The Turner Diaries

The Turner Diaries är en roman från 1978, skriven av William Luther Pierce under pseudonymen Andrew Macdonald. Boken skildrar ett fiktivt förlopp där till synes slumpmässiga terrordåd störtar regeringen och leder till en revolution i USA, med kärnvapenkrig och systematiska folkmord på icke-vita och meningsmotståndare som följd.

Boken har av bland annat FBI beskrivits som “den rasistiska högerns bibel”, och har format både vit makt-ideologin och dess konspirationsteorier om folkmord på vita. Den har också direkt tillskrivits betydelse för ett flertal bombningar och andra terroristdåd.

William Luther Pierce

Bokens författare, William Luther Pierce, började sin högerextrema karriär tidigt 1960-tal, när han undervisade i fysik som biträdande professor vid Oregon State University. Pierce var övertygad om att medborgarrättsrörelsen och protesterna mot kriget i Vietnam utgjorde ett hot mot den vita rasens framtid, och att såväl de, som regeringen, orkestrerades av judiska krafter. Under senare halvan av 60-talet blev han medlem i American Nazi Party (ANP), efter att han inte fått gehör för sin antisemitism i den antikommunistiska organisationen John Birch Society. Efter att ANP:s ledare George Lincoln Rockwell mördats, blev Pierce en ledande medlem i dess efterföljare, National Socialist White People's Party.

Under 70-talet stöpte han, tillsammans med en av dåtidens ledande antisemitiska aktivister, om ungdomsförbundet för Alabamas segregationsförespråkande guvernör George Wallaces presidentkandidatur - Youth for Wallace - till en organisation de kallade National Youth Alliance. Pierce var inte intresserad av att vinna makt med parlamentariska metoder, utan trodde att politisk vinst bara kunde uppnås genom våldsam retorik och aktion. Bara efter en period av etnisk rensning skulle amerikaner kunna ta över statsmakten och bygga en vit etnostat.

NYA riktade sig inledningsvis till personer under 30 år och fokuserade sin aktivitet mot högskolor och universitet. 1974 slopades åldersgränsen och namnet ändrades till National Alliance , en organisation som skulle komma att ledas av Pierce fram till hans död 2002, då medlemslistan uppgick till 1400 betalande medlemmar.

The Turner Diaries

Pierces novell The Turner Diaries publicerades först som en följetong i National Alliance:s tidning, Attack!. 1978 gavs den ut som bok av organisationen under pseudonymen Andrew MacDonald, och beskrevs då som en “handbok för vit seger”.

Berättelsen är i dagboksformat, och följer vit makt-hjälten Earl Turner när han utför order åt The Organisation - ett underjordiskt terrornätverk som står i opposition mot The System. Systemet beskrivs i boken som en amerikansk regering som motsätter sig vapenrättigheter, är antivita och auktoritära. Mot slutet arbetar Turner direkt för The Order, en hemlig elitgrupp av rebeller som är hjärnan bakom hela operationen.

Boken skildrar flera händelser av grafiskt våld, som beskrivs som “fruktansvärt men absolut nödvändigt” mot sina motståndare som inkluderar svarta, judar, politiker, journalister och andra upplevda rasförrädare. The Organisation använder sig av "sprängkapslar, timers, tändare och andra gadgets" som byggs av Turner för att starta raskrig på flera platser i USA och slutligen störta regeringen och ta över världen. En masslynchning i Kalifornien får namnet “The Day of the Rope”, ett uttryck som frekvent används i högerextrema kretsar fram till idag.

The Order och andra efterföljare

I början av 1980-talet startades en amerikansk högerextrem terrorgrupp av Robert “Bob” Mathews, National Alliance-ledare för de nordvästra stillahavsstaterna, tillsammans med andra utbrytare från NA och personer han mött genom Aryan Nations. Bland dem fanns bland annat David Lane, en av den moderna nazismens viktigaste ideologer som bland annat myntade “De fjorton orden”.

Organisationen döptes till Brüder Schweigen (Det tigande brödraskapet), men blev mer känd under samma namn som gerillarörelsen i The Turner Diaries: The Order. När Mathews sköts ihjäl under en konfrontation med polis hade brödraskapet existerat i lite drygt ett år, rånat miljardbelopp för att finansiera en politisk revolution och mördat en judisk radiopratare vid namn Alan Berg.

Mathews och Lane hyllas fortfarande som martyrer av nynazister, och The Order agerade förebild för bland annat svenska Vitt Ariskt Motstånd. VAM, som grundades 1991, var inledningsvis var tänkt att agera som en terrorgrupp baserad runt ideologin från boken.

1995 detonerade Timothy McVeigh en sprängladdning i Oklahoma Citys federala byggnad och dödade 168 människor. Dagen ska han enligt myndigheterna ha kontaktat ett NA-anknutet nummer sju gånger, och när han greps hittades utdrag ur The Turner Diaries i hans bil. McVeigh är kanske det mest kända, men långt ifrån det enda exemplet på våldsdåd som inspirerats av boken.

Även andra verk av Pierce citeras frekvent av högerextrema. Den nazistiska kamporganisationen Nordisk Styrka översatte till exempel så sent som i november 2022 ett av hans tal för att belysa problemet med “dysfunktionella individer” som söker sig till nynazismen, och använder sig av ljudklipp från samma tal i introt till sin podcast.

2009 gavs boken ut med svensk översättning av högerextrema Logik förlag, med titeln "Turners dagböcker".

Med egna ord

“Vi kan komma att vilja ha en säkerhetsstyrka för särskilda syften innan dess, men vad som kommer vara utmärkande med den, förutom karaktär och engagemang, kommer vara disciplin och skicklighet – inte ölmagar och tatueringar.”
— utdrag av William Pierce i översättning av Nordisk Styrka, publicerad på deras blogg med rubriken “Vi behöver vinnare, inte förlorare!”.

"If the protagonist learns something or comes to believe in something, if he changes his ideas, the reader tends to do the same thing, he changes too. So what you have is a powerful teaching tool, a persuasive tool."
— William Pierce, citerad i biografin Fame of a Dead Man’s Deeds.

“The Turner Diaries is not the work of a Holocaust-denier (although Pierce gives us plenty of that) so much as a would-be Holocaust-repeater.”
— John Sutherland, i en essä om boken för London Review of Books, 1996.