Vitt Ariskt Motstånd (VAM)

Många av de svenska skinheads som föddes i slutet av sextio- och början av sjuttiotalet var starkt influerade av hur skinhead-subkulturen utvecklats i Storbritannien – eller i vart fall av hur den mest högljudda delen, den rasistiska, såg ut. Den hade under åttiotalets början blivit alltmer tydligt nazistisk, och mycket kretsade kring vit makt-bandet Skrewdriver och deras efterföljare. Bandet hade goda kontakter i Sverige och spelade i Stockholm flera gånger under andra halvan av åttiotalet.

I början av åttiotalet av startade de unga skinnskallarna Peter Rindell (i dag Melander) och Göran Gustavsson i Södertälje musikföreningen Rock mot kommunismen, med namnet lånat från brittiska Rock Against Communism.

År 1986 startade Rindell och Gustavsson bandet Hooligan, som snart bytte namn till Vit Aggression. Deras mest omtyckta låt hette ”Död åt ZOG”, en referens till begreppet Zionist Occupation Government, amerikanska nazisters och antisemitiska så kallade identitetskristnas namn på den federala regeringen. 

Skinnskallarna radikaliserades

De båda gav ut skinheadfanzinet Streetfight, och via kontakterna med Skrewdrivers frontfigur Ian Stuart Donaldson fick de 1988 möjlighet att göra ett något mer påkostat och tydligare politiskt fanzine – Vit rebell. Samtidigt radikaliserades de, och skinheadmiljön i Södertälje som de tillhörde, ytterligare.

På grund av en artikel av nazisten Tommy Rydén i Vit rebell dömdes Peter Rindell, som var ansvarig utgivare, 1990 till dagsböter för hets mot folkgrupp. Vit rebell lades ned, och istället startade Rindell och Gustavsson den ännu radikalare tidningen Storm.

Kompisgänget Peter Rindell tillhörde blev inte bara politiskt radikalare, utan även alltmer influerat av den högerextrema rörelse som utvecklats i USA, och som kännetecknades av framför allt antisemitism och hat mot USA:s federala regering. I synnerhet inspirerades de av terrorgruppen Brüder Schweigen, ”det tysta brödraskapet”, även känt som The Order, vars medlemmar satt i fängelse på livstid för en serie mord och attentat 1983–1984. Planer smeds om ett svenskt The Order, som inte skulle ha något namn.

Rånade vapenförråd

En av de som 1990 var med om att börja bygga en svensk nazistisk terrorgrupp var Klas Lund, som nyligen avtjänat straff för dråp, och som radikaliserats under fängelsevistelsen. Tillsammans med tre andra nazister bröt han sig 11 april 1991 in på polisstationen på Lidingö utanför Stockholm. Mitt i natten var stationen obemannad sånär som på en civilanställd, som kvartetten övermannade och bakband.

Bytet blev 35 pistoler.

Samma vår greps Lund och hans kumpaner tillsammans med tre andra vid ett militärt vapenförråd i Upplands Väsby, en annan Stockholmsförort. De hävdade i förhör att de bara varit ute efter kläder att använda vid bergsklättring.

Samtliga gripna släpptes på fri fot, men vid en husrannsakan hos en person i gruppen gjorde polisen fynd som innebar att det var tydligt att man hade att göra med en blivande terrorgrupp. Då hade de fyra från Lidingörånet gått under jorden. Två av dem gömde sig på Gotland, medan Klas Lund och Christoffer Rangne begav sig till Härjedalen, där de bland annat rånade en bank i Vemdalen i juli. Bytet blev över 400 000 kronor.

"Det pågår ett rasligt självmord"

Alla fyra som varit med och stulit polisvapen i april greps i början av augusti i Funäsdalen i Jämtland, där de mötts upp. I rätten förklarade Rangne gruppens politiska motiv:

"Det pågår ett rasligt självmord i alla vita nationer. Det föds inte tillrackligt med barn, aborter tillåts, folk importeras och drogmissbruk och annan dekadens uppmuntras". 

Klas Lund dömdes till ett flerårigt fängelsestraff, och de båda andra som varit med vid vapenkuppen mot Lidingö polisstation fick också fängelse. Christoffer Rangne friades däremot i hovrätten, men dömdes senare till ett år och sex månader i fängelse för förberedelse till grovt rån och vapensmuggling. 

Klas Lund var vid det här laget en hjälte för militanta svenska nazister. En våg av bombhot med krav på hans frigivning följde. 

Inspirerades av amerikanska nazister

Tidningen Storm, nu inne på sitt tredje nummer, började kalla sig ”organ för Vitt Ariskt Motstånd”, och dess prenumerantregister blev ett slags informellt medlemsregister i det som först benämndes ”Storms nätverk”, men som blev känt som VAM.

