EN NY DAG
Att gå vidare är bland det svåraste som finns. Sällan är det förknippat med något enkelt och med Stieg Larssons hastiga bortgång är det inget som är just enkelt – men nödvändigt. Expo fortsätter och tidningens medarbetare ska göra allt som står i dess makt för att fullfölja det Stieg har påbörjat.
Uppdaterad: 2018-01-10, 19:52
Publicerad: 2004-11-11, 18:40
Lästid: 2 minuter
Du läser just nu gratis innehåll
Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.
Jag har av redaktionen utsetts till tillförordnad chefredaktör. Inte ett jobb jag har eftersträvat. Jag är reporter och hade planerat att vara det i många årtionden till. Det är också så kollegor känner mig, jag är i grunden en researcher/reporter, men har tagit på mig ansvaret att gå vidare som chefredaktör. Jag hoppas kunna leva upp till den andan som Stieg skapat på Expo.
Stieg Larsson var inte peka-med-hela-handen-chefen. Han var den uppmuntrande som med öppna armar har tagit emot journalister som från början kanske bara skulle göra ett stopp i arkivet för att rota reda på något inför ett speciellt jobb. Det var så jag hamnade här. Jag gjorde ett grävprojekt för Sveriges Radio Blekinge inför valet 2002 som skulle belysa Nationalsocialistisk Front. Jag blev uppbjuden till Expo för att gå igenom NSF:s egna propaganda.
Jag kommer ihåg det lilla redaktionsrummet som var fyllt av folk en väldigt sen tisdagskväll. Redaktionen var mitt uppe i vevan när Daniel Poohl infiltrerade Nationaldemokraterna. Det var videoleverans och en hög unga reportrar flockades för att se händelserna. Bakom ett skrivbord längst in satt en man lugnt stilla, cigarettröken låg som en dimma i lokalen. Han undrade vad jag gjorde på Expo och jag förklarade om grävprojektet. Han konstaterade snabbt: "Aha, en kuf, välkommen till Expo."
Ett år senare lämnade jag Sveriges Radio och en trygg fastanställning och flyttade tillbaka till Stockholm. Jag gjorde det för att jag kände att det fanns mer att göra. Stieg Larsson började bevaka ämnet på 1970-talet, en tid då folk skrattade åt de få stollar som bekände sig till nationalsocialismen. Själv föddes jag på 1970-talet och började bevaka ämnet mitt under det brinnande 90-talet.
Stieg Larsson har lämnat efter sig mycket sorg men också ett arv. Ett arv som jag och Expos medarbetare är fast beslutna om att bära vidare in i framtiden.