Du läser just nu gratis innehåll

Ditt stöd hjälper oss bekämpa rasism och främja demokrati genom granskning och kunskapsspridning.

Efter att det stod klart att Sverigedemokraterna fått 12,9 procent av rösterna och blivit Sveriges tredje största parti väcktes frågor om hur det ska hanteras av de andra partierna. Expo Idag har gjort nedslag i länder som varit i en liknande situation som Sverige. Strategin har sett olika ut. I länder som Danmark och Norge har populistiska partier med en antimuslimsk och flyktingfientlig retorik bjudits in till politikens finrum. I Frankrike och England har större partier valt att försöka vinna väljare genom att anpassa sin retorik efter invandrarfientliga opinioner. I Belgien valde man att hålla Vlaams Belang utanför inflytande.

Tala till den invandrarfientliga opinionen

I Frankrike har Front National blivit ett av landets största partier. I den första presidentsvalomgången 2012 fick partiledare Marine Le Pen nästan 18 procent av rösterna. I parlamentsvalet samma år vann det ett stöd på 13,6 procent. I Europaparlamentsvalet tidigare i år fick Front National 24,86 procent av väljarstödet.

För att förstå Front Nationals stöd måste man backa i tiden. Det menar den franska statsvetaren och experten på fransk extremhöger Jean-Yves Camus.

Front National har fördömts av etablerade partier, men samtidigt har det slutits lokala uppgörelser med Front National och partier har även anpassat sig till Front Nationals retorik.

Att göra Front Nationals idéer till sina, fungerade till en början för att hämma Front Nationals tillväxt, menar Camus. Priset var att Front Nationals tankegods fick allt mer plats i den politiska debatten. I valet 2007 tog presidentkandidaten Nicolas Sarkozy många av Front Nationals väljare. Han gjorde det genom idéer som låg väldigt långt ut på högerkanten, han kampanjade mot immigration och för tuffare straffsatser.

Sarkozy kom till makten i valet 2007. Under sin tid vid makten tyckte många att han inte levererade det han lovat. Många, som sympatiserade med Front National, men som ändå valt att rösta på Sarkozy, menade att han svikit dem och valde att återvända till Front National.

"På detta sätt har de verkliga vinnarna av Sarkozys politik varit de högerextrema. De konservativa högerpartierna, med Sarkozy i spetsen, lovar saker de sedan inte håller. Då vänder sig missnöjda väljare till Front National", konstaterade Jean-Yves Camus till Expo Idag efter Front Nationals succeval i den första presidentsvalomgången 2012.

I England har ett högerpopulistiskt parti etablerat sig i politiken. UK Independence Party, UKIP, grundades som ett renodlat EU-skeptiskt parti. Sedan 2004 har partiet allt mer profilerat sig mot invandring. UKIP har kopplat EU-frågan till invandringsfrågan genom att varna för "social turism" och invandring från fattigare EU-länder som Bulgarien och Rumänien. 2013 hade partiet nära var fjärde väljare i det brittiska lokalvalet bakom sig. I flera lokala parlament blev det näst största partiet.

I England har det skett en tydlig anpassning till en invandrarfientlig opinion och UKIP:s problemformuleringar bland större partier. 2011 gjorde till exempel premiärminister David Cameron ett utspel om att Storbritanniens invandring är för hög. I januari 2013 lovade David Cameron 2015 att genomföra en folkomröstning om "villkoren för EU-medlemskapet".

David Cameron har å ena sidan tagit till sig många av UKIP:s frågor, men samtidigt beskrivit UKIP som ett parti av "knäppskallar, gallenpannor och garderobsrasister".

I ett reportage om UKIP i Tidskriften Expo 2013, pratar statsvetaren Rob Ford om att Camerons hårda retorik mot invandring gynnat UKIP. Ford säger att den största invandringen utgörs av människor som utnyttjar EU:s fria rörlighet och därmed inte kan begränsas.

"Regeringen vägrar att erkänna att de i praktiken inte kan göra något. De säger hela tiden dessa saker om att vi ska begränsa invandringen men ingenting händer. Det skapar ett gyllene tillfälle för UKIP genom att de kopplar samman deras väljares motiv. De kan säga invandringen är för hög – ni alla hatar det- och anledningen till att den är så hög är EU", säger Ford.

