så finns det också en öppning för samarbeten. I synen på till exempel rätten till abort, hbtqi- och minoritets-rättigheter ges ytterhögern carte blanche.

Alltså, för att summera: utan stöd från "mainstreampartierna" så finns det inget majoritetsstöd för ytterhögerns idéer. Låt det sjunka in. Och låt vårt vägval göras utifrån det.

Anders Dalsbro är reporter på Expo.