Burkaförbudet ett tecken i tiden

Många av debattörerna som förespråkar ett förbud, i Frankrike, Belgien eller för den delen bland centerpartister i Sverige har en hel rad argument för sin sak. Vi har lärt oss dem vid det här laget.
Det handlar om att stävja kvinnoförtrycket, om att förebygga terrorism, om att vi behöver se varandra i ögonen på gator och torg, till och med medicinska skäl har angivits. Niqaben riskerar att orsaka vitaminbrist, hävdas det.
Få säger rakt ut vad det egentligen handlar om.
Att begränsa muslimers rättigheter att fullt ut leva som muslimer.

Debatten handlar om islam

Om det bara handlade om kvinnoförtrycket skulle det väl finnas fler kläder och livsstilar att oroa sig över. Om det handlade om att förebygga terrorism finns det bevisligen andra plagg att vara nervös inför. Om det handlar om att vi ska se varandra i ögonen borde väl solglasögonen stå högst på prioriteringslistan. När det kommer till de medicinska skälen finns det onekligen en rad ytterst olämpliga plagg som även de i så fall borde förbjudas.

Men debatten handlar inte om det. Den handlar om islam och muslimer.
Och att de inte är som oss.
Kanske är det Frankrikes justitieminister som förklarat det tydligast. I en debatt i början av juli menade hon att lagförslaget inte handlar om varken religion eller säkerhet, utan helt enkelt att livet i Frankrike "levs med synligt ansikte".

"En politisk uniform"

Det är också tydligt hur beslutet nu tas emot. Partier som Sverigedemokraterna jublar.
"Enligt min mening är de heltäckande slöjorna en symbol för en militant och antidemokratisk politisk ideologi och är därmed att jämställa med en politisk uniform, säger Jimmie Åkesson i pressmeddelande där partiet välkomnar beslutet.

På en annan plats, långt ifrån partiets officiella kanaler, sipprar tankegångarna hos partiets anhängare ut.
"Jag tycker det är bra att Frankrike förbjuder burka och niqab, även om det inte löser problemet med islamiseringen", skriver en av partiets kandidater till höstens val, på Twitter.

Därmed sätter han omedvetet fingret på vad det är vi ser.
Detta handlar om en process vi ännu inte sett slutet på.
En sak är säker. Friheten att få vara den vi är hotad. Den utmanas främst av religiösa fanatiker och högerextrema partier och grupper.
Och av oviljan att inse att Europa just inte skyddar sina "grundläggande värderingar" utan tvärtom ger upp dem en efter en.

Daniel Poohl