Låt inte överlevandes vittnesmål förloras i vår tids faktaresistens

På dagen för 79 år sedan befriades fångarna i Auschwitz-Birkenau. Förintelsens minnesdag högtidlighålls den 27 januari för att hedra offren för det mest brutala och systematiska folkmord världen skådat.

Det är också en dag att minnas och hedra alla de som gjorde motstånd mot nazismens massmord. Det är något som kräver aktiv handling.

Jag tänker på Mietek Grocher, förintelseöverlevande född 1926 i Warszawa som kom till Sverige 1945. Hur han, när jag gick i grundskolan, vittnade om livet som barn i Warszawas getto. Hur han berättade om att han fördes till, och med minsta marginal, överlevde nio olika koncentrationsläger. I sin föreläsning sa han att han ibland känt en märklig skuld för att just han överlevde. Han sa att vi aldrig får glömma de som fick plikta med sina liv – enbart på grund av vilka de var.

25 år av sitt liv ägnade han åt att vittna om nazismens förbrytelser – besjälad av tanken att vaccinera Sveriges barn mot hat, antisemitism och främlingsfientlighet.

Jag tänker på Lea Gleitman, förintelseöverlevande född 1924 i Polen. Hon berättar för Forum för levande historia om hur hon älskade livet i den polska småstaden. En idyll full av vänner, rikt judiskt liv och glädje som förbyttes till ett rent helvete när nazisterna marscherade in.

Hon berättar hur hon sattes i tvångsarbetsläger och sedan fördes i tågvagnar avsedda för djur till förintelselägret Bergen-Belsen. Där placerades hon i det som kallades dödsbaracken. Tätt inpå varandra sov hon och de andra lägerfångarna på det hårda, kalla, smutsiga golvet. Några var redan döda. Men hon överlevde och kom till Sverige.

I dag tvingas hon, trots allt hon varit med om, möta glåpord på gatan. Hon berättar hur de plågsamma minnena hon lärt sig leva med kommer tillbaka när hatet mot judar återigen visar sig i dagens Sverige.

Lyssna på Studio Expo:

De är båda människor som, jämte många andra, berättat om sitt lidande. Det är inte ett liv de själva valde, men genom sina berättelser har de valt att göra motstånd mot en utveckling som går åt fel håll.

För i dag finns krafter, till både höger och vänster, som frekvent förminskar, relativiserar och förnekar det vi vet om Förintelsen. Och de växer sig starkare.

Tidigt i december publicerade tidningen The Economist en undersökning som visar att 20 procent av alla amerikaner i åldern 18–29 år tror att Förintelsen är en bluff. Ytterligare 30 procent i samma åldersgrupp svarar ”vet ej” på huruvida Förintelsen verkligen ägt rum eller inte.

Resultatet är en, minst sagt, alarmerande ögonblicksbild som faktiskt är svår att ta in. Det är en trend vi inte kan acceptera.

De som var där har fortsatt att påminna och berätta. Det är vår plikt att lyssna, lära och minnas. För vi måste bjuda motstånd mot de som förvanskar historien om Förintelsens offer till förmån för sina egna människofientliga idéer.

Vi måste slå vakt om historieskrivningen och aldrig låta den utmanas av lögner och relativisering av nazismens grymma massmord på människor som bara ville leva.

Erik Glaad är reporter på Expo.

Erik Glaad