Namnet är en direktöversättning av White Aryan Resistance, WAR, namnet på en organisation i USA startad av nazisten Tom Metzger för att organisera rasistiska skinheads. Ideologiskt skilde sig VAM och WAR dock en del åt, och VAM:s direkta förebilder i USA hade en betydligt mer apokalyptisk världsbild än Metzger, som närmast drog åt den nationalsocialistiska vänsterflygeln.

Det var heller aldrig riktigt meningen att VAM skulle ha något namn, men media plockade upp begreppet från ett flygblad för en demonstration i Göteborg, och det visade sig användbart, speciellt sedan kärnmedlemmarna häktats hösten 1991.

Fick hjälp av media

Massmedias roll i etablerandet av varumärket VAM kan inte överskattas. I synnerhet kvällstidningarna skrev enorma mängder artiklar om ”nazistledaren Klas Lund” och hans organisation som förberedde sig för det kommande ”raskriget”.

Snart hade VAM kontaktadresser i Stockholm, Södertälje, Göteborg, Lönsboda, Arlöv, Säffle och Uddevalla. I flera fall skulle männen bakom adresserna bli nyckelpersoner inom nittiotalets naziströrelse. Flera skulle senare även glida in i den kriminella MC-miljön och andra yrkeskriminella kretsar. Man antog varghaken, tidigare använd bland annat av nazister i Tyskland under mellankrigstiden, som sin symbol.

En ny subkultur som inte längre kunde sägas vara en del av skinheadrörelsen – det gick utmärkt att ha även långt hår – växte fram, där klädseln alltmer liknande en uniform: svarta kängor, svarta militärbyxor, svart så kallad bomberjacka och svart militärkeps. Allt utom kängorna hämtat från amerikanska försvarsmakten, trots förebildernas inställning till USA:s federala myndigheter.

Deltog i Sverigedemokraternas demonstrationer

Svartklädda och maskerade aktivister deltog även i Sverigedemokraternas demonstrationer. Dåvarande partiledaren Anders Klarström hävdade att partiets funktionärer inte hade möjlighet att avhysa de revolutionära deltagarna.

Från idén om en namnlös terrorgrupp, ett ”tyst brödraskap”, hade VAM på några år utvecklats till ett samlande begrepp som födde fram en radikal ungdomsrörelse med egen klädkod och egna symboler. Enbart i Stockholm räknades runt 1994 antalet svartklädda högerextrema tonåringar som samlades i den så kallade "skinheadlokalen" i det kommunala ungdomshuset Fryshuset, och som lyssnade på band som Vit Aggression, Division S och Svastika till cirka 1 000. 

Lade ner på Hitlers födelsedag

Själva organisationen överlevde däremot inte så länge, och hade också svårt att kontrollera användningen av beteckningen VAM. I maj 1993 tillkännagavs i Storm nr 9–10/104 (den senare siffran betecknar 104 år efter Adolf Hitlers födelse) att VAM skulle bli en rent underjordisk organisation, vilket ska läsas som att den i själva verket lades ned. Storm utkom med ett ytterligare ett nummer.

Nationalsocialistisk front (från början startat som en lokalavdelning av VAM) skulle bli mer framgångsrikt och långlivat på riksplanet, och i Göteborg, den stad där nazisterna var starkast, organiserade man sig efter VAM:s nedläggning i den lokala gruppen NS-Göteborg. Andra aktivister gick för en tid in i Riksfronten, en organisation som tidigare stått nära fascistiska Nysvenska rörelsen, men som blivit tydligt rasideologisk och revolutionär.

Byggde upp ny organisation 

När Christoffer Rangne och Klas Lund släpptes ur fängelset startade de nya grupper – Rangne blev ledare för den kortlivade Nationella Alliansen, uppbyggd kring en ny Peter Rindell-tidning och ett skivbolag med samma namn: Nordland. Nationella Alliansen dök upp och försvann, men Nordland var under några år världens största utgivare och distributör av vit makt-musik – samtidigt som en bitter strid i Storbritannien om förebilden Ian Stuart Donaldsons kvarlåtenskap efter dennes död 1993 raserade mycket av det Ian Stuart och Skrewdriver byggt upp under 1980-talet.

I dag har Christoffer Rangne ett annat namn och saknar såvitt känt kopplingar till dagens högerextrema rörelse.

Klas Lund, som fick ett betydligt längre straff än Rangne, byggde från slutet av nittiotalet upp Svenska motståndsrörelsen, SMR, det som i dag är Nordiska motståndsrörelsen, ur den Stockholmsbaserade organisationen Nationell ungdom. Peter Melander (som Rindell bytt efternamn till) bidrog med en tidning till Nationell Ungdom, som sedan följde med till SMR: Folktribunen. Han bröt senare med Klas Lund och startade Nordiska förbundet tillsammans med en annan av Folktribunens skribenter, Daniel Friberg. 

Ledarlöst motstånd

Medan Nationalsocialistisk front direkt byggde vidare på trettiotalets svenska naziströrelse, i synnerhet Birger Furugårds parti SNSP, med genomarbetad partistruktur, så inspirerades VAM som ovan nämnts av den amerikanska högerextrema rörelsen med dess postmoderna hållning till organisering, som formulerats i den före detta Ku Klux Klan-aktivisten Louis Beams doktrin om ledarlöst motstånd.

