SD:s konservativa kavaj sitter illa

Hösten är här och saker och ting är i förändring, men vissa saker tycks förbli sig lika. På söndag är det kyrkoval, ett val som ofta beskrivs som litet och bortglömt men som trots allt får hundratusentals människor att lämna söndagssysslorna och ta sig till en vallokal och rösta. Av vad som blivit synligt under valrörelsen finns lärdomar att dra, inte minst inför vad som kommer nästa höst i ett betydligt större val.

Under det senaste decenniet har konservatismen gjort comeback. Den globala konservativa vågen ger avtryck i valresultat, ideologiska vägval och i det offentliga samtalet.

Konservatism är en brokig ideologi som innehåller flera olika traditioner och inriktningar och det är denna ideologiska familj som Sverigedemokraterna, under en längre tid och med riksdagsvalet 2022 i fokus, försökt bli en del av. Partiet försöker, likt så många gånger i historien, armbåga sig in hos ett nytt gäng ”kompisar”. För att partiets nya kavaj inte ska synas allt för hårt i sömmarna har de samlat konservativa studenter och opinionsbildare runt sig – genom tankesmedjan Oikos och studentförbundet Konservativa förbundet.

Partiets resa har skett någorlunda smärtfritt rakt framför stora delar av en svensk höger som tycks ha tittat åt ett annat håll. Intresset av att bjuda motstånd till att konservatismen alltmer definieras av och kopplas till vad SD uttrycker och saluför har varit minst sagt ljummen. SD har nu positionerat sig som en del av en större konservativ rörelse och mycket talar för att partiet kommer att få ägarskap att definiera konservatismen i Sverige. Men är innehållet i politiken ny?

Att byta fasad och sätta nya etiketter på sitt politiska projekt är en konstform som SD har sysslat med sedan partiets grundande. På valaffischer har partiet genom åren bland annat presenterat sig som ett Folkparti, ett nationaldemokratiskt mittenparti och som ett arbetarparti. Oavsett vilket har partiets politiska vision och mål förblivit intakta och även om valaffischerna och partisymboler har bytts ut är berättelsen om vilket samhälle partiet vill skapa densamma.

SD står fortfarande fast vid visionen om en radikal homogenisering av nationen, en vision och ett politiskt mål som står över allt annat. Inför detta hägrande paradis får inget stå i vägen. Kampanjer och utspel under och inför kyrkovalet stärker bilden av att lite har förändrats och att det så kommer att förbli. Partiet är fast vid och fortsätter gräva ner sig i kulturkrigets skyttegravar där en alltmer svulstig och upphetsad krigsretorik mot allt och alla anses legitim.

Partiet fortsätter propagera för att endast en radikal omvandling av samhället kan rädda en svensk nation på väg mot undergång. Oavsett etikett eller glada omslagsbilder så är det när Svenska kyrkan pekas ut som en destruktiv kraft som verkar för en ”islamisering” av samhället som SD:s väljare och gräsrötter vaknar till liv ordentligt. Det är då delningar och gilla-markeringar i sociala medier tar fart med än mer hätska och vulgära attacker mot islam och muslimer till följd i kommentarsfälten.  

Hösten är en föränderlig tid och så även politiken, mycket förändras och nya vindar blåser. Ofta handlar diskussionen och politiska analyser om det som är nytt, men vi kan lära oss lika mycket om vad som inte har förändrats och om vad det säger om vår tid. Innan SD gör sig för hemmastadda i konservatismen gör de som också känner sig hemmahörande där klokt i att se vilka värden som SD för med sig till bordet. Det har nämligen inte förändrats.

Niclas Nilsson är utbildare och researcher på Expo.

Niclas Nilsson

Lär dig mer

Expo Wiki

Sverigedemokraterna (SD)

Nationalistiskt riksdagsparti, bildat 1988. SD grundades av veteraner inom svensk nazism och fascism och har lyckats göra sig till den svenska radikalnationalismens breda, pragmatiska alternativ.

Läs mer