Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

En intensiv politisk vecka är till ända för Sverigedemokraterna. I onsdags var det en högljudd partiledardebatt där Jimmie Åkesson gjorde comeback efter ett långt sommarlov och i fredags kom nyheten att Richard Jomshof delges misstanke om hets mot folkgrupp. Att en ordförande i justitieutskottet delges misstanke om hatbrott är unikt. Återigen skriver SD ett nytt kapitel i svensk politisk historia.  

Än vet vi inte var detta tar vägen och det är upp till vårt rättsväsende att bedöma och hantera saken. Men vad den senaste veckan illustrerat är den uppbackning och stöd som Sverigedemokraterna får – till och med när det handlar om misstänkt hets mot folkgrupp.

Det var i Kvartals fredagsintervju som Richard Jomshof först berättade att han skulle delges misstanke om hets mot folkgrupp för två bilder han delat på X. I lågmäld samtalston fick den slipade makthavaren Jomshof lägga ut texten och som så ofta förr paketera sin rasistiska och antimuslimska demagogi som en kamp för friheten och demokratin. Talepunkterna var denna gång lika riktade till de borgerliga samarbetspartierna som till den sverigedemokratiska rörelsen och den offentliga krishanteringen var i gång.

Det tog inte många sekunder efter att nyheten om Jomshof kom ut innan ytterhögern i bred bemärkelse mobiliserade stöd på sociala medier enligt ett mönster vi tidigare sett. Partiets företrädare gör tydligt hur försvaret ska paketeras och sen sluter närstående och allierade medieaktörer som Samnytt, Riks, Bulletin, Chang Frick med flera upp för att med full kraft bilda opinion. Ute i politikens tassemarker gjorde många i den rasideologiska miljön detsamma och vit makt-veteranerna i Det fria Sverige drog lans för Jomshof. Som vanligt fick vi höra att lagen om hets mot folkgrupp borde kastas på soptippen.

Inga jämförelser i övrigt men några andra som också drog lans för Jomshof på X:s slagfält var den av Stiftelsen Fritt Näringsliv finansierade tankesmedjan Timbro. Vd:n PM Nilsson tog täten och menade att bilderna illustrerade ”islamistisk imperialism” och tankesmedjans personal följde efter med hög intensitet. För en utomstående som följde Timbros inlägg tycktes både vår demokrati och yttrandefrihet stå på spel om Jomhsof åtals eller döms för det han gjort. Adam Danieli, programansvarig för rättstatsfrågor, efterfrågade immunitet för Jomshof och menade att riksdagsledamöter ska dömas av folket – inte av domstolar. Jag undrar om samma personer med sådan kraft kritiserat och ifrågasatt rättsprocessen oavsett parti? Jag hoppas det för Timbros egen trovärdighet och ryggrads skull, men låt mig försiktigt betvivla det.

I onsdagens partiledardebatt, alltså två dagar innan misstankarna mot Jomshof blev kända, fick vi se andra exempel på hur SD skyddas och omhuldas av fler än de sina. Sällan glöder Ebba Busch så intensivt som när hon försvarar Sverigedemokraterna och sin politikerkollega Jimmie Åkesson. I ett replikskifte med Socialdemokraternas Magdalena Andersson lyfte Ebba Busch till och med fram SD:s partiledare som ett föredöme när det gäller att utesluta eller hålla rent från rasistiska krafter i sitt parti. Det är inte första gången det levereras lögner och hyckleri i riksdagens plenisal, det ska sägas. Men Ebba Buschs utespel får utan tvekan plats på den högre hyllan. Att Kristdemokraternas partiledare alltmer tycks se det som sitt politiska värv att vara ett Sverigedemokratiskt skyddshelgon tackar naturligtvis SD för, Jimmie Åkesson såg mer än nöjd ut där han satt och betraktade detta.

Sverigedemokraternas storlek, stöd och position gör dem till en avgörande faktor för högerns makt och inflytande i svensk politik. När SD valde att ingå samarbete med moderater, liberaler och kristdemokrater fick partiet inte bara genomslag för sin politik, de fick också nya vänner som hjälper till och stöttar när skandalerna avlöser varandra – när ledande företrädare delges misstanke om hatbrott eller när meningsmotståndare går till attack. Det måste vara härliga tider att vara Sverigedemokrat.

Men även om samarbetspartierna och deras närstående opinionsbildare ivrigt vill neutralisera och försvara SD oavsett vad, till och med skadan av att ordföranden för justitieutskottet är misstänkt för ett hets, så är vi många som genomskådar detta maktspel. Det är en lek med elden.

Oavsett utfall och vad som händer framöver så kommer Jomshof fortsätta hetsa mot muslimer och sprida rasism och hat mot minoriteter. Hur länge ska det här få fortsätta? För tid och evighet om du frågar SD och jag är rädd att fler av SD:s nya vänner tycks ställa upp på det.