Cas Mudde: ”De repressiva åtgärderna kommer att bli mindre långvariga än reaktionerna på 9/11”

Statsvetaren Cas Mudde säger att han inte är något stort fan av ”historiska paralleller”. Desto bättre då att låta honom sia om framtiden. Han är fjärde och sista expert ut i vår serie ”I krisens spår”.

Han är en av världens ledande statsvetare med fokus på politisk extremism och populism, framför allt på högerkanten. Han kommer från Nederländerna men är numera verksam på University of Georgia i USA. Han har skrivit en rad böcker, de två senaste heter The Far Right Today (2019) och The ideology of the extreme right (2000). Han skriver kolumner i The Guardian regelbundet.

I en av dina senaste kolumner kommer du med invändningar mot ”experter” som säger att corona-pandemin kommer att förändra världen permanent, kanske till och med göra slut på populismen. Vad tror du?

– Jag är ju inte historiker, och jag har inte studerat just den här frågan. Så jag vet inte. Men jag vet att den senaste stora ekonomiska nedgången, finanskrisen 2008–2009 alltså, har förändrat mycket lite. Det borde varna oss för att göra stora uttalanden.

Är det ens meningsfullt söka jämförelser i historien?

– Nej, jag är ingen stor fan av historiska paralleller. De leder ofta till historicism, alltså ett slags historisk determinism, då man struntar i alla andra orsaksfaktorer.

– Början av 2000-talet är väldigt annorlunda mot början av 1900-talet i termer av ekonomi, samhälle och politik. Det är inte särskilt troligt att alla de förändringarna inte skulle vara relevanta för vilka effekter en hälsokris skulle få.

Kan du se några gemensamma mönster för hur högerradikala politiker under de senaste hundra åren har utnyttjat kriser som pandemier och ekonomiska nedgångar?

– Vi kan titta på de tre stora ”kriserna” under 2000-talet, alltså 9/11, finanskrisen 2008–2009 och den så kallade ”flyktingkrisen”. Extremhögern har alltid försökt knyta dem till sina kärnvärderingar, nativism (motsatsen till etnisk mångfald), auktoritarism (tron på en stark ledare) och populism. Oftast har det lett till nativistiska krav på stängda gränser och att gå emot Schengen och EU, och krav på auktoritära åtgärder mot ”De andra” inom landet. Och deras argument för detta har varit ”sunt förnuft”-reaktioner på den ”korrupta” eller ”inkompetenta” eliten.

Finns det exempel på vilka faktorer som gynnar den radikala och populistiska högern?

– Högerradikala partier gynnas när den politiska agendan domineras av sociokulturella frågor, som invandring och säkerhet. Så var det efter 9/11 och under den så kallade ”flyktingkrisen”.

– När krisen leder till att debatten framför allt handlar om socioekonomiska frågor – som i Sydeuropa under finanskrisen – så har högerextrema partier inte så stora framgångar.

Kan man se något tillfälle efter andra världskriget när mänskliga rättigheter har försämrats i kristider? Försämringar för minoritetsgrupper?

– Det är viktigt att slå fast att MR-situationen i de flesta länder är bättre i dag än den var för 50 eller 60 år sedan, även nu under coronavirusläget. Etniska, religiösa och sexuella minoriteter är generellt sett mycket mer accepterade och skyddade än de varit tidigare – och kvinnors situation har också signifikant förbättrats. Med det sagt – visst har det varit en backlash för många grupper, men inte alla, under de senaste årtiondena beroende på de olika ”kriserna”.

– Jag skulle ändå argumentera för att de repressiva åtgärderna som vidtagits med hänvisning till coronaviruset förmodligen kommer att bli mindre långvariga och bekymmersamma än reaktionerna på 9/11. Då underminerades integritetsskyddet för medborgarna, övervakningsapparaten förstärktes, många aspekter av livet – inklusive immigration – blev mer kontrollerade, och den största religiösa minoriteten i Europa, muslimerna, stigmatiserades.