Därför kan Le Pen gå vidare i franska valet

Dagarna innan det franska primärvalet, visar opinionsmätningar att Front Nationals partiledare Marin Le Pen med största sannolikhet kommer att sig vidare till den andra valomgången.

Hon antas kunna vinna uppemot 22-23 procent av rösterna och ligger i opinionsmätningarna strax efter socialliberale kandidaten Emmanuel Macron, vilken kommit att kallas för den franske Tony Blair.

Le Pen antas däremot förlora stort i den andra valomgången den 7:e maj. Opinionsmätningar visar att hon i den andra valomgången skulle förlora mot Macron (61%), mot den konservative kandidaten Francois Fillon (55%) och mot vänsterkandidaten Jean-Luc Melenchon (57%). Den sistnämnde anses vara valets stigande stjärna och väntas vinna hela 18% av rösterna i den första omgången

Kan Le Pen vinna?

Så, kan Marine Le Pen vinna presidentvalet mot alla odds? Eller är Front National dömt till att stanna kvar i permanent opposition? Troligen är detta det mest ovissa och mest fascinerade franska presidentvalet sedan grundandet av den Femte Republiken 1958.

För två månader sedan gav den avgående presidenten Francois Hollande besked om att inte ställa upp till omval. Det socialistiska partiet (PS) var säkra på att de skulle förlora presidentämbetet och förpassas till opposition.

Den konservativa högerkandidaten Francois Fillon hade vunnit en storseger inom den franska högerns primärval och ansågs vid tillfället vara en så stark kandidat till att vinna presidentvalet att han i princip kunde börja välja ut sitt kabinett.

Även om Marine Le Pen ledde i opinionsmätningarna väntades hon förlora i andra valomgången, även om hon skulle vinna många fler röster än de 19 procent hennes far vann i presidentvalet 2002.

Men skandalen som bröt ut när Fillon anklagades för att ha anställt sin brittiskfödda hustru i sin stab, där hon avlönats med skattebetalarnas pengar för ett jobb som hon troligen inte utförde, fick den konservativa toppkandidaten att rasa i opinionsmätningarna till 19-20%.

Segraren i det socialistiska partiets primärval, Benoit Hamon har gått kräftgång i opinionen under valrörelsen. Samtidigt som hans Jeremy Corbyn-liknande politiska plattform har splittrat partiet mer än någonsin sedan 80-talet.

Medan det socialistiska partiet kämpar för sin överlevnad har Emmanuel Macron klivit fram och leder nu opinionsundersökningarna samtidigt som Le Pens kampanj mattas av och opinionssiffrorna sakta sjunker mot 22-23 procent under de senaste veckorna.

Vill ha Frexit

Det är därför väldigt svårt att förutse utgången i den första valomgången, när det finns fyra kandidater Macron, Le Pen, Fillon och Melenchon, som ligger runt 20 procent i opinionsundersökningarna och där avståndet mellan de olika kandidaterna ligger inom den matematiska och statiska felmarginalen.

För att förstå Le Pens möjligheter till seger, behöver vi ställa den grundläggande frågan vad är det Le Pen står för? Hennes nya valmanifest innehåller 144 åtagande som hon menar är grundläggande principer för hennes ideologi.

Den 11 april pekade hon i stil med Donald Trump ut de tio första åtaganden som hon skulle genomföra direkt efter ett eventuellt presidenttillträde den 15:e maj. Dessa åtagande var bland annat att genomföra en folkomröstning om en ny konstitution som skulle innebära större och överordnade medborgerliga rättigheter för franska medborgare i förhållande till icke-medborgare. Vidare skulle hon se till att Frankrike lämnade Schengen samarbetet, repatriera alla invandrare som har en anmärkning hos antiterrormyndigheten, sänka pensionsåldern till 60 år och sänka inkomstskatten för medel- och arbetarklassen.

