Nya internationella allianser splittrar den svenska ytterhögern

Det politiska landskapet, såväl nationellt som internationellt, är i gungning. Donald Trump har under sina första månader som president i USA vält schackbrädet och spelpjäserna ligger i detta nu huller om buller. Experter och opinionsbildare pratar om en ny världsordning, där USA och Europas nära samarbeten, såväl ekonomiskt, kulturellt som militärt är i en omdaning vars konsekvenser här och nu inte bara är svåra att överblicka, utan som också skapar en stor oro och osäkerhet.

Den svenska ytterhögern har investerat ett stort förtroendekapital i närmast unisona hyllningar och stöd till Donald Trump. Den nyvalda amerikanska presidenten har ända sedan han äntrade den politiska scenen för mer än 10 år sedan setts som en ledare att ta rygg på och som visar att en annan politisk ordning och ledarskap är möjligt. Så länge Trump pratat om att kasta ut minoriteter ur landet, slå sönder rättigheter för hbtqi-personer, rensa ut och sparka tiotusentals myndighetsanställda, riva upp klimat och miljö-avtal, lämna Världshälsoorganisationen, peka ut fria och oberoende medier som fiender och drastiskt minska det amerikanska biståndet har han hyllats och fått applåder från den svenska ytterhögern.

När Donald Trump nu inte bara i ord utan också i tydlig handling ställt sig på Rysslands sida i världspolitiken och tycks acceptera Vladimir Putins narrativ och syn på kriget i Ukraina blir dock allt mycket mer komplicerat och svårnavigerat för den svenska ytterhögern. Att kriget i Ukraina och synen på Ryssland och Vladimir Putin splittrar den svenska ytterhögern är inget nytt, det har vi på Expo skrivit och pratat om vid flera tillfällen, men de senaste veckorna har det tagit ny fart.

Sverigedemokraten Richard Jomshof delade i veckan ett ”FCK PTN” inlägg på X. Jomshof följde upp med ett inlägg som förklarade att man fortsatt måste kunna uppskatta Trump och dennes administration för sitt agerande i vissa sakfrågor och samtidigt vara kritisk till hur USA nu väljer att agera i Ukrainafrågan. Jomshof tycks vilja båda äta kakan och ha den kvar.

Jomshofs partikollega Mattias Karlsson skrev under samma period ett inlägg på Facebook: ”Måste ärligt säga att det provocerar mig att på sociala medier behöva se en svagt växande skara internetkrigare som ser sig själva som ”hårdhöger”, ”tuffare och mer rebelliska än mesiga SD” och som samtidigt, inspirerade av idiotin i Vita huset, alltmer tydligt, stöder Putins Ryssland, eller åtminstone understödjer deras narrativ och strategiska mål.”

Uppenbart har Sverigedemokraterna känt av att det gungar i de egna leden och flera profilerade politiker har under de senaste dagarna känt sig nödgade att markera i det offentliga, såväl till de sina som till andra. På goda grunder.

I till SD närstående grupper och forum på sociala medier råden en febril debatt om hur dels Trump ska förstås och hur kriget i Ukraina ska tolkas. I FB-gruppen ”Backa upp Richard Jomshof - stoppa islam i Sverige” finns flera aktiva medlemmar som tycker det är alldeles för mycket fokus på Putin och Ryssland, det är Islam och muslimerna som utgör det stora hotet enligt dessa. P4 Jönköping kunde för några dagar sedan avslöja att Sverigedemokraten Mattias Johansson i Gislaveds kommun nyligen delat fyra bilder på Ukrainas president, Volodymyr Zelenskyj där denne framställdes som bland annat en hemlös tiggare. SD-politikern hävdar att han gjorde det för att skapa debatt om Sveriges militära stöd till Ukraina. I olika inlägg på X skrev den till SD närstående debattören Chang Frick att han tycker att det är fel att det nu byggs en ny ”åsiktskorridor” i synen på kriget i Ukraina och i synen på Donald Trumps agerande. Något han också menar att andra i SD håller med om men inte vågar stå för utåt.

