Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Prenumerera Logga in

I dessa två självbiografier beskriver ögonvittnena Mirjam Bolle och Rudolf Vrba sina traumatiska upplevelser i koncentrationslägren; Mirjam Bolle i en dagbok som hon mirakulöst nog lyckades bevara genom lägervistelserna och som i decennier endast var känd för hennes närmaste familj, Rudolf Vrba i en berättelse om sin tid i flera av Hitlertysklands mest ökända koncentrationsläger. Boken gavs ut redan på 1960-talet, men finns nu för första gången på svenska.

"Jag är så fåfäng att jag tror att den här dagboken möjligen kommer att återfinnas om hundra år och då ska kunna utgöra en viktig källa.", skrev Mirjam i januari 1944 i sin dagbok. Hon satt då fånge i Bergen-Belsen och hade överlevt krigets Amsterdam och lägret Westerbork.

Som tjugoåring arbetade hon som sekreterare på det omstridda Judiska Rådet i Amsterdam och hennes dagbok är den enda bevarade källan från en funktionär där. Genom arbetet kunde hon tillfälligt skydda sin familj, men deportationen till lägren var oundviklig. Dagboken blev ett sätt för Mirjam att försöka förstå sin tillvaro, och att klänga sig fast vid hoppet om att en dag kunna leva ett liv i frihet. När hennes dagbok till slut publicerades hade hon hunnit bli 86 år.

Rudolf Vrba var den första som beskrev Auschwitz dödsfabriker i detalj. Efter två år i koncentrationslägren Maidanek, Auschwitz och Birkenau lyckades Rudolf fly, tillsammans med medfången Alfred Wetzler. Rudolf ville berätta för världen vad som egentligen hände i Auschwitz. Fortfarande trodde judar runt om i Europa på myndigheternas försäkringar om att de skulle förflyttas till nya bosättningar. Försiktighetsåtgärderna kring Auschwitz var rigorösa, men Rudolf lyckades rymma och väl i frihet skriva en rapport om situationen i lägret. Rapporten smugglades vidare till ledare i Europa och USA, och såväl påven som ordföranden för Internationella Röda Korset engagerade sig. Det ledde till att Ungerns regent, amiral Horthy, hejdade deportationen av ungrare. Av den miljon judar som skulle skickas till gaskamrarna hann fyrahundratusen mördas innan deportationen stoppades. Vrbas rapport ledde till att sanningen om Auschwitz spreds och han användes sedan som expertvittne vid flera rättegångar mot nazister.

Låt mig berätta om en vanlig dag och Jag flydde från Auschwitz är två unika dokument om Tredje rikets dödsfabriker. Men självbiografierna är naturligtvis också personliga berättelser om svek, sorg och en förbryllande järnvilja att inte ge upp. Medan Mirjams berättelse har realtidens alla orosmoln hängande över sig, duggar det i Rudolfs av den bittert träffsäkra sarkasm som bara livet utanför lägerstängslen förmår ge. Mirjam och Rudolf lyckades ta sig från helvetet tillbaka till livet. Deras respektive historier får adrenalinet att pumpa runt i ådrorna och omöjliggör något annat än sträckläsning.

Låt mig berätta om en vanlig dag
Mirjam Bolle
Norstedts

Jag flydde från Auschwitz
Rudolf Vrba
Schibsted Förlagen

Anna Amnéus