Sedan ämnar hon att öppna förhandlingar med EU för att få Bryssels godkännande att lämna unionen, vilket skulle följas av en folkomröstning för "frexit" om den europeiska kommissionen inte gav henne grönt ljus.

Vad hon emellertid inte säger är att alla dessa åtgärder även måste röstas igenom i franska parlamentet. Parlamentsvalet hålls den 11 och 18 juni, och åtgärderna kan inte godkännas förrän det nya parlamentet sammanträder i juli, om inte Front National har en parlamentarisk majoritet bakom sig, vilket knappast är troligt.

Dramatisk förändring av fransk demokrati

Men dessa förslag är bara den synliga ytan på vad Front National vill åstadkomma om partiet kommer till makten. Le Pens valmanifest har som hos många auktoritära partier aldrig diskuteras vid en partikongress eller årsmöte. Samtidigt skulle många av de förslag till åtgärder som ligger i manifestet innebära en dramatisk förändring av själva essensen i den franska demokratin om de skulle drivas igenom.

Kärnfrågorna för Front Nationals väljare är arbetslöshet (18 procent uppger att de tänker rösta på partiet utifrån denna fråga), lag och ordning (17 procent) och invandrin (15 procent).

Det är därför rimligt att förvänta sig att Le Pen kommer fokusera sin politik kring dessa frågor. Hon har tidigare sagt att om hon blir vald kommer hon att förespråka en stärkare statlig närvaro i regleringen av de finansiella marknaderna. Vidare har hon sagt hon kommer verka för att fransk-ägda fabriker som har flyttat utomlands ska stängas ner. En 35-procentig skatt ska införas på importerade varor och en liknande skatt ska införas på företag som anställer "utlänningar" istället för franska medborgare.

Jämte med hennes ekonomiska protektionism går alltså idén om att lämna EU, även om väljarna är starkt splittrade i frågan, 58% uppges stödja "Frexit" samtidigt som ännu färre stödjer idén att göras sig av med Euron som valuta.

"Frankrike först"

Le Pens politiska plattform motsätts starkt av såväl Fillon som är en stark förespråkare av en fri marknad som av vänsterkandidaten Mélenchon vars popularitet växer bland arbetare och tjänstemän, och som beräknas kunna ta många väljare från Front National.

I linje med sin "Frankrike först"- och "Frankrike för fransmän"-politik ser Le Pen en direkt koppling mellan frågor som invandrin och arbetslöshet, men också mellan invandring och ökad brottslighet samt lag och ordning.

Trots att Fillon och den oberoende konservativa kandidaten Nicolas Dupont-Aignan (som beräknas få 3 procent av rösterna), gjort väldigt starka uttalanden om islam och invandring (Fillon har talat om islamofascism och Dupont-Aignan har antytt att han ser ett folkutbyte ske), där båda vill se striktare regler för invandring, så har Le Pen ett övertag i frågor om migration och hotet från radikal islamism, vilka väcktes av Front National redan för 35 år sedan under ledning av Jean-Marie Le Pen.

Vill deporteras alla papperslösa

Hon är exempelvis den enda kandidaten som vill stänga ner alla "fundamentalistiska" moskéer. Termen "fundamentalistiska" använder hon just för att den är passande svårdefinierad och kan attrahera även de väljare som hyser fördomar mot alla muslimer.

Front National är också det enda partiet som hävdar att de ska deportera alla papperslösa invandrare och stänga gränsen för invandring, förutom för 10 000 inträden per år.

Terrorattacken den 21 april, som Islamska staten tagit på sig kan därför öka Le Pens chanser. Hon har länge talat om att skärpa lagstiftningen mot radikal islamism. Och även om terroristen bakom dådet den 21 april var en fransk medborgare kan väljarna ändå komma att lockas av Le Pens krav på att omedelbart utvisa alla utlänningar som står under säkerhetstjänstens bevakning.