EU-valet 2014 blev en succé för UKIP. Partiet vann ett stöd på 27,5 procent av rösterna.

Bojkott

I Belgien växte under sent åttiotal det separatistiska partiet Vlaams Blok sig allt starkare. Partiet drev en invandrarfientlig linje och 1988 skrällde partiet och fick 17 procents väljarstöd i Antwerpen. Samtliga större partier ingick en överenskommelse om att hålla Vlaams Blok från politiskt inflytande. De upprättade "cordon sanitaire" som innebar att partierna förband sig att inte samarbeta med högerextrema och antidemokratiska partier i valallianser, koalitioner eller i situationer då ett extremistparti har en vågmästarroll.

Valframgångarna fortsatte trots bojkotten för Vlaams Blok, som 2004 bytte namn till Vlaams Belang efter att partiet förlorat ekonomiskt statligt stöd då högsta domstolen slagit fast att partiet var rasistiskt. Linjen att hålla Vlaams Belang utanför makten innebar att partiet i längden inte blev ett relevant alternativ att rösta på. Den senaste tiden har också ett konkurrerande parti Ny-Flamländska Alliansen ätit upp stora delar av Vlaams Belangs väljarbas. Det partiets kärnfråga är liksom Vlaams Belang att Flandern ska bli självständigt från Belgien, men det har inte profilerat sig med en lika invandrarfientlig retorik. 2014 fick Ny-Flamländska Alliansen 20 procent och 33 av 150 mandat i Belgiens federala parlament, samtidigt blev det största parti i det flamländska parlamentet med 31,88 procents stöd. Vlaams Belang gjorde sitt sämsta val på årtionden och endast 3,67 procents väljarstöd i det federala parlamentet. I det flamländska parlamentet förlorade det 15 mandat och slutade på ett stöd på närmare sex procent.

Samverkan

I Norge och Danmark har en annan strategi använts. Här har man bjudit populistiska partier till politikens finrum. I Norge gick Fremskrittspartiet till val med krav på att Norge endast ska ta emot 3000 flyktingar om året. Ett annat krav var att asylsökande ska låsas in i läger. Nu sitter Fremskrittspartiet landets i regering.

I mitten av 80-talet började Fremskrittspartiet att profilera sig kring invandringspolitiken och vad det beskrev som en "smygislamisering" av landet. Partiet blev bland annat genom lokala samarbeten med andra partier allt mer normaliserat. Under 2000-talet blev det ett av Norges större partier. Fremskrittspartiet fick i senaste valet 16,3 procent av väljarstödet, valet innan dess hade de ett stöd på 22,9 procent.

I regeringsmakten har Framskrittspartiet tappat något i opinionen, där åtta norska väljarundersökningar i augusti snittade ett stöd på 13,9 procent för partiet.

Tor Bach på den norska antirasistiska organisationen Vepsen säger att ett skäl till att Fremskrittspartiet tappat något är att de inte kunnat få igenom flera av de förslag som det lovat sina väljare.

I Danmark har Dansk Folkeparti haft en liknande resa som norska Fremskrittspartiet. Det startade som skattemissnöjeparti och avfärdades till en början som opålitligt. När landet högerregering förlorade makten till Socialdemokraterna och tre mitten högerpartier övervägde det Konservative Folkeparti och Liberala Venstre nya samarbeten för att få tillbaka makten. Under åren i opposition blev de två partierna mer kritiska till invandring. I valet 2001, som genomfördes strax efter terrordådet i USA den 11 september, slog Dansk folkeparti igenom på riktigt med 12 procents väljarstöd. Konservative Folkeparti och Liberala Venstre bildade regering med stöd av Dansk Folkeparti. Som stödparti lyckades partiet att få ett stort inflytande på framför allt migrations- och integrationspolitiken. Dansk Folkeparti har normaliserats. Socialdemokraternas ledare Helle Thorning beskrev 2006 partiet ett "typiskt högerparti" som de kan samarbeta med i en rad frågor.

2011 fick partiet 12,3 procent av rösterna till parlamentet. I EU-valet fick Dansk Folkeparti 26,6 procent av väljarstödet.