Den amerikanska rörelsen var ett lapptäcke av Ku Klux Klan-grupperingar, renläriga nationalsocialister i bruna trettiotalsuniformer, identitetskristna, militanta milismän övertygade om att deras grundlagsfästa rätt att äga vapen snart skulle tas ifrån dem, och vita separatister med drömmar om en segregerad fristad. Alla med judar och den federala staten som de största fienderna.

Detta återspeglades även i VAM:s förebild The Order, som till skillnad från högerextrema terrorceller i Europa, eller för den delen vänsterterrorgrupper som RAF och Röda brigaderna, kom från delvis olika ideologiska läger.

Myten om den vita revolutionen 

I en svensk kontext innebär importerade slagord som ”död åt ZOG”, och väpnad kamp mot ”systemet” för att ”den vita rasen” ska gå segrande ur ett kommande ”raskrig” rimligen något delvis annat än i USA, där högerextrema ända sedan Nathan Bedford Forrest startade det första Ku Klux Klan på 1860-talet odlat föreställningen om en kommande sammandrabbning med ättlingarna till landets slavar. Kvar blir en rasideologisk kärna och drömmar om hur den lilla gruppen revolutionärer utkämpar en apokalyptisk slutstrid mot ”systemet”, det vill säga i praktiken mot polisens insatsstyrka.

Ett centralt verk i mytologin om den ”vita revolutionen”, och det som betydde mest för aktivisterna i VAM, är romanen The Turner Diaries av den amerikanske nazisten William Pierce, utgiven 1978 under pseudonymen Andrew McDonald. Den berättar historien om hur andra tillägget i den amerikanska konstitutionen, det som garanterar rätten att bära vapen, 1991 sätts ur spel av en regim som förtrycker vita i namn av "antirasism". Detta leder till att vita rasideologiska aktivister går under jorden för att sedan sätta igång ”raskriget”. Kriget sprids över hela jorden, och vinns 1999 av de vita efter att de bland annat utplånat Asien med kärnvapen.

Manual för terrorister

The Turner Diaries är i många stycken en torftigt kamouflerad manual för stadsgerillakrigföring, det vill säga terrorism, och var en direkt inspiration för The Order, som även tog sitt namn från en motsvarande organisation i boken.

Som organisation samarbetade inte VAM i någon större utsträckning med grupper utomlands, om man inte räknar kontakterna med fångarna i The Order, och naturligtvis vit makt-musikscenen i Storbritannien. Ett undantag är Norge, där en kortlivad grupp med namnet Hvit Arisk Motstand, HAM, startade 1991. De blev dock omedelbart infiltrerade, vilket uppdagades när en av medlemmarna som greps i Stockholm i samband med kravaller på Karl XII:s dödsdag 30 november 1991 begärde att få tala med sin kontaktperson hos norska säkerhetspolisen. Det blev slutet för HAM.

Våldet

1992, februari 
En ledande VAM-aktivists flickvän skjuts i ansiktet. Vittnen hävdar att en okänd person i huva ringt på och skjutit när hon öppnat dörren – men i själva verket är det ett vådaskott avlossat av en av aktivisterna inne i lägenheten.

1992, mars
Den franske förintelseförnekaren Robert Faurisson besöker Stockholm, och tumult uppstår redan på flygplatsen. Inför hans framträdande i södra Stockholm ringer nazister in förstärkning från Linköping. Bilen, som körs av en ledande VAM-aktivist, hamnar dock i diket. Faurisson och hans livvakter tvingas fly utan att hålla något föredrag.

1992, november 
Ledande aktivist från Stockholm döms för väpnat rån. 

1992, 24 november 
Klas Lund försöker fly från Tidaholmsanstalten tillsammans med två andra interner. Flyktförsöket misslyckas dock. 

1993, 4 januari 
Ledande aktivist och två medhjälpare döms för rånförsök. Aktivisten rusade in på posten i Söderbärke i norra Västmanland och försökte krossa skyddsglaset ovanför disken med en yxa, men kuppen misslyckades. Flyktbilen hamnade i diket, och rånarna kunde gripas.

1995, 30 juni
Peter Melander döms till tre månaders fängelse för uppvigling, på grund av en artikel i Storm nr 9-10 där läsaren uppmanas uppsöka en journalist och "avsluta hennes bana". Foto och korrekta adressuppgifter till journalisten publicerades i anslutning till uppmaningen.

Tingsrätten skriver i sin dom:

"Den aktuella artikeln och tidningen vänder sig till personer som visat sig vara våldsbenägna och fanatiska. Trots att den krets till vilken tidningen vänder sig får antas vara begränsad till antalet, har det därför enligt tingsrättens uppfattning förelegat en påtaglig risk att uppmaningen skulle leda till efterföljd."