Å andra sidan kan även den konservative kandidaten François Fillon gynnas av debatten i spåren av attacken. Han är som tidigare premiärminister den enda kandidat som har erfarenhet av att ha hanterat säkerhetsfrågor i krissituationer på en hög politisk nivå.

Stor misstro mot den politiska eliten

Den utbredda misstron bland befolkningen mot den politiska eliten (77% av fransmännen anser att landets parlamentsledamöter är korrupta) ger Le Pen förhoppningen att kunna attrahera de väljare som är tillräckligt förbittrade att de skulle kunna missnöjesrösta på vilken kandidat som helst som lovar att rensa upp i träsket.

Ett återkommande argument är att Le Pen kan komma att förlora röster på grund av att hon är under granskning av såväl det EU-parlamentet som av det franska rättsväsendet på grund av påstådda ekonomiska förseelser och missbruk av allmänna medel.

Detta är osannolikt, inte minst på grund av att liknande anklagelser mot Marine Le Pens företrädare Jean Marie Le Pen inte skadat förtroendet för honom bland väljarna. Partiets anti-etablissemang hållning har länge varit och förblir Front Nationals starkaste tillgång. 2015 uppgav 74 procent av Front Nationals väljare att de hade röstat på partiet för att markera gentemot den sittande regeringen. 24 procent uppgav att de med en röst på Front National upplevde att de röstade mot etablissemangets alla partier.

Populär bland unga

Så vilka är grupperna som är beredda att rösta på Front National? I det här skedet kan det med säkerhets sägas att Le Pen har sitt starkaste stöd bland arbetarklass- och medelklassväljare. Hon är även populär bland unga i åldrarna 18-24 med låg utbildningsnivå, samtidigt som hon är impopulär bland unga i samma åldrar men med högre utbildningsnivå.

Samtidigt har partiets väljarbas växt geografiskt, många regioner som var negativt inställda gentemot Le Pen för tio år sedan, som exempelvis Bretagne är nu starka fästen där partiet har uppemot 20 procent i opinionsmätningar. På andra platser som på landsbygden i sydvästra Frankrike har stödet för partiet växt kraftigt, från 20 procent 2012 till över 30 procent idag.

Men en stor utmaning för Le Pen inför presidentvalet är att forma en politik som gör att hon kan ta konservativa väljare från det stora konservativa partiet Les Republicains. I först valomgången hoppas hon kunna spela Gaullist kortet, genom lögnen att hennes parti är den sanna arvingen till den kända motståndshjälten de Gaulle. Ironiskt nog kan denna lögn gå hem. de Gaulle klev av politiken 1969, vilket inneburit att minnet av honom och vad han stod för sakta glömts bort.

Kan missa andra valomgången

Med löften om att återupprätta den nationella stoltheten och suveräniteten samtidigt som landet lämnar NATO-alliansen, försöker Le Pen betona skillnaden mellan henne och motståndarna som hon menar har övergivit arvet från de Gaulle.

Den 10:e april hävdade Le Pen otroligt nog att Frankrike inte var ansvarigt för massförföljelserna av judar i Paris under 1942, vilka ledde till deportationer och mördande av tusentals franska judar i de tyska utrotningslägren. Hon förklarade sitt uttalande med att säga Vichyregimen var en illegal regering, som samarbetade med Nazityskland medan de sanna Frankrike var i London med de Gaulle.

Problemet är bara att människorna som delar hennes mentalitet, ideologi, och politik var dom som stadigt stod bakom Pétain och Vichy-kollaboratörerna.

En sista anmärkning är att så sent som 14 april hade en tredjedel av väljarna fortfarande inte bestämt sig, och det tycks som att opinionsmätningarna underskattar stödet till Fillon. Marine Le Pen är en stark kandidat för att nå den andra valomgången, men det finns en (liten) möjlighet hon inte ens kommer att nå dit.

Jean-Yves Camus är författare till boken Far Right politics in Europe