På den till SD närstående propagandasajten Riks fick man förra veckan till sig att media nu är allt för ”hysteriska” och att bilden av Trump är allt för mörk och ensidig. Debattören Aron Flam bjuds in för att ”nyansera” bilden av mötet mellan Trump och Zelenskyj i Vita huset. Flam menar att det finns fel att peka på även för hur den ukrainske presidenten betedde sig. Samtidigt, menar Flam, har den europeiska politiska ledningen visat att man inte är förmögen att hantera det läge som har uppstått och det enda Europa borde göra är att rösta bort dem.

I fredags bjöds Örebropartiets Markus Allard in till Riks för ännu ett inställsamt samtal med Jacob Hagnell, Riks chefredaktör och VD. Markus Allard förklarar i samtalet att vi kuppades in i Nato och aldrig borde gått med. Allard ”skiter i Europa” och fortsätter med att förklara att våra politiker och vårt system inte går att lita på. Sveriges politiker är lögnare och skor sig själva. De kommer aldrig lyckas rusta upp Sverige och vi borde nu lämna EU. Avslutningsvis menar Allard att vi nu behöver ett internt klasskrig i Sverige för att göra upp med det ”politiska etablissemanget” som styr. Om Jacob Hagnell säger emot något av det som Allard häver ur sig? Icke. Uppenbart är att det är budskap som Riks chefredaktör bedömer lämpligt och som tacksamt innehåll för de i huvudsakligen SD-sympatisörer som tittar.

Vilka som Mattias Karlsson åsyftade i sitt inlägg på Facebook är inte svårt att gissa. Partiet Alternativ för Sverige och dess företrädare fortsätter på tidigare inslagen väg och det finns inte ett budskap eller narrativ från Kreml och Putin som inte sprids vidare eller som partiet backar upp. Likaså fylls delar av extremhögerns mediekanaler, såsom Swebbtv och Frihetsnytt, av proryska talepunkter och konspirationsteorier om hur ”globalister” i det hemliga styr kriget och hur den en korrupt och maktgalna Zelenskyj ”tjänar” på att kriget fortsätter.

I än mer perifera politiska tassemarker satt i dagarna vit makt-veteranen Magnus Söderman, i dag verksam inom Det Fria Sverige, och levererade ett stöd och tydligt ställningstagande för Ukraina och beskrev det ryska hotet mot Ukraina och Europa. Av reaktionerna från hans följare framgår hur känslig frågan är. Söderman beskriver också sin inställning till Ryssland och kriget som konstant sedan 2014. Den bilden är oärlig.

I samband med Rysslands fullskaliga invasion framhölls det då inom DFS att de inte vill ta ställning i konflikten. Det uttrycktes till och med en viss förståelse för att Ryssland agerade på Natos närvaro, som sågs som en provokation. Ledningen inom DFS sa då att den som väljer den ena eller andra partens sida i kriget slösar sin tid och DFS varnade även för de interna strider som uppstod inom den högerextrema miljön i anslutning till kriget i Ukraina 2014 återigen ska slita isär rörelsen, det vill säga i en anti-ukrainsk och en anti-rysk sida.

Summa samarium, den svenska ytterhögern är splittrad och sprickorna syns allt mer. Det i en rörelse som under de senaste åren stått förhållandevis enade. SD:s framgångar har setts som positiva, de politiska vindarna anses blåsa åt rätt håll. När SD under sommaren 2024, med Jimmie Åkesson i spetsen, i det offentlig gav uttryck och stöd för de högerextrema och i grunden antisemitiska idéerna om ett pågående folkutbyte i Sverige möttes det med jubel och energi i breda delar av ytterhögern.    

Det finns en kraft i ytterhögern så länge den har en gemensam riktning, fiende, narrativ och målbild. Donald Trumps förehavanden inom utrikespolitiken, samt hur kriget i Ukraina tolkas och förstås, riskerar nu att rikta energin och konflikterna inåt i rörelsen. Nya falanger bildas och tid får läggas på interna strider och polemik. Exakt vart detta tar vägen och vilka konsekvenser det får är för tidigt att säga – men att ytterhögern nu står inför svårigheter, dilemman och riskerar att hamna på defensiven framöver är tydlig.

Niclas Nilsson är researcher och utbildare på Expo.

Niclas Nilsson

Lär dig mer

Expo Wiki

Sverigedemokraterna (SD)

Nationalistiskt riksdagsparti, bildat 1988. SD grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism och har lyckats göra sig till den svenska radikalnationalismens breda, pragmatiska alternativ.

Läs mer